I dagarna har det framkommit att några av Sveriges mest kända friidrottare utsatts för sexuella övergrepp av sin tränare under barn- och ungdomsåren. Det är starkt gjort av dem att träda fram och våga berätta, även om de samtidigt blivit utsatta för kritiska kommentarer som: "Varför träder ni fram nu, när tränaren är död och inte kan försvara sig?" Svaret, i en av intervjuerna jag såg, var "Tja, han kan försvara sig lika mycket nu, som jag kunde när jag var elva år…"

Det har funnits förslag om att alla ledare, som arbetar med barn- och ungdomsidrott, ska uppvisa ett utdrag ur Polisens belastningsregister vid anställning och detta har i och med detta åter aktualiserats. Justitieminister Beatrice Ask (m) bemötte detta i en radiointervju nyligen och menade att ett registerutdrag inte visar verkligheten, det kommer ändå att finnas ett väldigt stort mörkertal och att mängden utdrag ur registret gör inte att våra barn får en säkrare tillvaro.

Min reflektion över hennes uttalande är att faller inte då argumenten för att kräva samma registerutdrag för personal inom barnomsorg och skola? En person som eftersträvar kontakt med barn i sexuellt syfte tvekar, förhoppningsvis, inför en flerårig utbildning till för- eller grundskolelärare. Det förefaller som att det är en enklare väg att gå att anmäla sig som frivillig ledare inom någon idrott. Inget tjafs med registerutdrag, ingen lång utbildning och fri tillgång till massor av barn…

Skillnaden är förstås att skolan är obligatorisk, medan både barnomsorgen och idrottandet är frivilligt. Naturligtvis ska våra barn skyddas, men ett annat fakta är att väldigt många av de sexuella övergreppen begås av barnens nära anhöriga och föräldrar. Ska vi i förlängningen kräva registerutdrag även av de som ska bli föräldrar?  

Carin Jämtin (s) har idag föreslagit att den muslimska högtiden Eid al- fitr ska bli helgdag. "Sverige är i dag ett multikulturellt samhälle, och det är verkligen värt att titta på hur man kan göra", säger hon till Svenska Dagbladet.

Javisst, Carin! Men i mina ögon har hon missat att Sverige i alla tider har varit ett multikulturellt samhälle. Vi har, ända sen Gustav Vasa skapade det svenska riket, haft ett antal etniska och religiösa grupper inom rikets gränser.

Jag pratar då om de svenska minoritetsgrupperna samer, romer, judar, finländare och tornedalsfinnar. Dessa grupper var bosatta inom det svenska rikets gränser redan när det bildades.

Att det är "värt att titta på hur man kan göra" är alldeles sant, men varför särbehandla muslimerna, som väl ändå får räknas till en mycket sentida kommen folkgrupp? Ett annat alternativ skulle ju kunna vara att se över vilka helgdagar som finns hos våra inhemska minoriteter och kanske införa någon av dem i den svenska almanackan?

Högtiden som införs behöver inte vara religiös, eftersom vi, sedan avskaffandet av annandag pingst, kan skönja en önskan om sekularisering av samhället. Dessutom har vi väl redan några helgdagar utan större religiös anknytning, förutom nationaldagen? Jag menar naturligtvis midsommarhelgen, den hedniska fruktbarhetshögtiden! Och hur är det egentligen med midvinterbloten? Varför förlade man tidpunkten för julfirandet just till den tiden? Jag har hört vandringssägner, men jag vet inte om de är sanna…