Det sker lite någon gång då och då vi läser om människor som blivit attackerade av björn, men aldrig varg. För att förstå sammanhanget varg, björn och hela det system som innefattas av den rovdjursstam vi idag har och speciellt då med varg och björn måste vi jämföra hur det var då och nu. De flesta rovdjur som varg och björn lever under helt andra förutsättningar än tidigare. Det gamla Sverige om jag så säger var mera vilt, totalt sett. Skogarna var mindre påverkade av människor och Sverige var ännu mer glesbefolkat an vad det idag är. Vi kan tänka oss ett land med bara ca: 2 miljoner invånare hur spridda befolkningen då var. De vilda djur som då fanns kunde knappt sett en människa. Därför flydde människan eller gick till angrepp. Vi vet hur gamla björnhistorier cirkulerar och hur man dödade björnen med bara ett björnspjut. Vargen likadant, den hade ett skräckfyllt rykte och döda en varg var närmast en stor bedrift. Som vi vet jagades både björn och varg hårt och med de nya förbättrade vapnens hjälp utrotades i princip båda rovdjuren.
De gamla både varg- och björnstammarna ersattes senare av påverkan från människan. Det är inte alls samma djur som tidigare, självtillkomna. Sedan kan vi fundera på vart alla rovdjuren ska ta vägen om vi jämför befolkningsutvecklingen i landet. I norra delen är det fortfarande vildmark men inte som tidigare och i den mera södra delen får ända anses som olämplig för inte minst vargen. Den har stora revir, kan vandrar miltals för att söka efter en partner. Vi måste inse de är vilddjur vi pratar om, inte några kramgoa djur som trivs i människans sällskap.
Visst har jag gått i skogen tidigare men aldrig varit rädd varken björn eller varg. Björn har jag nästan blivit omkullsprungen av, visserligen ingen stor och den såg mig aldrig så jag kunde bara stå still och titta på när den försvann. Slaktplatser, där björnen ätit sin måltid (troligen ren) och senare lagt upp benresterna prydligt så man kunde tro det varit en människa. Sedan kan ha brutit en mindre gran över för att täcka. Det är fantastiska djur på så vis, sluga och kloka. Björnen undviker nog människan om den inte blir trängd och det ser vi främst vid jakt och älgjakt hur den kan ha attackerat jägare. Går man i skogen tror jag knappast man behöver vara rädd varken björn och allra minst varg. Men visst, respekt ska man ha och veta att det är vilddjur. Oftast känner de av människan långt innan man kommer nära och flyr hellre.
Vill man vara säker inte möta en vilddjur – björn, men kanske även varg – bör man inte smyga eller försöka vara tyst. Bättre väsnas lite då.
För mig är alla djur välkomna, speciellt ekorren som springer utanför fönstret, får ungar och helt orädda kan kan nästan hoppa upp i knäet. Vad vore livet utan djuren och de vilda djuren. Det är synd vi ska föda upp djuren och sedan skjuta dessa för mera ett nöjes skull. Bättre då ha mindre stammar.
Någon vild varg har jag inte sett. Björn däremot mer än en gång.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Beträffande farlighet, risk för skador eller t o m bli dödad, borde stark trafik vara farligare. Att leva nära naturen tror jag är mindre riskfyllt än där olika människor samlas, bo nära varandra, trångt och trånga utrymmen där också det kan uppstå stress där olika situationer kan uppstå som kan bli direkt farliga och att människor mår dåligt. Att utse djur som den stora påverkan till dödlighet för oss människor, är det inte raka motsatsen till vad som sker. Vi tränger undan djuren mer och mer i vår framfart. Jag tänker närmast på världen i stort. Snart, om vi fortsätter kommer vi ha en döende planet, utarmad, inte minst fisken i alla våra vatten är starkt hotad. Det måste till bättre lagar till skydd för vår natur. Begränsningar på hur människan ska ha tillåtelse härja i det närmaste fritt. Som det nu ser ut går vi bara bakåt i vår utveckling.
Nybyggaren var en präktig människa. Vad finns kvar av det idag?
Krig och den hänsynslöshet och brutalitet som här förekommer kanske är det mest nedslående.
kommentar