Censur,

Den här bloggen är förstås bäst när den är som allra bittrast. Det vet vi. 

 

Men… det finns någon sorts gräns. Och skulle jag skriva något om dagens träning för egen del så skulle det kliva över gränsen där det lustigt, självironiskt bittra blir till totalt mörker som gränsar till patetik. 

 

Ska vi behandla mörkret, den totala hopplösheten och den här världens framtida undergång så behandlar vi den så här, lite kort; 

 

12-åringarna av idag "gillar inte Eric Saade" och "har växt ifrån Justin Bieber". Det stod de fast vid även idag, när jag åter igen filosoferade med de skadade tjejerna. 

 

Ni minns hur jag igår vädrade en viss framtidstro efter dessa svar. 

 

Vad jag inte gjorde var att försöka få de att konkretisera vad som verkligen var "bra musik", be de 12-åriga tjejerna nämna specifika låtar som de lyssnade på.

 

En klar majoritet kunde enas om tre låtar:

 

"Friday" med Rebecka Black (textkänsliga läsare varnas), "Skjorta, kavaj och röda byxor"-låten och – förstås – "Fest hos Mange". 

 

Ridå ner. 

 

Till något betydligt roligare; till helgen är det premiär för en ny Premier League-säsong. Det kan vara höstens stora höjdpunkt för en olycka av min dignitet.

 

För en sån person som inte finner det genant att "en bra lördag" innebär att halvligga i en soffa från tidig eftermiddag till sen kväll och titta på teve. En person som inte skäms för att vid kvart i sex-snåret, när Stryktipset ska till att avgöras, övergå till att stirra in i en laptop, veva upp en bättre livescore-sida och sedan maniskt fästa blicken på 1-1-resultatet mellan Nottingham Forrest och Doncaster och börja nynna "KOMIGEN DONCARNA, KOMIGEN" för sig själv samtidigt som man – som i trans -börjar veva med högernäven framför dataskärmen. Allt för att man ska få in den där ena av de skrälltvåor man behöver jobba in för att inbringa ett polettskrammel i miljonklassen. 

 

(Jag antar att jag tänker att "om det finns någon Gud så borde han stötta de allra svagaste" och att jag på fullaste allvar inte kan tänka mig en mycket svagare person än den som sitter i bara mässingen på en gammal soffa, ensam i ett underjordiskt grävlingsgryt en lördagkväll, och sjunger påhittade hejarramsor för Doncaster samtidigt som han upprepat vevar med näven som en krigsherre på en kulle – de står alltid uppe på en kulle – skulle göra för att få sitt kavalleri att rida mot orcherna och döden)

 

Nåväl. Även om Premier League-starten inte behöver någon ytterligare krydda för en olycka som jag själv så lärde jag mig av en vis gammal mattant att det aldrig kan bli för mycket kryddat. "Det ska vara sting i grejerna", sa hon och slafsade fram en ny varm platta tacotorsk. 

 

Därför har jag gjort ett lag på http://fantasy.premierleague.com. Det är – till skillnad från Aftonbladets urvattnade gamla Drömelvan-koncept – helt gratis, och mycket bättre. 

 

Jag har gjort en liga. Jag har skickat ut inbjudan mejlledes till alla i UFC-truppen att anta utmaningen i det som på riktigt kan anses som en prestigefylld fotbollsvetartävling (till skillnad från VF-coachen där bara lokala byfånar som Johan Larsson och Erik Lundström orkar hålla koll på att "Sorseles skyttedrottnings fästmans hund är sjuk"). 

 

Eftersom det här är en så pass trevlig, service-minded och tillmötesgående portal så gör vi som så att vi öppnar upp ligan även för UFC-bloggens Premier League-intresserade läsare; 

 

Koden att joina (jag har droppat några anglofila lines – något som måste bero på att jag har lyssnat en del på Filip&Fredriks podcasts) ligan verkar vara 1161417-271099. 

 

Mycket nöje.