Efter morgonträningen med Björn-Åke bjöd Kung Erik på skjuts ut till Bettnäs. Jag plockade med mig en lådfull wallenbergare, någon liter gräddsås och ett halvt potatisland och hoppade in i bilen.
Efter den långa färden under det gassande solskenet och den molnfria himlen märkte vi väl nere vid strandkanten att det blåste en kuling så styv att Peter Kondrup blivit styv av att bara plädera om den i teve. Vi noterade även att stranden var i stort sett folktom och de få arma, köldblåsna stackarna som väl letat sig dit låg gömda i vassgömmor och bakom sanddynor för att få skydd mot blåsten. Vi härdade ut i dryga timmen tills varenda hårstrå på kroppen stod upprätt.
Fiasko.
Desto bättre var kvällsträningen. Dagen till ära på Tegstunet. "Hemma" på Tegstunet, kanske jag borde säga. Mitt grävlingsgryt ligger ju på Väst-Teg och varje gång jag träffar någon formar jag mina händer till ett T och säger "Teg represent".
Snabbhet, lite kondition och spänst med fys-Malin innan vi körde en inläggsövning i fyrtiofem minuter. Och jag har då aldrig under året sett maken till kvalitet på både uppspel, inlägg och avslut. Det small ideligen i målstolpar och nät strutades åt höger och vänster.
Om jag skulle peka ut nån som såg extra het ut? Böni, skulle jag säga. Efter nå trassel i knät – han missade förra veckan – har finnen sett riktigt het ut hittills den här veckan. På spelet igår, på avslutsövningen idag.
Jag vet inte hur det står till med bosnisk filmindustri – men om den skådespelartalang Marko Mihajlovic visade upp på dagens träning är någon sorts måttstock så lär det inte rulla in särskilt många prestigefyllda filmstatyetter till landet.
Efter Markos helhjärtade skådespel ville inte Jocke Kvist vara sämre. När han som försvarare stod i vägen för en frisparksvariant – på grund av den enkla anledningen att han fått berättat för sig exakt vad som skulle hända – fick han sig någon pik. Han valde då, månne inspirerad av mittbackskollega Mihajlovic, att ikläda sig skådespelarrollen, gå upp i en högre tonart och… tja, det hela blev en av de dråpligaste och taffligaste scener som uppdagats på svensk mark sedan inspelningen av "Tre Solar".
Efter träningen såg jag, och ett koppel andra UFC-spelare, derbyt Mariehem-Umedalen på Gammlia. Stannade först till på Shell för att köpa nån pastasallad när Danny introducerade mig för en "Coffee Slush". En brun, sockrig, gräddig, milkshakeaktig sörja som man tappade upp i plastglas. Jag behöver förstås inte förklara att den smakade så himmelskt som bara riktiga kaloriexplosioner kan göra. "Det har nog blivit en sån här om dagen i sommar", sa Danny om den sockriga historian som nog skulle få gemene diabetiker att förlora en lårbenshals vid blott en läppjning.
Med andra ord; skulle ni tycka att den store anfallaren ser tung ut i steget så är det bara att åka till närmaste Shell-butik med en bild på hans rödnätta kalufs och be dem "sluta servera den här mannen era sockerdrinkar".
Detbyt? Jag imponerades av Mariehems kvicka omställningsspel när vi mötte dem förra onsdagen och… vi kan väl säga som så att oddset 2,20 smakade fågel på de totalt överlägsna grönvita. Umedalen misslyckades lika fatalt som oss med att försvara sig mot deras deras djupledslöpningar.
.jpg)
Senaste kommentarerna