Prata med varandra!

Folkhälsominister Maria Larsson (fp) vill stifta lagar som förbjuder rökning i miljöer där barn ofrivilligt utsätts för tobaksrök, till exempel lekplatser och även på smala tågperronger med mycket folk. Karin Rebas skrev i VK 20110525 en utmärkt kommentar till detta.

Jag håller med Rebas om att man inte måste stifta lagar om allt, vanligt folkvett kommer man långt med. Artikeln kom att diskuteras i ett personalrum, där jag var närvarande och alla var överens om att barn ska inte behöva utsättas för tobaksrök, så långt var allt bra. Men är det verkligen ett problem med kedjerökande föräldrar och barnvakter vid lekplatserna? Ingen av oss kunde påminna oss att vi någonsin sett en förälder i flängande lek med sitt barn ha en cigg i mungipan! Men vi kanske har dåligt minne?

Ur barnets synvinkel är det betydligt värre att föräldrarna, eller andra familjemedlemmar, väljer att röka inomhus. Få väljer dock detta alternativ, betydligt vanligare är att de syns blossa på balkonger, altaner eller garageuppfarter. Än så länge är det tillåtet att röka på sin egen tomt, men förbud har diskuterats även på den fronten. Balkonger likaså. Sjäv tycker jag att det är betydligt värre med föräldrar som röker samtidigt som de kör barnvagn, än att de sitter på en bänk vid sidan av lekplatsen och bolmar.

Man ska också komma ihåg att för varje regel och förbud som instiftas behövs en kontrollfunktion, noggrannt övervägande av konsekvenser för den som bryter mot denna regel/lag. Vem ska kontrollera att förbudet efterlevs? Den redan hårt belastade poliskåren? De kommunala fastighetsskötarna som sköter lekplatserna? Eller kan en långtidsarbetslös "fas- treare" få detta som en praktikplats? (Men uppgiften kanske kräver utbildning och det kan man inte få i fas 3…)

Till Larsson vill jag säga: Tänk en gång till! och till Karin Rebas: Bra idé, att lösa konflikter genom kommunikation och dialog. Hoppas att människor nappar på idén och gör ett försök!