Hej från Grekland där dag 1 av utvärderingen sparkade igång redan igår kväll när jag klev av planet. Dygnets alla sekunder(!) har gått åt till att absorbera information av människor som passerar min väg. Jag har redan lämnat Aten bakom mig för besök på ön Lesbos. Hjärnan är nog trött men samtidigt lite speedad 🙂

Situationen är komplex och måste analyseras i ljuset av de underliggande konflikterna till flyktingströmmarna. För det långsiktiga perspektivet även den grekiska ekonomiska krisen som är oss färskt i minnet och EU:s nya beslut om flyktingfördelning och hur det senare ska komma att implementeras rent praktiskt. Och vad händer om länder säger stopp och stänger sina gränser.

Vad innebär det för de flyktingar som flytt sina hemländer? Var ska de söka skydd?

Men vem är då flykting och varför ska dessa människor åka räkmacka in i Europa?

FN:s definition av en flykting är en person som lämnat sitt hem och som inte kan återvända dit på grund av fruktan för förföljelse beroende på etnicitet, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religiös eller politisk uppfattning. Flyktingar är även de som tvingats lämna sitt hemland på grund av krig eller inbördeskrig.

Alltså människor vars grundläggande rättigheter – vars säkerhet – inte kan bevaras i deras hemländer.

Jag vet inte vad ni tycker, men det låter inte som en räkmacka i mina öron… Inte heller ser det så ut i verkligheten.

Och kanske att vi ibland glömmer det medmänskliga i debatten. Det är statistik, flyktingar som kommer i ”vågor”, ”svämmar över” Europa, etc… Det är människor. Precis som du och jag. Samma kött och samma blod. Samma och lika värde. Samma och lika rättigheter.

Och om vi då kan bistå på något sätt (på ganska många olika sätt) – för den som åkt den där helvetesfärden över Egeiska havet eller Medelhavet, och därefter vidare genom land och rike med hopp om att starta ett nytt liv någon annanstans – känns det då inte ganska självklart att göra det?