Hej världen!

Nu är vi framme i Tokyo. Egentligen händer det ju alldeles för mycket för att det ska gå att skriva blogginlägg om den här resan. Jag skulle väl egentligen behöva skriva ett inlägg om precis varje sak jag ser för att göra resan rättvisa, men det kan jag ju inte.

Jag kan väl i alla fall börja med att sammanfatta själva resandet:

All incheckning och alla säkerhetskontroller gick sjukt smidigt, vi gled igenom som två hala ålar på rekordtid. Bagaget skickades direkt till Tokyo utan vår inblandning, medan vi själva var tvugna att frakta oss mellan ett flygplan och ett annat på Köpenhamns flygplats.

Att ta sig runt på Kastrup/Gastrup/Gäströup eller vad tusan flygplatsen nu heter gick även det smidigt. Vi slapp gå ut ur "incheckningen" och därmed slapp vi ytterliggare säkerhetskontroller (något man inte kan säga om tiden på Narita, men mer om det senare). Vi satte oss på en bänk och åt ett par mackor, och sedan gick vi iväg till planet. Väl i gaten passade vi på att plocka på oss ett par japanska dagstidningar. Dom ser ungefär precis lika sjuka ut i verkligheten som man tror.

Flygresan från Köpenhamn till Narita (11 timmar) var bland det drygaste jag gjort, skulle jag väl kunna påstå. Vi fick platser i mitten på en 4 stolar lång rad, därmed var man tämligen instängd hela resan igenom. Flygmaten var faktiskt förvånande god, men stolarna var osköna och jag lyckades inte sova ordentligt på hela resan. Detta ledde till ett brutalt illamående som gjorde att jag satt i stolen och spydde lagom till landning (tack och lov är det en massa annat oljud när ett gigantiskt plan går in till landning, så min lilla svacka blev inte allt för uppmärksammad av de i sätena runt omkring tror jag. Det positiva med allt detta var att jag faktiskt kände mig riktigt pigg efteråt.

Det var egentligen nu den dryga biten började (det innan var bara en försmak): Immigrationskontrollen. På planet hade vi fått varsin liten lapp att fylla i (typ info om vår resa), men för det första hade vi använt fel sorts penna, så det var bara att kliva åt sidan och göra om. Sedan gick vi till varsin immigrationskontrollant för passkoll osv. Och hej och hå vilken säkerhetskontroll det var! Man fick lämna fingeravtryck (vilket var en konst i sig), bli fotad samt utfrågad av en arg japan som inte kan engelska. "Varför är du här?", "Hur mycket pengar har du med dig?", "Hur länge ska du stanna?", "Varför två månader?", "Vems adress är det här?". Hon kunde ställa frågorna, men förstod inte svaren. Jaja, efter sisådär en 5 minuter var jag igenom i alla fall. När vi sedan gick för att hämta väskorna fanns där två milt galna knarkhundar som gläfste omkring bland oss som stod där. Hur som haver, vi fick väskorna och trodde att allt var klart, men nejdå: Ännu en kontroll. Och fler frågor (nåja, i alla fall en) om vad vi ska göra i landet. Albin fick sin väska genomsökt, vilket jag slapp. SEDAN var vi klara med säkerhetskontrollerna på Narita.

Vi letade upp biljettbåset till Narita Express (vilket gick sjukt fort, Narita var en väldigt lugn och lättnavigerad flygplats), köpte varsin biljett och sedan bar det iväg mot Shinjuku!

Ojoj, dags att avsluta denna mastodontberättelse kanske? Vi knep en taxi och åkte till hotellet vi ska bo på i fyra nätter. Taxiresan var en berättelse i sig, men den ska jag minsann inte berätta nu!

Nu är det dags att utforska ytterligare. Åh, vad jag gillar den här staden.