Simon Mårtensson har tappat det,

Måndagen skulle ägnas åt att jogga, stretcha och bada bubbelbad på IKSU – allt för att vi spelare skulle återhämta oss från den fysiskt påfrestande helgen. När jag så vevat mig igenom ett kortare program (nån "Tone legs and ass"-historia som jag tror gjorde underverk på mina celluliter) på Crosstrainern och stretchat lite så tänkte jag att "nu ska det bli skönt med lite bubbel å". 

Men. 

Ni minns Simon Mårtensson? Den långe, mörke, till synes semigrekiske anfallaren som med sitt dynamiska forwardsspel sprang in tio mål under våren ifjol? Han som skadade sig, odlade skadad-stjärna-som-vill-gömma-sig-från-allmänheten-skägg och som nu börjat träna fotboll lite lätt?

Det går inte så bra för honom. 

Jo, visst, rehaben går enligt uppgift som den ska, han deltar i vissa passningsövningar på träning redan och han joggar problemfritt och så. 

Men jag tänker som människa. Rent mentalt. Han har tappat det. Helt. 

UFC-bloggen ber om ursäkt för bildkvalitén – tanken var att jag skulle filma spektaklet – men vad vi ser är alltså den 22-årige Mårtensson som medelst kedja försöker applicera en viktskiva mellan sina ben för att ytterligare belasta sina armar medan han utför "dips". Simon var så ivrig att han inte hade tid att lossa på kedjans hake och därpå veva den runt magen och därefter haka på kedjan igen. Nej, han skulle bestämt kliva direkt ner i kedjan och därifrån dra hela schabraket upp över benen och sedan låta den vila som en gördel över magpartiet. 

Tänk er hur det är att krångla på sig ett par lite för trånga jeans. Fast där jeansen är en kedja med tillhörande femtonkilos viktskiva. Det blev förstås ett väldigt spektakel. Ett hukande, ett stånkande och ett närmast krypande. Ett ovärdigt spektakel för en skyttekung av dylik kaliber. Ett steg in i en annan värld, mitt på självaste huvudscenen för västerbottnisk tribaltatuerings- och proteinshakeskultur. Ett slutgiltigt steg in i GASP-linne-världen; ett sista bevis för att man blivit "en gymmare". 

Nåväl. Även tisdagsträningen på Nolia gick till viss mån i lugnets tecken. Det bjöds på massage från Alex Gibson innan träningen; det var ett väldans intresse och jag fick inte mer än fem minuter på bänken trots att jag, efter att "Stross" påstått sig fått en släng "av ett löparknä", påstod mig ha fått mer än en släng "av löparkropp". Jag fann dessutom Joel Burström sittandes i trappen till övervåningen med strömmaskinen i näven och dioder utplacerade på ena benet. Då vet man att man har trassel; när man i smyg sitter och skjuter upp ström i en trappuppgång. 

Idag var det löppass på IKSU på agendan. Jag passade också på att bussledes ta mig ut till Ersboda och Intersport, där jag hämtade ut inte mindre än tre par nya skor. 

Stay tuned for some unboxing videos.