Bohrs hammare

Varför finns det något, snarare än inget?

Den eviga filosofiska frågan, varför det finns något snarare än ingenting, har förbryllat tänkare genom alla tider. Traditionellt har frågan varit tassemarker för det s.k. kosmologiska gudsbeviset, vilket dock under de senaste århundradena blivit grundligt avvisat.

I dagens fysik debatterar man huruvida universum hade en början eller inte. Ifall vi antar att universum hade en början, kan denna vara inbäddad i en djupare fysisk verklighet, såsom kvantfluktuationer i rum-tiden, eller någonting lika ofattbart.

Att någonting kan uppstå ur ingenting är allmänt accepterad fysik – detta väl etablerade faktum är en av grundstenarna i kvantmekaniken. Argumentet att ingenting kan uppstå ur ingenting är således falskt, eftersom precis detta ständigt går att observera på kvantnivå. Big Bang-teorin – den idag överlägset mest accepterade teorin om hur vårt observerbara universum uppkommit – förutsätter att allt som existerar i universum uppstod vid en viss plats i rumtiden (både rummet och tiden uppkom i denna punkt).

Detta innebär i sin tur att de båda vetenskapliga teorierna Relativitetsteorin och Kvantteorin ”bryter ihop” (vilket betyder att ekvationerna resulterar i nonsens) och smälter samman till en gemensam teori som man ännu inte har lyckats utarbeta – den s.k. Strängteorin (som egentligen är en hypotes) är den hittills enda kandidaten, men ser för närvarande ut att få allt mindre stöd i forskarsamhället p.g.a. bristande resultat. Helt misslyckad har detta försök ändå inte varit, många av de matematiska metoder som Strängteorin utarbetat har fått tillämpningar inom Standardmodellen (den allmänt accepterade, prövade och bevisade samling av fysikaliska teorier som beskriver vårt universum).

8 kommentarer

  1. Göran Jonzon

    Stefan, jag har försökt förstå din fixering vid existensiella frågan om vårt ursprung?
    Förstå mig nu rätt, jag har absolut inget emot att dissekera kvantgravitationens mysterier.
    Däremot är det dina försök att omvända din troende omgivning till att bli ateister som gör mig nyfiken på det underliggande orsakskomplexet?
    Skulle du bli tillfreds om alla troende blev hängivna ateister?
    Skulle du bli lika tillfreds som ett Jehovas vittne som lyckats omvända alla till sin bibeltolkning?
    Störs du av att inte alla har uppnått ditt upphöjda intellekt och med det förståelse av det yttersta?
    För mig framstår detta som en gåta, då jag själv inte har särskilt stora bekymmer av att inte särskilt många delar min syn på att godta att det är meningslöst att ens försöka förstå det obegripliga bortom vår fattningsförmåga.
    Vi har så enorm mycket vi faktiskt kan förstå och som kräver all ansträngning vi kan uppbåda.
    Känner du dig ensam utan en omgivande flock av samsynta?
    Du får inte förstå frågan som kränkande, för jag utgår från min egen oförmåga att förstå, då jag själv trivs alldeles utmärkt utan en sådan flock.

    • Stefan Rådström (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar, Göran!

      Var inte orolig, jag blir inte särskilt kränkt av frågor, i synnerhet inte artiga sådana.

      Jag har svårt att förstå varför du anser att min argumentation i ett visst ämne är det samma som försök att omvända någon? I och för sig är jag (precis som vem som helst) övertygad om att världen nog skulle bli bättre ifall alla delar min uppfattning om världen, men samtidigt vet jag att nästan ingen blir övertygad av logiska och vetenskapliga argument: människor är starkt emotionella varelser, och de känslomässiga strängarna slår logiska argument på fingrarna med hästlängder. Högre utbildning förefaller dock i mer eller mindre grad dämpa denna instinkt.

      Ja, kanske är det meningslöst att försöka förstå vad som gäller bortom vår fattningsförmåga, men jag anser inte att det är en fruktbar inställning. Ingen begriper kvantfysiken (alla som säger sig förstå den ljuger), men den är kanske den mest framgångsrika vetenskapliga teorin genom historien – hela vår moderna livsstil baseras på den. Att inte ens försöka förstå det ofattbara är ovetenskapligt och omänskligt.

      Jag tillhör ingen flock, varken politiskt eller organisatoriskt, till skillnad från t.ex. Kristdemokrater. För mitt vidkommande försöker jag navigera dit beläggen leder. Att jag framför vad jag så här långt kommit fram till, ibland med källhängivelser, gör jag endast för mitt eget höga nöjes skull. Jag har inga som helst illusioner om att detta skulle vara av intresse för någon.

