Handboll var mitt liv under 30 år varav 17 år som elitdomare, idag såg jag min första match på flera år. Det var SM-Finalen mellan Sävehof och Drott, matchen dömdes av mina vänner Mats och Patrik, vi träffdes redan för 30 år sedan på Buster Cup slutspelet i Tumba, jag var 16 år då…

Jag kände inte ett dugg saknad av handbollen, tvärtom så kände att jag var klar med den både som domare och ledare, jag har gjort mitt. Lite dåligt samvete har jag mot min yngste son Viktor för att gillar handboll och spelar fortfarande, jag har sett kanske 3-4 matcher av cirka 50 han spelat…

Som jag skrivit tidigare så finns det ingen framtid för handbollen i vårt län och Norrland, den dör för varje år som går. Det fanns en chans för cirka 6-7 år sedan när det fanns 10-11 föreningar som bedrev handboll på ungdomsnivå i länet. Alla hade börjat om från början och satsade på de yngsta, nu är det bara sprida skurar i alla åldrar och seriespel fungerar knappast. Man möter samma lag hela tiden och utvecklingen uteblir, det kommer att bli som i bandy, man får resa ihjäl sig för att få spela matcher mot motståndare 25-40 mil till matcherna..

Annars är det nedanför Daläven och framförallt i Skåne och Västkusten som handbollen är stor, där är handboll nummer 2 efter fotboll. Föreningen Sävehof från Göteborg har fler lag i seriespel än lag som finns i Västerbotten. I Umeå tror alla att innebandy är en världssport, så är inte fallet. Det borde finnas fler idrotter i Umeå för våra ungdomar, det är bara att lyfta på hatten för innebandys framgångar.

Om innebandy är idrott kan ju diskuteras förstås,,,