Noterat: Partiledardebatten

 Hallå, 

I onsdags körde jag, mor och far hem en bil som min bror i Piteå lånat. Det är en ganska lång resa, och jag och far delade en bil. Både jag och han lyssnar mycket på P1, och vi hade hoppats på ett uppfriskade Ring P1. Tyvärr var det istållet en av de tråkigaste produktioner som svensk Public Service någonsin sänt; partiledardebatten. 

Tre timmar siffermanglande. Sahlin pratar siffror och Reinfeldt svarar i siffror. En sak är säker; jag är inte avundsjuk på de stackarna som sitter i riksdagen. Tänk att behöva lyssna på sådana sömnpiller dagarna i ända. Ingenting nytt sägs (ja, nu är visserligen moderaterna för könskvotering i bolagsstyrelser, men det var de inte under debatten, så det blir ett annat inlägg).

Färgen i dessa debatter kommer inte från statsministerkandidaterna. Jag antar att det finns politiska skäl till att det blir så, de måste hålla ihop sina regeringsalternativ och inte glida så långt utanför ramen. 

Därför är det de små partiernas företrädare, som ligger lite på gränsen, som kan (och måste) ta ut svängarna mera, helt enkelt för att hålla sig kvar. Denna tendens har vi sett i KD under en lång tid, som numera gör vad som helst för röster, exempelvis i somras när Hägglund begav sig in och började prata kultur, någonting han bevisligen inte har en aning om. Men underhållande är det!

Jag vet inte hur borgare tänker. De kanske ser hans parti som en tillgång, vad vet jag. Men en sak som är säker, det är att vi inte ger cred nog till vårt eget småparti, vänstern och Lars Ohly. Han är den enda från oss som är kapabel att prata värderingar. Han ställer raka frågor och svarar rakt.

Jag rekommenderar också att ni lyssnar på debatten framöver och räknar hur många frågor han ställer som får ett vettigt svar. Han får endast höra, i första debatten mest från KD och C, att han har en vidrig demokratisyn och därför implicit är diskvalificerad från debatten.

Jag begriper att Sahlin inte har svängrummet att jobba på det viset. Men vi som sossar måste ta till vara vänsterns möjligheter att vara ideologiska, och stå upp för dem när de blir angripna av osakliga skäl.