Skogsnäringen  i farozonen med förslag om kilometerskatt!

Jag är privat skogsägare med flera hundra hektar produktiv skogsmark fördelat på tre skogsfastigheter. Hela familjen är engagerad i skogsbruket som vi driver aktivt och som ett ägarlett familjeföretag. Sönerna planterar och röjer. Maken planerar och förhandlar. Jag för min del sköter ekonomin, redovisning, skatter samt likviditetsbudget. Var och en har sin uppgift i familjeföretaget som ger intäkter som sedan går runt i lokalsamhället i form av köp av reservdelar, drivmedel, oljor, skyddsutrustning, maskiner och inventarier, kontorsmaterial, försäkringar, placeringar på skogskonton i bank. Ja listan hur pengarna från skogen går runt i lokalsamhället och skapar jobb hos t ex skogsentreprenörer, åkare, butiksägare, myndigheter, skogsbolag, försäkringsbolag och banker kan göras mycket lång.

Skogen är kanske Vilhelmina kommuns allra viktigaste basnäring och nu är jag allvarligt oroad som privat skogsägare och skattebetalande kommuninvånare.  Ett införande av vägslitageskatt eller rättare sagt kilometerskatt kan innebära en avveckling av skogsnäringen i våra trakter. Om avverkningskostnaderna och transportkostnaderna blir högre än för massaveden är det ju ingen idé att avverka för vi vill ju inte betala för att avverka vår skog. Vi har varit duktiga på att sköta skogen och öka avkastningen på sikt genom bland annat röjningar och gallringar. Just gallringarnas lönsamhet kommer att försvinna när man lägger kilometerskatten på dagens transportavdrag. Vi kommer heller inte att kunna minska kostnaderna för skogsvård och avverkning då entreprenörer och åkare är så pressade redan att de inte heller har marginaler att dra ner på kostnaderna.  Allt detta gör att skogsägaren (jag och min familj och alla andra skogsägare i Vilhelmina) kommer att få stå notan och kommunens viktigaste basnäring krymper och den ekonomiska utvecklingen i kommunen hämmas. Enligt Skogforsk är det vi skogsägare som får ta hela notan och Skogforsk har räknat ut att notan blir 10 kronor per fastkubikmeter i medeltal.  I deras uträkning ingår också att barrmassaved blir olönsamt om avståndet till industrierna är över 13 mil vilket det är från Vilhelmina. Risken är överhängande att situationen som var på 70-talet uppstår att det inte lönar sig att avverka skog väster om inlandsbanan.

Att kilometerskatten lagd på vår basnäring skogen i Vilhelmina skulle vara bra för miljön håller jag inte heller med om. Skogsindustrin är ju viktig för att tillverka biobränsle som förbättrar miljön. Inte är det väl så bra om vägslitaget flyttas till Baltikum för att skogsbolagen lägger en död hand över oss och köper från andra sidan Östersjön istället. Hur tänker våra politiker egentligen? Dessutom är järnvägsnätet inte hos oss utbyggt för att kunna ta över transporterna. Det måste vara en orealistisk tanke att bygga ut järnvägen till alla skogsskiften långt in i inlandet. Det förstår var och en att verksamheten sker ju ute i skogen! Förslaget tenderar att bli kontraproduktivt för miljön när det gäller skogsbruk.

Ett annat argument är att komma åt utländsk åkerinäring som fuskar med  svensk lagstiftning. Vad får politiker att tro att dessa företag plötsligt skulle bli hederliga och börja betala kilometerskatt?

Slutligen argumentet att lägga kostnaden på köparen håller heller inte. Till Egypten går massvis av sågade trävaror på export. Tror någon på allvar att man i Egypten accepterar högre priser med motivering att Sverige inför en vägslitageskatt? Det tror i alla fall inte jag och egyptierna kommer att köpa billigare trävaror från öststaterna. Exportintäkterna som är så viktiga för Sverige riskerar att minska.

Mitt förslag är att kasta hela utredningen i papperskorgen och satsa på den gröna näringarna istället samt öka klimatnytta med ökad produktion av biobränsle. Jag önskar att utredningen om vägslitageavgift aldrig blir verklighet!

Tarja Eliasson

Privat skogsägare i Södra Lappland och Norrlands inland