Slåss mot alla monster,

Det har varit några bråda dagar. 

 

Jag har haft vänner på besök från Sundsvall. En sofistikerad fredagskväll med nötstekar (ska inte förväxlas med någon finare oxbit utan rätt och slätt en "Nötstek", säkert någon bogbit bäst lämpad för grytbruk, funnen av mig i någon fyndavdelning) följt av en orgie i ost, kex och ett bättre vitt följdes upp av en lördag så pass fullspäckad att jag inte ens hade tid att följa Stryktipset. 

 

Då. Jävlar. Är. Det. Späckat. 

 

"Späck i kastrull". En bild så god som någon för alla vegankampanjer där ute. 

 

Nåväl. 

 

Mattias Alkberg spelade på Scharinska på kvällen. 

 

Jag lånar den här videobloggen från Magnus Ekelunds egna världsblogg, och ställer er helt sonika frågan…

… TROR NI ATT DET NÅGONSIN KUNDE BLI ANNAT ÄN MAGISKT?

 

Magnus Ekelund (kanske Stålet var med på ett hörn å, jag vet inte) öppnade. Redan där, någon gång när Alkberg å grabbarna kom in och körade i en magisk "Ingen signal", var det i min bok fem solar utdelade till spektaklet.

 

Och sen huvudakt på det, jo, jag tackar. 

 

Väl valda delar av "Anarkist" toppat med bland annat "Matti Apornas Son" och "Politix", allt inför en lyriskt hänförd pöbel. 

 

Ni hör ju. 

 

Jag stod djupt inborrad i den dansanta pöbeln och det hela utmynnade, efter ett en-ån-halv-timmes hopp-och-skrik-spektakel, i ett svetthaveri utan dess like like och mina planer på att vara läcker grusades helt då jag gled omkring på "Folkhemmet" i en alldeles för mörkblåfläckig jeansskjorta. 

 

Jag brukar alltid följa Disco-Kjelles råd när det kommer till utgångar, men just den här kvällen hade jag förlagt min resväska full av ombyten. 

 

 

Jag cyklade hem till vackra Teg tillsammans med min inneboende Sundsvallskamrat, jag har inget intresse för svenska tjejer längre – jag tycker det är så väldigt många som är bisexuella och jag gillar det inte. Sen tog jag och unnade mig en grillad kycklingklubba som jag kladdfritt kunde gnaga på i sänghalmen tack vare min industrirulle hushållspapper. 

 

Imorgon tänkte jag återkomma i det biämne som vi med jämna mellanrum tar upp på denna UFC-blogg. Jag ska spela squash mot Hampus Wallgren. Det ni. Mycket närmre Umeå FC kommer man inte en sovjetiskt grå novemberdag. 

 

Kanske återkommer jag också med en recension på något IKSU-pass. Antingen utvärderar jag yogan utförligare eller så ger jag mig på att recensera Aqua-Zumban eller Core Control-passet. Kanske ska jag göra det till min bloggmässiga uppgift att pröva på alla IKSU:s tillgängliga pass och utvärdera de som försäsongsträningsalternativ? Kanske.