Åh, så fort den här dagen har passerat och detta beror inte alls på att jag sovit bort den. Inte det minsta!
Jag har varit igång hela dagen. Jobbat hårt faktiskt!

Tvättat fyra maskiner, pluggat en massa, sökt jobb via nätet. Däremellan ätit för att orka ta mig vidare genom dagen. Nu den senaste timmen har jag dock tillbringat vid datorn för att läsa lite på Katrin Zytomierskas blogg – vilket jag aldrig tidigare gjort! Blev bara så nyfiken på vad och hur folk egentligen kommenterar.

Visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag läste de flesta kommentarerna. Till stor del för att de skrek ut rasistiska glåpord till henne och själva inte verkar besitta de mest grundläggande kunskaperna i det svenska språket: "skaffa din egna domän!". Det heter "din egen"! 

Till den allra största delen var jag dock oförmögen att veta vilken respons jag skulle ge eftersom många av kommentarerna uttryckte hur oerhört kränkande hon behandlat den stackars SATS-modellen och sedan skrev att Zytomierska var "ful, störd, äcklig, fet, blatte" etc. etc.

Jag menar, om tanken är att vara emot nätmobbning, verkar det vara ett konstruktivt sätt att förmedla det på?

Nej.

………………………………………….

Orkar inte jaga upp mig över det! Känner bara att det är alldeles för lätt att anonymt sitta framför en skärm och häva ur sig saker som man aldrig skulle våga stå för i verkliga livet.

Det mest tragiska, enligt min åsikt, är att många av de som kommenterar är människor som torde vara vuxna och därmed ha kommit ifrån det tämligen destruktiva tonårsbeteendet av att trycka ned andra, för att själva "må lite bättre".

Det enda jag kan göra är att hoppas på att människor ska börja visa lite mer ansvarstagande moral och vara lite snällare mot sina medmänniskor. Inte skriva eller säga saker till andra som man själv inte skulle vilja höra, etc. Börja tänka efter före och… Ni fattar!