Pet Peeve 5: Kommunikation 2.0

 Gårdagens partiledardebatt var ovanligt trevlig att lyssna på. Det verkar som om Göran Hägglund med flera verkligen läst min blogg och tagit till sig det jag skrev efter den första debatten, vilket givetvis gläder mig. Det går inte att bortförklara Ohlys vassa formuleringar och raka sätt med att han har "dålig demokratisyn" längre, och jag är glad att jag kunnat uppmärksamma de borgerliga partiledarna om detta. Ehm.

Däremot finns det tydligen andra människor som inte är lika nöjda med debatten. Jag lyssnar just nu på svensk demokratis lysande fyr i etern, Ring P1, och många som ringer in tycker att endera partiet eller gruppen inte svarade på dittan eller dattan. "Hur skall de rödgröna göra med skatterna?", "Varför svarar inte borgarna på hur vi skall lösa ungdomsarbetslösheten" etcetera. Detta hör man även mitt i debatten, lustigt nog. Jag får ibland en känsla av att ingen faktiskt lyssnar på den andra sidan överhuvudtaget. Jo, borgarna gav visst besked om hur de vill stoppa ungdomsarbetslösheten. De gjorde faktiskt det. De vill att ungdomar skall reas ut till vem som helst. Det är ett värdelöst svar, men det är ett svar som går att bemöta på riktigt. Man kan inte som replik på denna kommentar säga "ni har fortfarande inte besvarat min fråga" när de faktiskt gjort det. Ta bollen, låtsas inte som om att den inte existerar!

Av alla som var där, var programledarna själva enskilt värst på den här punkten. De ville pressa oppositionen på hur mycket skatterna skall höjas, varpå alla partier svarade att de faktiskt inte vet i kronor och ören eftersom deras vårbudgetmotion ännu inte är lagd, men att det är de rika som kommer att få höjd skatt och inte de fattiga. Vänsterpartiet sade för övrigt att hälften av Sveriges befolkning skulle få mer i plånboken med Vänsterns skattesystem enligt Riksdagens utredningsinstitut. Dessutom tillade Sahlin att vi skall sänka skatten för pensionärer. Då svarar programledarna att de vill ha höjningarna i kronor och ören. Det var precis som om de slutade att lyssna på sammanhängande meningar vid ganska många tillfällen och endast var intresserade av siffror. 

För verkligheten är att men kan få ut ganska mycket information av dessa svar.  Vi vet att de som kommer att få höjda skatter är de rikaste i Sverige, alltså de som fått hälften av sittande regerings skattesänkningar. Vi vet att pensionärerna kommer att få sänkt skatt, eftersom att de arbetande har dragit ifrån ekonomiskt och att pension faktiskt är försenat arbete. Vi vet att skattesystemet är under utveckling av de rödgröna och de kommer lämna ett förslag i april. Vi vet också att om Vänstern får som de vill kommer den fattigaste hälften av svenskarna att tjäna på skattesystemet. Vi kan alltså förstå att progressiviteten i skattesystemet kommer att öka och att rättvisa och solidaritet ligger i fokus och kronorna och örena kommer i april. Vad är otydligt?

Jag vill gissa att man säger så då man inte förstått vad som sagts eller då man inte har något svar alls att komma med. Jag hoppas att vi väljare verkligen ser igenom denna pseudoretoriska rökridå för att se vad som finns på andra sidan: en önskan hos frågeställaren att vara hemma och kolla på TV istället för att vara på någon tråkig debatt.