Igår när vi var i Storuman så tyckte hundarna att det blåste och var kallt - en av dom vägrade att gå ut - Bubblan - trots att hon hade sin röda overall.....eller så var det därför... Hon hade iallafall varit nöjdare m hon fått dela ett varmt hus med en varm katt som här...

Röbäcksslätten 1;a Advent 2011

Vart är snön?

Blev tvungen att tvärnita på den superhala vägen hem från Storuman idag - blev så himla glad!

Tänk att en sopstation kan få se ut så här - underbart!

Kan gissa att det skulle se ut så här om Bubblan skulle ta "fjortisbilder" på sig själv :-)

Vår lilla Quicken är en hungrig hund! Det spelar ingen roll om han nyss har ätitm finns det något ätbart så vill han ha det, om han inte får det så hittar han på ett sätt att ta det! Han kan t.ex. ta av locket på fodertunnan, öppna lådor och skåpar. Han har alltid varit finurlig och älskar att hitta på bus

I natt vaknade jag av att något (Quicken) hoppade upp i min säng med något prassligt. Det visade sig vara en förpackning med tortilla bröd som jag lämnat på diskbänken. Jag tog brödet och gick tillbaka in i köket med det och då hade Quicken kommit åt knapparna och satt på ugnen - det bör påpekas att det inte är första gången. Nu måste man komma ihåg att stänga av spisen på "låsknappen" så att det inte händer någon olycka....

Vår vackra, underbara lilla Quicken

Som ni kanske har läst tidigare så är min son scout. Igår kväll bakade vi lussebullar med scoutungdomarna för att kunna sälja nu på skyltsöndag. Jag sitter och funderar på om det är något jag skulle kunna göra i pysselväg för att dra in en slant till scouterna - tål att funderas på!

...undra vad Bubblan funderar på under täcket?

Jaha, då var man fast i träsket igen...valpträsket - Guuuud så söta!

Mamma Addidas och en av de små!

Kanske lite svårt att se, men dom är sju stycken små rackare!

Bubblans mamma Addidas har fått en stor kull med underbara Whippetvalpar, fem tjejer och två killar  - längtar efter att få ta en liten titt på dom!

Idag har jag varit en ganska tråkig matte :-( efter morgonpromenaden i skogen så satte jag mig och jobbade och hundarna låg och slappade. Efter lunch kom deras kompis Loka och hälsade på, hennes husse trodde att hon behövde busa med Bubblan, men efter max fem minuters bus så somnade Loka i mitt knä och där har hon legat kvar hela eftermidan. När vi nu skulle gå ut på en längre promenad så tyckte hundarna att det var småkallt om tassarna - aldrig har vår promenadrunda gått så fort :-) inte ens Loka ides titta åt passerande hundar utan småbena pinade på i en väldans fart....

Längtar lite till sommarvärmen på Öland!

Jag har suttit en stund i soffan ikväll och tittat på "så mycket bättre". Bredvid mig har hundarna legat och tuggat på ett ben, ja jag höll i benet och hundarna gnagde på var sin sida - snälla hundar :-)

Idag har jag varit på besök hos en god vän till mig, hundarna fick på sig sina varma täcken och fick vänta i bilen medan vi fikade och surrade lite. Eter en stund gick vi ut en sväng med hundarna innan det skulle bli mörkt - då blev båda hundarna busiga och sprang runt som yra höns på gården.

Efter en stund kom ialla fall Bubblan medan  Quicken fortfarande for runt som att han inte sprungit på en vecka - fick tillslut rätt på honom inne på grannens gård - Hi, hi sa min kompis, det syntes i ögonen på honom att han inte tänkt komma - han plirade med ögonen!

GullQuicken med syskon!

Snart ska Bubblan bli storasyster - undra om valparna kan bli lika söta som Bubblan och hennes syskon?

Idag var Bubblan med mig ut i skogen bredvid min mammas hus. Min mamma har en gigantisk trädgård och planterar och fejar på så snart hon har tid. Idag (17 november) har hon t.ex. rensat ogräs - magiskt på någotvis med tanke på årstiden.

Mor lägger även ut blodmjöl (vilket är precis vad det låter som att vara) runt träden, man jag har inte förstått varför riktigt. Till saken hör att detta blodmjöl blandas ut med någon vätska och luktar vedervärdigt - men det tycker inte Bubblan! Bubblan lyckas alltid hitta denna hink med äckleröra - så även idag *suck*.

Dottern kom och sa - Bubblan måste ha trillat ner i något för hon är alldeles brun! När vi sedan satte oss i bilen för att åka så förstod jag vad hon "ramlat" ner i,

När vi kom hem nu i eftermiddag så fick både Bubblan och hennes röda overall bada - dock på olika ställen, Bubblan i tvättmaskinen och overallen i badkaret eller var det tvärtom..

..... så mycket enklare livet som djurägare skulle bli :-)  eller inte....

Som jag tidigare har skrivit så har Bubblan en röd fleecoverall. I går när jag tog på henne den så satte hon sig ner, i vad jag såg som en protest och ville helt plötsligt inte gå ut - vilket iof inte är ovanligt för en whippet - men det såg precis ut som att hon skämdes för sin röda overall.  Jag vill ju bara inte att min lilla tjej ska frysa....

Så vad hade hon sagt om hon kunnat tala? Kanske hade det ingenting med overallen att göra - hon kanske bara inte ville gå ut, eller skavde overallen någonstans, eller satte hon sig ner bara för att...

