Invasionen spelar

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu är vi på plats i pressrummet Midgård på Folkets hus, just inkomna från Invasionens spelning i Äpplet.
Vi som bevakar årets Open för VK är jag, Anna Lundström, Josefin Isaksson, Andreas Terner, Evelina Burström och Erik Jonsson (som tyvärr inte finns med på bilden uppetill höger här. Bilderna står Emma Johansson och Per Landfors för.
I den här bloggen kommer vi att lägga ut recensioner, bilder, krönikor och annat smått och gott.

Hör gärna av er via kommentarsfältet här i bloggen.

Alme lägger känslorna på bordet

Av , , Bli först att kommentera 0

Foto: Per Landfors
Joel Alme
Äpplet
Betyg: 3

Två år efter den kritikerrosade debutskivan A Master Of Ceremonies släpps Joel Almes uppföljare Waiting For The Bells som även den får till stor del goda betyg. När han så är turnéaktuell fångas han upp och spelar på första kvällen av årets Umeå Open. 
Under öppningslåten Always On My Mind strömmar publiken till Äppletscenen, och Alme uppmanar teknikerna att tända lamporna vända mot publiken. Han vill se sina åskådare och få kontakt med dem, något som svider lite i ögonen men ändå är en hjärtlig gest. För om det är något jag förknippar med Joel Alme så är det hjärtligheten, värmen och de stora känslorna han lägger på bordet.
Den rara göteborgaren röjer på med god energi spelningen igenom, gestikulerar och grimaserar och öser på med instrumenten. Under The Queen’s Corner blir det rörelse i publikhavet och fler och fler lättar på fot- och handlåset under konsertens gång.
Första extranummer blir den vackra balladen A Young Summer’s Youth, som hade varit en fulländad allsångslåt om bara publiken kunde texten. Någonstans när Alme sjunger Oh, come closer show me better times, I believe you showed the best of me nås en sorts höjdpunkt.
Under avslutande If You Got Somebody Waiting ber Alme om att få se sin publik igen, lamporna tänds och han kliver av scenen till varma applåder. En fin spelnings till trots är jag ändå inte fullt berörd, och hade det varit tv hade jag sagt att det inte gick igenom rutan helt.

EVELINA BURSTRÖM