Om en vecka kommer jag vara på en rättegång. En närstående till mig blev misshandlad på nyårsnatten. Han och hans kompisar blev överfallna av ett gäng på nattbussen hem från fyrverkerierna nere på stan. Glada, lite runda under fötterna, skulle de åka hem till en av kompisarna på Ersboda.

I bussen satt ett annat gäng med en annan agenda. De var ute efter att slåss. Med vem var inte så viktigt. De började mucka med mina vänner. Ryckte i håret och strödde glåpord.

När de klev av bussen hängde gänget efter och slog ned dem helt oprovocerat bakifrån. Min närstående fick sy sex stygn, hans kompis slogs medvetslös men piggnade till. Polisen var ganska snart på platsen och kunde ta dem till akuten för vård. Tack vare bussens övervakningskamera kunde polisen identifiera förövarna,  Tur i oturen så skedde överfallet strax efter midnatt in på det nya året, det blev nämligen lagligt att använda materialet 1 januari i år.

Nästa vecka är det alltså rättegång. Jag märker att oron växer. Hur ska det gå att möta förövarna igen? Vad innebär det att bli nedslagen helt oprovocerat? Vilka spår sätter det i själen på unga  tonårskillar? Vad är det som får förövarna att göra det? Varför slår de alltid mot huvudet? Vad säger deras föräldrar? Är det ingen som bryr sig om vad de sysslar med, eller är de helt ovetande? Är förövarna själva offer?

Det får mig att tänka på  intervjun i DN med Kennet som njöt av att slå andra för att det fick honom att känna sig bättre. Han var själv ett offer,  hans mamma misshandlade honom med ett bälte och slog hans rygg zebrarandig från det han var liten:  " Jag vill inte skylla allt på morsan, för jag har ju också ett eget ansvar. Men mjukheten jag hade när jag var liten försvann när hon slog mig, och om en man blir av med sin mjukhet blir han lätt våldsam." säger han i intervjun. Jag känner att skulle vilja krama om honom.

Jag är emot övervakningssamhället men jag inser att övervakningskameror är en nödvändighet i dagens samhälle. Om det hade funnits fler så kanske Hagamannen hade kunnat gripas tidigare? Vem vet?

Jag pratade idag med en kille som blivit nedslagen tre gånger helt oprovocerat. Två av fallen ledde till rättegång och skadestånd. Det tredje anmälde han aldrig. Han tänker  fortfarande på det som skedde. Han skriver om händelserna så här:

"Vid alla tillfällen minns jag särskilt deras ögon, som varit helt svarta.
Förmodligen kan detta berott på någon form av drogpåverkan. Ögonen påminner lite om en vithaj och effekten av anfallet är lite liknande – man kan helt enkelt inte snacka sig ur det. Har man snabba ben gäller det att använda dem."

Och hans syn på övervakningskameror:

"Vad gäller övervakning ser jag ärligt talat ofta med trygghet på kameror när jag ser dem på bussar. Jag känner mig tryggare, och jag upplever inte att min integritet kränks. Men samtidigt vill jag inte ha ett övervakningssamhälle.

Men… är det samma sak? Frågan är väl egentligen hur kamerorna används, inte var de placeras? Ingen har vad jag vet klagat på kameror som sitter i en ICA-butik för att folk inte ska snatta varor – varför då klaga på kameror som sitter på perronger och i liknande sammanhang? Det är väl bra – om det är så att det kan förebygga våld?"

Många skolor har övervakningskameror i dag och jag känner någonstans att det är lite tryggt att tänka på när jag vet att bötning växer sig allt starkare i Umeå. Det vill säga unga killar och tjejer som rånar andra ungdomar och sedan hotar med att slå ihjäl dem om de tjallar. Jag vet inte om kameror hjälper här men kanske kan det vara avskräckande i alla fall.

Slutligen varför pratas det så lite om att de flesta brottsoffer är unga män som blir nedslagna av andra unga män? Hur kommer det sig? Är det något som män måste acceptera, att det tillhör könsrollen?

Det är ju för fasiken mer livsfarligt att gå ut som ung kille en kväll på stan än för en ung tjej i dag. De läskiga vita hajarna simmar runt och kan slå till när du minst anar det. Det är tur att Hagamannen numera är en infångad vit haj, visserligen attackerade han bara kvinnor, men i alla fall en vithaj mindre. Sluta dalta med förövarna.