Har varit vaken sedan kl. 7, men det känns som de morgnar jag vaknat upp kl. 4 på morgonen, innan världen vaknat och dimman legat tjock. Sedan inser jag plötsligt att klockan är halv nio (och nu nio) och världen har säkert vaknat till vid det här laget, men ännu är det så vitt ute.

Kan inte säga att jag ogillar det dock. Känslan av att världen ligger i ett mjukt hölje som stänger vätan inne i små, små porer som exploderar vid beröring. Eller i alla fall är det så det känns mot min kropp när jag går ut dagar som denna. Saker är vad man gör dem till och i det här fallet är det vackert.