Så tragisk att få läsa om olyckan på Sandbackavägen, tankarna går givetvis till dom anhöriga och till dom ungdomar som hade ett helt liv framför sig…. Jag får mig en flachback till dom handbollsungdomar som omkom på väg hem till Umeå från en match i Robertsfors, det var ingen rolig morgon att vakna som ordförande i handbollsförbundet i Västerbotten kan jag lova….

Glömmer alldrig dom ord som prästen sa på minnesstunden……..Det oförklariga hade hänt, det är svårt som kyrkans man att förklara guds mening i detta,,,men för att leva det korta liv fullt ut, så måste man våga leva det också var hand budskap…..våga lev alltså…

Jag växte upp maximalt 100 meter från den kurvan och bodde på Sandbackavägen 32 under cirka 20 år, mitt minne säger mig 2-3 avåkningar på vintern under dom åren. Förmodligen gick det för fort igårkväll för dessa ungdomar, ingen ovanlig körning för ungdomar. Jag själv höll inte alltid hastighetesbegränsningen i min ungdom och många gånger med grupptryck av kompisar som åkte med, att vi inte råkade ut för samma sak var nog mer tur än skicklighet. Varför körde man som en tok när man var ung, kände man sig odödlig eller. ….jag vet inte varför man gjorde det idag när man tänker efter så efteråt…

Vila i frid och till dom skadade önskar jag ett snabbt tillfrisknande