  2. Göran Jonzon

    Nu betvivlar jag din utsaga stark Stefan!
    Om detta bara vore för ditt eget höga nöjes skull, fanns inget incitament för att upprepat enligt propagandistsk empiri det implicita budskapet :”-Det finns ingen gud!”
    För mig ser jag det som klart värt att argumentar för, men kan inte finna någon annan orsak till ditt borrande, än längtan efter gemenskap i samsyn?
    Skulle detta bara vara din fndering för egen skull, fanns väl inget skäl till detta upprepande, eller ens en enda publicering?

    • Stefan Rådström (inläggsförfattare)

      Göran, självfallet kan du påstå att jag ljuger. Ifall jag återkommer till frågan emellanåt beror helt enkelt på dess stora aktualitet: både den globala säkerheten och det lokala diskussionsklimatet har påverkats negativt. Inte minst enskilda kristdemokrater har ju arbetat för att strafflägga en viss sorts yttrandefrihet (t.ex. hädelse, lyckligtvis utan framgång), såväl som Kristdemokraterna under sin tid vid makten censurerade vissa akademiska frågor (t.ex. dödshjälp, med större framgång) – sådana frågor fick över huvud taget inte diskuteras, vilket i viss mån ännu gäller.

      Fast det är knappast på det viset att jag framför min syn på religionen precis hela tiden – det finns andra ämnen som jag också tar upp, inte alltid särskilt aktuella heller. Nu har jag ju inte hunnit skriva särskilt många inlägg heller – det blir inte så ofta nuförtiden jag har tid, kraft och motivation till det – men i längden blir det nog en jämnare fördelning bland dem, ”inshallah”.

  3. Göran Jonzon

    Jag är djupt imponerad av ditt kontaktnät Stefan.
    Själv känner jag flera hundra personer som är medlemmar i Kristdemorkaterna, men har aldrig lyckats stöta på någon som motsvarar din stereotyp av gruppen?
    Men de kanske bara existerar i din tankevärld, vilket då skulel förklara det mesta?
    Som icke-troende umgås jag med både likasinnade och troende, utan den minsta källa till personliga konflikter. Jag ser heller ingen anledning till att försöka omvända de som känner sig övertygade i sin tro. Var och en kan nog klara av att bygga sin egen världsåskådning utifrån en samlad bedömning av olika förkalringsmodeller. Det är väl ingen som försökt avtvinga dig din tolkning, så varför ter du dig så osäker att du ständigt famlar efter motsägelse eller bekräftelse?

    • Stefan Rådström (inläggsförfattare)

      Göran, Tuve Skånberg är väl den allra mest kände kristdemokraten som förespråkat hädelselagar? Honom borde du väl i alla fall känna till? Han, tillsammans med Erling Wälivaara, skrev ju en motion till Riksdagen vid ett tillfälle, som naturligtvis avvisades, men han har ju aldrig gett upp kravet utan fortsatt att driva det i (kd), och inte helt utan stöd.

      När det gäller vissa medicinsk-etiska frågor, som dödshjälp och organdonation, var dessa under de åtta år som Alliansen regerade helt låsta, inte minst för att Kristdemokraterna satt på dem. Grunden till värderingarna i (kd) är ju frikyrkligt, även om de med tiden tvingats ge upp en del käpphästar från fordom, som transplantationer, abort till viss del, och forskning på stamceller.

  4. Göran Jonzon

    Jodå, jag har träffat Tuve Skånberg.
    En mycket trevlig människa som inte med ett ord har drivit det du framhåller under vårt samtal.
    Dessutom känner jag inte igen frågeställningarna bland de ca 400 motioner som avhandlades under senaste rikstinget 2015, där jag faktiskt var med och försvarade våra motioner från Vilhelmina.
    Inte heller bland dessa fanns några pekpinnar på hur människor ska sköta sina privata angelägenheter.
    Det tycks mig faktiskt som att du hamnat i en tvångsföreställning om Kristdemokratin såsom varande ett samfund och icke det skulära politiska organ det faktisk är?

    Faktum är Stefan, att jag känner ingen enda kristdemokrat som ägnar sådan myckenhet av grubblerier kring existensiella frågor som du! Vi ägnar desto mer av vårt engagemang åt politiska frågor och sakfrågor.
    Jag skulle inte bli alltför förvånad om din spända övertygelse en dag slår över och låter mig återfinna dig bland uttolkare som Livets ord eller liknande ?

    • Stefan Rådström (inläggsförfattare)

      Göran, jag betvivlar inte ett dugg att Tuve Skånberg är en oerhört trevlig människa. Detta brukar vara den viktigaste anledningen till varför en individ når höga positioner, t.ex. riksdagsledamot. Det finns dock ingen korrelation mellan social kompetens och bra idéer. De artefakter som han har producerat – riksdagsmotioner, intervjuer, debattinlägg, protokoll, osv – är en rätt otäck läsning. Jag lämnar som en övning att återfinna dessa artefakter (det är inte svårt).

      Dina önskedrömmar om min framtida grupptillhörighet lämnar jag därhän.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.