Jag menar, först har man sett delar av "Harry Potter" och "Sagan om Ringen" och de onda där – monster, som jag ser dem – flyter runt i kåpor av svart tyg med huvorna uppe så man inte kan se ansiktena.

De är ju till för att skrämmas!

I morse gick en burkaklädd kvinna över parkeringen utanför mitt kök. Det svarta tyget som blåste och virvlade över den vita snön, med "huvan" uppe och ansiktet som inte gick att se gjorde mig skräckslagen.

Jag SÅG ju att det var en människa, men olustkänslan i magtrakten växte i takt med att scenen från den första "Sagan om Ringen"-filmen började spelas upp i mitt inre, ni vet, då de sprungit över majsfältet och kommer till vägen där de gömmer sig under trädroten och vålnaden hoppar av hästen som otåligt tuggar fradga.

I slutänden tror jag nog att jag skrämde mig själv mer än tyget i sig gjorde.
Blir så upprörd över dumma filmmakare som gör att jag inte ens kan få äta frukost i lugn och ro :p