En liten pärla

Förbannelse över schemaläggarna! Samtidigt som Bear Quartet jazzar loss som värst på Äpplets scen äntrar umebaserade Winhill/Losehill Nemisscenen. Det rör sig inte om något namnkunnigt band. Här bjuds inga yviga gester. Inte heller gör de några anspråk på att ta över världen. Nej, Winhill/losehill erbjuder pur old fashined flerbandsrock, med dragspel, keybords och en sångare som håller takten på piano.

Frontmannen i fråga heter Jonas Lundberg och är mellanbror i en syskonskara som förankrat sig i musiksverige de senaste tio åren. Lillebror Nils är en av nunorna bakom Adam Tensta, storerbror Måns sågs senast igår jamma med Invasionen. För det kräsna örat är det emellertid Jonas sång och musik som pockar. Detta är över huvud taget en akt man önskar en större publik.

När Jonas Lundberg, med sitt lyckligt lottade musikergäng, dammar av sitt senaste stoff är det med sober glädje och stor stilsäkerhet. Den som följt bandet vet att låtmaterialet berör en stor personlig tragedi, men detta är något som novisen omöjligt kan uppsnappa. Så stark är känslan av energi och försoning. Winhill/Downhills spelning blir till en oas på Umeå Open. Man tillåts skratta, dansa och le – vilket är långt ifrån någon självklarhet på Umeås festival.

ERIK JONSSON