Pet Peeve 1: Programvara

Disclaimer:

 Jag är mycket väl medveten om att det finns en miljon gånger fler bloggare än det finns folk som läser dem. Därför skall ni som eventuellt läser detta vara införstådda i att det jag skriver i första hand är för min egen skull, iallafall för tillfället.

Jag är också medveten om att jag ser ut som en fullständig galning på kortet, men jag har inte någon annan bild på min bärbara dator. Ikväll, eller kanske någon annan gång, kommer jag att göra någonting åt det. 

Jag har också en tendens till att överdriva siffror. Läs texten och tro inte att jag varje gång menar en miljon när jag skriver en miljon. Detta skall man heller inte göra, men jag skriver det som faller mig in. Detta är också skälet till att jag från och till blandar tempusformer. Jag lider av "historiskt presens-syndromet", vilket innebär att jag skriver som ett sportreferat när jag inte tänker efter. Dock är det fantastiskt jobbigt att ändra, så det ids jag inte.

Man bör också uppdatera sin blogg någorlunda regelbundet. Problemet för mig är att världen tyvärr inte är speciellt regelbunden, så det kommer att vara som att köra ner en fyrkantig plugg i ett runt hål. Dock tänker jag försöka.

I vilket fall. Saker i världen har irriterat mig under en lång tid. Jag har gått omkring och funderat på om jag borde försöka skriva ner dem, mest som en säkerhetsventil för mig själv, men sedan har jag ångrat mig och spelat TV-spel istället. Men nu kan jag inte längre tänka bort den där gnagande känslan av att världen borde vara organiserad på ett smart sätt istället för ett korkat. 

Idag hade vi en föreläsning klockan 0830. Det i sig är i tidigaste laget, i synnerhet när det var motvind hela promenaden hemifrån. Halvvägs flippar mitt Podcast-program ur, och avbryter Jessika Gedins fantastiska spaning från 2007 mitt i en mening. Jag tar upp telefonen, och upptäcker att SR:s program hade kapaciteten att mörda min telefon. Det enda som syntes på skärmen var loggan. Jag var således tvungen att stanna upp, mitt i snöovädret, ta av mig vantarna, och göra någonting åt saken. Det hör till att telefonen i fråga är en s.k Smartphone, (som jag i övrigt har haft god nytta av, må ingen skugga falla över den) som tyvärr tar tre minuter blankt att starta upp. Detta lilla misstag, som alltså börjat hos SR:s programmeringsdivision, ledde till att jag kom tre minuter för sent till föreläsningen. But I digress…

Jag skulle snart bli medveten om varför jag masat mig ur sängen så okristligt tidigt. Temat för föreläsningen var IKT (Informations-och Kommunikations-Teknik), ett ämne jag faktiskt är ganska intresserad av. Vad skulle jag få ynnesten att lära mig? Att hantera en SmartBoard? Teknologisk hjälp för dyslektiska elever? En förklaring till varför alla elever i Umeå Kommun har fått datorer tilldelade sig?

Nej. Jag skulle få lära mig hur man gör en broschyr i Word. 

Sug på det en sekund.

Det går till på följande sätt: Välj en mall, lägg in bilder, och skriv text. Det är någonting som mina katter kan (ovanligt intelligenta dylika i och för sig. Ester skrev en gång en 34-sidig uppsats, visserligen bara bestående av siffran 7, men ändå).

Lik förbannat är det inte detta faktum som gör mig mest irriterad. Det är universitetets envetna reklamkampanj för Microsofts undermåliga produkter som driver mig till vansinne. Det finns hundra gånger bättre program, lagliga och gratis, på Internet. Hur svårt kan det vara?

Av detta skäl är jag lycklig över att Umeå Kommun har tagit steget in i framtiden, genom att uppmuntra nämnderna att hitta program med öppen källkod istället för att lita till storföretagens monopoliserade skitprodukter. Biblioteken går i första ledet och skaffar programvara för utlåningssystem, samt utbildar personal till att själva kunna programmera om den om behoven ändras. Vid ändringar måste de idag alltså ringa upp den gigantiska firman (sannolikt med en budget som vida överskrider en genomsnittlig svensk kommuns) som levererar dagens system. De meddelar då kallt att när ytterligare åttahundra landsändor runt om i världen vill ha sagda förändring, skall de överväga det, men bara om vi lovar att köpa produkten, kosta vad det kosta vill.

Tack Umeå Kommun för att vi kastar en käpp i hjulen för detta idiotiska system, och för att ni sparar in på mina surt förvärvade skattekronor.

/rant over