– Det känns skönt efter en vecka när det känns som att det har varit stolpe ut, har haft medaljen i påsen hela tiden men har inte kunnat knyta ihop den, att kunna kunna få knyta ihop säcken här på slutet. Jag har ju haft lite medaljkänning här i veckan, men i bland är det stolpe ut.
Maria PH:s kille Hans Olsson i målfållan efter Sveriges lagbrons. Hans har före i dag åkt ur i samtliga individuella discipliner i VM. Ett riktigt skitmästerskap för honom alltså. Men humorn har han inte förlorat.
– Det är väl sådär när det är bussparkering. Då skulle väl Hans Olsson ha varit i topp i världscupen.
Olsson showade lite i kvartsfinalen mot Schweiz. Sverige hade redan avgjort matchen när Hans körde det avslutande racet mot schweizaren Beat Feuz. Feuz körde bort sig och en överlägsen Hans valde då att köra baklänges över mållinjen för att showa lite.
– Jag känner ju Beat sen länge. Vi är bra kompisar. Vi brukar alltid kalla oss för den stora tjockisen och den lilla tjockisen. Jag är ju den stora tjockisen.
Under gårdagskvällen besökte vi en lokal pizzeria där det svenska slalomhoppet André Myhrer VM-laddade med sitt rockband. Blev en trevlig kväll med gratis mat och dryck (synd bara att jag hade ätit före). Myhrers sponsor pyntade för kalaset och jag kom in trots att jag hade tappat bort mitt entrearmband, eller rättare sagt hade personalen där jag bor slängt det.
Jag har varit frånvarande en dag när det absolut inte hände någonting här på alpina VM, om man inte är norrman förstås (men det där talar vi tyst om, va?). I stället har jag och de flesta av mina journalistkollegor begett oss upp på Tysklands högsta berg Zugspitze, 2966 meter över havet. Det är rätt schyssta vyer va?
Efter Anjas brons stod pappa Pärson länge och pratade med oss journalister. Men han höll på att missa Anja.
Senaste kommentarerna