Går vi mot undergången?

Vi har många problem i världen vi måste lösa, eller inte alls? Är det bara vissa som kommer överleva för att vissa bestämmer det? Vilka ska arbeta för andra för att just dessa vissa ska leva under välgång och lycka? Givetvis är det ojämn fördelning i världen. Den som har och inte har. Den som redan har vill ha mer och den som ingenting har beräknas få ännu mindre. Gammal klassisk politik som vi en gång förde i Sverige också, en ojämn fördelning och orättvisan var det vinnande.

Vi ser nu hur svensk politik tar ställning för och emot olika religioner, trots det sägs, ja just sägs inte är någon verklighet att vi skulle ha religionsfrihet. Endera gången låter man bränna koranen och förnedra miljarder människor i världen (utan närmare anledning som skulle vara till nytta) medan andra gången man ger bidrag till en annan religion. Är det inte att ta ställning för eller emot en religion, är det det som kallas religionsfrihet?

Vi kommer aldrig få fred på jorden på det sätt som den svenska regeringen nu arbetar, ta öppen ställning för eller emot en religion. Ser vi till vilka som utarmar jorden, bygger upp en en enorm välfärd och vilket man tror är lösningen på problemen, varför inte bara ta en stad som Umeå. Jag säger inte Umeå är sämre än andra men inte heller bättre. Vi har sett under tidigare år när klimatfrågan var på topp hur man försökte anpassa sig efter den. Allt i deras politik gick igenom just detta och här tillsammans med inte minst Miljöpartiet följsamma vid deras sida för att just få igenom denna politiken.

Hur ser det ut nu och med Nato som först S varit emot under alla tidigare tider, även Umeås ledning, för har där varit annat än S? Nu tvärvände man i den frågan genom att partiet tog ställning och nu vill Umeå och Umeås politiker ha ett Nato-center. Plötsligt går de stick i stäv mot sin tidigare samarbetspartner Miljöpartiet och vad säger Miljöpartiet nu, eller tänker man skippa dessa och gå högern till mötes istället. Hur kommer Umeås väljare reagera, är de av samma typ som ledningen tar ställning för eller emot beroende av vilken välgång som erbjuds?

Man blir ganska trött på VK också vilket inflytande de kan ha, kort sagt på hela Västerbotten. Bäst i länet är deras motto, om inte bäst i Sverige. Jag kan se att abonnemangen, de privata gått ner och att tidningen mestadels består av reklaminslag. Läser man också vilka olika rubriker man sätter ut är det knappast för de läsare som tidigare kunde prenumerera på VK. Till konkurrent skulle då VF vara ett alternativ, som faktiskt också ägs av VK enligt de uppgifter jag har. Är detta opåverkad journalistik?

För att tillägga något annat i nyhetsmedia kan vi undra (i alla fall jag) vilken uppgift de s k ”Lokalnyheterna” har via TV? Är det något viktigt (som man tycker som bestäms från TV-red) då är det oftast från Umeå eller de trakterna. När något negativt visas är det oftast från inlandet. I en av de senare sändningarna var det från V-mina och att vi inte klarade matförsörjningen om kris uppstod längre än en vecka. Varför tog man just V-mina här som exempel och var det sant det man försökte påstå från TV-reds sida? Jag påstår det är godtyckliga information vi får se, vinklad. Nyheter oavsett vad från vem eller vilka ska om möjligt vara neutrala. Inte ta ställning för eller emot något eller någon. Det vi ser händer och oftast utgår från Umeå eller Skellefteå är vinklade inslag. Inlandets frågor, de som tycks ointressanta just varifrån de kommer kan vara mycket viktiga för oss. Länets (topp)-politiker en av dessa kan vara Isak From (S) Malå som kunde påverka detta i en mera positiv riktning för oss. Men agerar oftast som en tyst mus. Samtidigt vill S vara ledande, både här i V-mina och lite varstans i våra små kommuner. Samtidigt blir vi mindre och mindre (befolkningsmässigt) och tappar den tidigare styrka som vi en gång hade. Det är verkligen urvattnat alltsammans.

Med risk för replessarier som tidigare kunde hända, främst där S verkade hoppas jag detta inte förekommer längre. Det är den demokrati som präglat och hur ser det nu i alla dessa kommuner där förfallet är ett faktum. De kör oftast på i gammal vanlig ordning och hoppas väl någonstans det ska lösa sig och bara man är givmild och inte ställer några krav, hoppas på allmosor och en form av genorisitet bli räddade av.

Jag själv kanske inte lider eller lever under en sämre levnadsstandard, jag tänker främst på kommunens framtid som helhet. Måste man inte börja fundera på hur vi i löser den, i alla de mindre kommunerna. Som det nu blivit blir vi bara överkörda mestadels tigande. Är detta lösningen?

Vår (fina miljö) tas sällan upp och vårt ändå lilla klimatavtryck tycks här plötsligt vara oviktigt, när vi samtidigt matas med uppgifter hur världen kan se ut utanför. Vad är viktigt och oviktigt i debatten och vad räknas till god levnadsstandard?

Om det var bättre förr vet jag inte, men den väg som nu vi mer eller mindre tvingas in i vart leder den?

Existensberättigande, människors lika villkor och värde, jämlikhet allt detta torde bara vara tomma fraser utan något verkligt innehåll. Det ska bara låta bra och även låta oss tro (hjärntvätt) att det är så. Verkligheten ser helt annorlunda ut. Är det konstigt människor belamras med osäkerhet, vad är verkligt och inte?