Pet Peeve 2: Kommunikation

 Hej igen. Ytterligare en till synes meningslös dag på universitetet, och jag känner att jag måste få berätta om hur det gick till när jag hittade mitt schema.

Egentligen började det under jullovet. Jag fick ett mail från Verket för Högskolestudier, som berättade att jag skulle gå in på deras hemsida, www.studera.nu, för att säga att jag skulle gå den kursen jag hade kommit in på. Det har även det varit komplicerat, då lärarutbildningen nyligen ändrats och kurserna har bytt namn från en samling floskler till en annan, och alla dessa "termer" (jag använder ordet i dess lösaste definition) är svåra att hålla i huvudet. Men det är en annan rant.

I vilket fall fick jag föredömligt nog ett svarsmail snabbt som ögat, då VHS meddelade att jag inom en snar framtid skulle få ett meddelande via post eller mail från min institution som skulle berätta för mig var och när jag skulle infinna mig för registrering. Fair enough.

Jag visste om att datumet för registreringen var 18 januari, och sannolikt någonstans på Umeå Universitet. Dock hade jag ingen aning om vilket rum eller vilken tid. Jag gick runt i salig ovisshet om att institutionen inte hade några som helst planer på att informera mig om var jag skulle vara. 

På söndag kväll klockan 9, alltså den 17 januari, började jag känna mig smått orolig. Var skall jag vara imorgon? Således satte jag mig vid datorn och gick in på institutionens hemsida, i tron om att de faktiskt var intresserade av att några studenter överhuvudtaget skulle delta i deras kurs. Men ack vad jag bedrog mig. 

Efter en och en halv timmes allt mer irriterat klickande på deras hemsida (och jag betraktar mig som åtminstone någorlunda kompetent medelst datorer), insåg jag att de antagligen inte ville att jag skall dyka upp. Mitt i min resignation uppmärksammade min fästmö mitt agiterade tillstånd, och frågade mig vad jag sökte. Jag minns i ärlighetens namn inte vad jag svarade, men hon lyckades iallafall lurka ut, mellan mina svordomar och förbannelser, vad jag ville åt.

Hon frågade då stillsamt om jag hade kollat Cambro. Jag måste ha sett ut som ett frågetecken. Vadå Cambro? Det visade sig att det fanns en hemsida för kursplaneringar och liknande, som givetvis inte fanns länkat någon enda stans på någon sida. Och den sidan. Herregud.

Hade jag inte haft henne i närheten, hade jag aldrig lyckats med konststycket. Inloggningen låg högst upp i högra hörnet på sidan, i blå text, 4 punkter hög. Där stod det CAS-inloggning. Lyckligtvis visste jag vad som åsyftades, och jag kom in.

Men det skall väl för fan inte krävas två någorlunda skickliga datortrixare för att få ut sitt förbannade schema! Jag hade aldrig tidigare hört talas om Cambro! 

En vild gissning är att målen med sökningar på universitetets hemsida är till 40% kursplaner/litteraturlistor, 10% studentfrågor, och 49% scheman. Den kvarvarande procenten är det enda behovet som universitetets hemsida täcker någorlunda: Designen, reklam för kurser, och som exempel på extremt dåligt designade hemsidor. Den är ju för guds skull helt ogenomtränglig! Någon måste göra någonting åt detta! Jag hade varit nöjd med endast scheman och kursplaner på hemsidan. En helt vit bakgrund med bara filer att ladda hem, en fil med litteraturlistor och scheman. That’s it.

Denna process är dessutom någonting man måste lära om varje gång. Vissa skickar föredömligt ut mail och brev med viktiga papper, men de tillhör undantagen. 

Det finns alltså en division här som endast arbetar med hemsidan, samt folk på varje institution. Dessa människor får alltså lön för detta. Jag kan bara anta att universitetet inte är intresserade av att studenterna skall dyka upp.

/rant over

PS: Jag vet att det egentligen stavas "schemata". Synd att det är så fult. Sue me.