Huvudvärken bedarrade halv fem för att enbart ha små dunkande föraningar i nacken.

Antar att jag har haft mycket som pågått under hårskalpen i veckan, och det är ju en ny egenhet som jag inte haft förut. Alltså, jo jag har ju tänkt men oro börjar ta ut sig i form av skallebank (herregud, det lät ju som jag inte ens tänkt eller nåt)

Nåja, liv finnes, lite begagnat och nött i kanten men otvedytigt mitt, och det är jag gla för.

Stora kramar!

Förlöst

Ljumt, som en handfull

nyfött liv

varmt från livmodern

är vår, mot min hud.

Så här såg Ludde ut inför kalaset utan klänning…