Länge sedan sist, bloggen

 Hallå, 

Insåg att jag måste påminna världen om att jag fortfarande lever och andas. Det har varit ett så obönhörligt kaos från senaste inlägget fram till ungefär igår i mitt liv. Jag tror att jag slutligen börjar få ordning och reda i livet.

Sist jag skrev handlade inlägget om vallöften. Det känns nu som om det var tio år sedan. Jag ids inte längre lyssna på radion om det handlar om nationell politik. Valrörelser gör en så enkelspårig, det känns alltid som om man upprepar samma argument med varenda människa man stöter på. Det gör mig dummare. Man har en uttänkt linje i vilken man argumenterar, man filar, kollar upp fakta, snyggar till, noterar hur motståndare snackar, hittar motargument. Den processen är mer eller mindre avklarad i början på augusti. Efter det inleds tuggandet. Borgarna kommer med exakt samma fraser, som man besvarar på samma sätt. Det är någon slags intellektuell svältdiet man går runt och lever på, och resultatet är att man är trött, förbannad och utmattad den 19 september. Det hade jag varit mer eller mindre oavsett resultat, men det blev ju sju resor värre än jag kunde tänka mig. SD i riksdagen. Borgare omvalda för första gången sedan rösträtten infördes. Man är så intellektuellt utarmad att man inte ens kan fatta det. Jag gjorde ju en jättebra valrörelse personligen. Jag har aldrig varit så aktiv. Jag har aldrig varit så jävla precis i min argumentation. Lik förbannat går vi och förlorar. Det är inte rättvist.

När man krälar ut ur idiotins dimma än en gång, och lär sig tänka logiskt och sammanhängande, inser man den nationella valrörelsen för Sveriges största parti knappast stod och föll med min egen insats. Det hade med andra saker att göra, vad tänker jag inte gå in på här, och det finns klyftigare människor än undertecknad som uttalar sig i frågan. Man kan iallafall konstatera att det inte var mitt fel.

I vilket fall. Efter valet for jag till bokmässan och dränkte mina sorger i kultur och förbannat intressanta seminarier. Nära inpå det, inledde jag min praktik på Umeå Waldorfskola. Det är sista praktiken innan jag är färdig lärare. Jag har vikarierat där så mycket jag har haft tid under min utbildning, och nu undervisar jag i datorkunskap en lektion i veckan. Men nu har det varit mer konsekvent. Varje dag, 90 minuter historia, i tre veckors tid. På Waldorf läser man morgonämnena i block, så all historia under terminen i vissa klasser är komprimerad till tre veckor. Man får ett så sjukt bra sammanhang i sin undervisning, och eleverna har inte så mycket annat att tänka på. Nu är det morgondagen och en till vecka kvar, i huvudsak med rättningar av olika slag.

Jaja. Nu skall jag baka. Jag återkommer.