Det här är en söndagsmåndagssång,

 

Här har vi dem; mittfältaren Ibrahim Kallay (till vänster) och den afrikanska kontinentens mest spännande högerback; Mohamed Kamanor.

 

Jag, som trots mina journalistiska ambitioner har en nyhetsnäsa vars näsväggar är trassligare än Classe Malmbergs, har förstås inte på egen hand letat mig tillafricansportstv.com en söndag som denna. Nej, ett tipstack ska förstås riktas till signaturen "özil" på UFC.se:s gästbok. 

 

En försäsong på västerbottniska breddgrader blir som påpekat inte så exalterande på en daglig basis. Men snart så. Plocka gärna på sönadgskvällen ner de gamla ordlistor ni har dammsamlandes där längst uppe i bokhyllan, damma av de läderprydda pärmarna, sätt er till rätta i vardagsrummets länstol och slå på bokstaven S. 

 

Under definitionen för ordet "spännande" torde ni i förklaringen finna en exemplifiering i stil med "fotbollsspelare som via agenturer kommer direkt från Afrika". 

 

Det blir ju inte mycket mer spännande för en supporter till ett norrländskt fotbollslag än när ett okänt exotiskt namn flygs in. Det kan ju vara en Tetteh Bangura som kommer. Det kan ju vara en Akombo Ukeyima. Man vet ju inte. Det ska ju bli väldigt spännande att se vad dessa -94:or (!) kan komma och bidra med i årets UFC-trupp.

 

(Smaka förresten helst inte på ordet "nittiofyror" i onödan när du är född 1990 och finner dig själv sitta och okynnesblogga i bara mässingen en söndagskväll. Det kan väcka jobbiga inre frågeställningar om karriärval.)

 

… Akombo, förresten. Han kom som ett yrväder en högsommardag med ett höganäskrus i en svångrem om halsen och stod i sitt första bejublade tiominutersinhopp för två bollkontakter; två en-touch-skarvar som båda osade Champions League-hymn och fägring stor. Jag sov inte på en vecka. Låg och tänkte på hur Giffarna hade hittat den bästa afrikanska exporten sedan kaffebönan. Killen hade ju "ledat skytteligan i afrikanska Champions League".

 

Vår snart provspelande Kamanor har ju "international qualities", mittfältaren Kallay ska vara "strong in attack" och efternamnet Kargbo känner jag igen från en sierra leonier vid förnamn Albert som alltid haft fina siffror på Football Manager men aldrig riktigt slagit igenom. Nu spelar han i azerbadjanska ligans FK Baku. Månne en släkting?

 

Den spänningen. 

 

(Den där sista Albert Kargbo-anekdoten med tillhörande Football Manager- och azerbadjanska ligalagsreferenser kapslar förresten in min olegade aura som i-n-g-e-n-t-i-n-g annat.)

 

Vi får se när de dyker upp. Annars? 

 

Vi var, efter diverse Sundsvalls- och Finlandsresor på sistone, matchlediga i helgen. En helg med snöstorm och FA-cupomgång. Ett IKSU-pass igår och sabbat idag; och kvällstid hann jag dels med att lära Lövensupportrar att uttala Kovland ("Kååvland, inte KOvland") men också få tips på hur man berör bloggledes. Det gäller tydligen att vara snabb med att stryka nyss avlidna världsstjärnor mothårs.

 

Annars är väl det vi får ta med oss från den här helgen som UFC-spelare eller -anhängare överlag detta;

 

Vi tar med oss den här fascinerande mannen och det faktum att allt är möjligt detta nådens år 2012. Man kan långt i tävlingar även med det trassligaste av material, till och med samtidigt som man ser ut som en griljerad morotsstav.