Idag (vintersolståndet) vänder det och vi går mot ljusare tider. Det kan vi behöva efter senaste tidens mörker med mordet på den ryske ambassadören i Ankara och terrorattentatet i Berlin på en fridfull julmarknad d är folk höll på att handla julklappar vid den gamla katedralen.

Det är sannerligen ”Krig i Europa” i form av terrorkrig. Det blev jag , min make och goda vänner påminda om i somras. Vi var på bilsemester och befann oss i Amsterdam när 84 människor dödades i Nice på Franska Rivieran. Vi fick sms ända från Indonesien av goda vänner som visste att vi befann oss i en ”krigszon”. Vi försäkrade att vi var oskadda och befann oss på studiebesök i ”Red Light District” i Amsterdam  där det pågick ”Business as usual”.

Resan fortsatte genom Belgien, där vi intog lunch, mot Normandie och Caen i norra Frankrike. Det var upprättat biltullar där bilarna genomsöktes mellan Belgien och Frankrike. Vi passerade obemärkt förbi då vi antagligen inte såg ut som terrorister i vår svenskregistrerade bil. De hade plockat en bil med fyra unga män från mellanöstern och bilen genomsöktes minutiöst noggrant. Här såg vi ”kriget” i Europa första gången under vår Europatur.

Väl i Normandie fördjupade vi oss i kriget i Europa, den här gången andra världskriget. Vi åkte ut till Ohama Beach där amerikanerna landstigit  den 6:e juni 1944 kallat ”The D-Day”.  Bunkrarna , taggtråd och gropar fanns kvar längs strandsluttningarna.

I muséerna fanns krigstanks från andra världskriget kvar och annan krigsmateriel så man fick se vilken krigsutrustning de Allierade hade tillgång  till. 

Under djup andakt och tystnad vandrade vi omkring på den största Amerikanska Krigskyrkogården med 10 000 unga män som stupade från Staterna. De judiska männen hade en Davidsstjärna på sina vita marmorkors. Vilken fantastisk insats dessa unga män från andra sidan Atlanten gjort som gett sitt liv för att just vi ska få leva i fred i Europa! 

På campingen i gemensamhetsutrymmena hade fransmännen radion på hela dagarna. Så när man satt på toa så hörde man ordet terror i var och varannan mening dagarna i ända. Det var ett uppvaknande och påminnelse om att Europa åter befann sig i krig, terrorkrig. Vi undrade lite varför alla restauranger och allt annat stängde redan klockan 22.00 och det blev öde och tyst överallt. Då kom jag på att Frankrike befann ju sig i ett undantagstillstånd, sådant som kan införas i  krig. Det var inte meningen att man skulle ”nattsudda”.

I vår plan ingick att resa till Nice men Nice stängdes för turister på grund av terrorattentatet så vi fick göra om våra resplaner. Efter Bretagne åkte vi ner till Bordeaux och bodde ute på landet samt besökte en ekologisk vingård innan vi drog vidare till Pyrenéerna.

Vår camping högt uppe bland Pyrenéerna låg vid en trafikerad väg. I stort sett var jag inte rädd när vi var i terrorns och undantagstillståndets Frankrike för jag anser att terroristerna inte ska få vinna. Deras syfte är ju att skrämma folk och attackera friheten i Europa. Lite tänkte jag ändå i tältet på nätterna när lastbilar körde förbi och ljuset från dessa riktades mot tältet. Dessutom var det kontroller av bilar överallt i Frankrike. De satt in 100 000 poliser och militärer samt en specialstyrka om 10 000 terrorpoliser. Det kändes tryggt.

Från Pyrenéerna  fortsatte vi mot skatteparadiset Andorra som är ett eget litet pytteland. Där rådde lugnet och efter lunch snuddade vi en bit av Spanien och vände mot Medelhavet i södra Frankrike. Det blev en lite strandort norr om Rivieran där andra världskriget gjorde sig påmint genom de bunkrar som fanns bevarade vid stränderna. Nice fick vi skippa och under tiden här nere skedde ett nytt terrorattentat i norra Frankrike, Normandie som vi hade lämnat. En präst sköts ihjäl i en kyrka under högmässa.

Färden gick vidare mot Arles och Provence dör vi följde spåren efter konstnären Vincent Van Gogh som skar av sig ena örat. Gult böljande solrosfält såg vi vart än vi vände blicken  och de ljuslila lavendelfälten doftade gott. Här fanns historien närvarande överallt med bland annat gammal romersk arkitektur.

När vi kom till Schweiz var livet åter normalt med sena öppettider på retauranger, folk var glada och man märkte inte av någon oro eller nervositet. Även på Lennart Bernadottes ö Mainau i Tyskland rådde lugn. Vi passade på att äta svenska köttbullar med gräddsås och potatis innan vi sträckkörde upp till norra Tyskland. Vi hann precis upp innan industrisemestern började i Europa och det blev vägproppar överallt med milslånga köer på Autobahn.

Terrorn och flyktingströmmarna blev vi åter påminda om när vi skulle till Danmark och Sverige. Kön vid danska gränsen var nio kilometer lång och väntetiderna flera timmar.

När vi kom till svenska gränsen blev vi utsatta för den allra hårdaste gränskontrollen under hela vår Europaresa. Polisen skulle se pass eller körkort på samtliga passagerare i vår bil fastän vi var svenskar, talade svenska, såg svenska ut och hade svenskregistrerad bil. De kollade 100% av trafiken till Sverige denna dag vi skulle ”hem”, hem till Sverige.

Så idag när mörkret vände mot ljusare och längre dagar lår oss  hoppas att ljuset återvänder till Vårt Europa! Låt aldrig hoppet försvinna!

I want wish You a Merry Christmas from the bottom of my heart! Feliz Navidad!

Tarja Eliasson