Borde egentligen inte skriva nu, eftersom bloggen är tänkt ska handla om livet i Umeå, men tänkte att en snabb uppdatering ändå vore på sin plats eftersom jag återvänder inom en rätt snar framtid.

Är just nu i min hemstad och är moster på halvtid till en liten flicka. Hon är över en månad gammal nu, så det var "sannerligen på tiden" att jag kom hem, tyckte familjen. Och lydig som jag är (hehe, denna gång i alla fall^^) åkte jag hem för att se på underverket. Det första man brukar se på små barn är ju deras stoooora ögon. Hm, ja, den här gången var det snarast ett liiiiitet ansikte och en stoooooor mun som syntes. Jo, hon är duktig på att ge ljud ifrån sig!

Trodde hon skulle skrika som hon gör i min systers och mors famn, men när hon hamnade i min såg hon lite osäker ut på vad hon skulle göra – Vem Är Den Här Människan? – tittade ett tag och somnade sedan så fint så <3 Kan ju inte göra mycket annat än att smälta =)