Det är hemskt lätt att  förmänskliga sina djur och tro att dom tänker som oss trots att man vet att så inte är fallet. Men jag tror att även djur kan känna vissa känslor t.ex. glädje - sorg - ensamhet. Samtidigt som jag tror på dessa känslor säger mitt förnuft att dom inte riktigt känner det på samma sätt som oss... hade varit intressant att få veta!

Ja vi får väl se, sätter sig Bubblan ner nästa gång jag tar på henne den röda overallen måste jag ta ett seriöst snack med henne och hoppas att jag förstår vad hon försöker säga!

En februarikväll 2007 förändrades min dotters liv!

Vi skulle som vanligt till stallet och rida. Hon var lycklig och skulle prova rida en häst som hon tidigare aldrig ridit. Något gick snett och hon ramlade av. Den kvällen och de kommande dygnen var fruktansvärda. Hon hade konstant huvudvärk och kräkningar, var ljud och ljuskänslig, och hade delar av synfältet borta, hon var helt sängliggande i 21 dagar.

Efter ett besök hos barnmottagningen blev vi till slut remiterade till barn & ungdoms-rehabiliteringen "habben". Hjälpen som vi fått av dom är ovärderlig!

Min då 14åriga dotter började så smått att klara av att ta sig upp ur sängen kortare stunder men kunde inte se på tv eller läsa då det var för påfrestande. När hon efter ytterligare några veckor orkade ta sig ut ur huset så besökte hon gärna en bekant till familjen och hennes hundar kortare stunder. Det var där hon träffade Quicken - hennes ständige följeslagare.

Quicken var valp då och han och dottern skapade snart starka band. Vid den tidpunkten hade vi inga planer på att skaffa hund men kom ganska snart på andra tankar - Quicken och dottern var liksom ämnade för varandra. Efter ett samtal med uppfödaren så flyttade Quicken in hos oss.

Under hösten började dottern så smått börja vara i skolan igen några timmar om dagen, men det var tunga timmar och hon var fruktansvärt trött när hon kom hem. Under hela högstadietiden läste hon endast vissa ämnen och kämpade hårt. Det största problemet var hennes minne och koncentrationen. Hon orkade bara vara uppmärksam i några minuter innan hon tappade tråden. Att läsa gick inte, hon kunde helt enkelt inte komma ihåg vad hon läst. Att gå på stan med kompisar var jättesvårt, hon tappade bort dom och kom inte ihåg vart hon skulle gå. Ja listan kan göras lång på vad hon hade svårt med.

Nu går hon tredje året på gymnasiet och läser fortfarande bara vissa ämnen eftersom alla svårigheter finns kvar även om hon har lärt sig att leva med dom och inte lika mkt "mot" dom som förut.

 Som projektarbete på skolan  har hon valt att planera och genomföra föreläsningar om hur det är att leva med en förvärvad hjärnskada - hon har valt att kalla sin föreläsning "Ett plåster i pannan",

Jag är så stolt över denna starka tjej som inte bara har gått/ går igenom detta utan att hon även orkar, vill och klarar av att berätta om sina erfarenheter på ett informativt och roligt sätt. I morgon Läs onsdag)  har hon sin andra föreläsning den här gången på universitetet och en del av styrkan hämtade hon hos Quicken innan hon gick isäng....

Stolt mamma & matte!

Idag var det kyligt ute på morgonen. Min första tanke när jag kom ut var : Jag måste tvätta bilen - den var HUR skitig som helst och snart fryser det på.. Det visade sig att jag inte var den enda som tänkte den tanken, Kön utanför tvätten var lång och Quicken var otålig, Bubblan däremot var nöjd, jag hade nämligen tagit på henne sin röda "morgonrock" en röd fleecoverall och utanpå den hade hon sitt svarta tunna täcke så hon låg och slumrade skönt i bilen.

Till saken hör att Quicken inte är särskilt förtjust i biltvättar - eller inte vatten i kombination med bilar överhuvudtaget - typ vattenpölar som man kör igenom - han skulle nog behöva lite terapi, han gillar verkligen inte när det skvätter runt bilen.

När bilen äntligen var tvättad åkte vi till Arken Zoo för att köpa en lmpa till Bubblans halsband, det är guld värt att ha när hon är lös på kvällen i skogen - då ser man vart hunden är! Båda hundarna fick också välja varsit ben - mycket att välja på!

Gissa om Bubblan var lycklig nu när hon så sakteliga har fått börja springa lite lös. Ikväll var vi ute en sväng i skogen och hon var lycklig som få. Jag var lite orolig att hon inte skulle komma när jag ropade eftersom hon inte har varit så mkt lös efter sjukdomen, men min Bubbla kunde jag lita på, hon hade full koll på vart jag var i mörkret (och jag på henne eftersom hon hade en lampa på halsbandet) jag gömde mig och hon kom direkt - bästa, bästa Bubblan!

Så här ser några av mina alster ut - inte lika snygga som proffsscrapare men jag har ju inte hållt på mer än drygt en vecka - känner mig nöjd så långt!

Jag blev så inspirerad av pysslandet igår att jag fortsatte när jag kom hem - satt uppe till kl. 3 och "lekte" med papper och div saker som jag inte kan namnen på, ska kolla med dottern om hon kan fota så att ni får se resultatet av min nattorgie i papper :-)

I morse fick jag dock lite dåligt samvete för att jag inte fick något gjort här hemma i helgen så jag har just storskurat klart badrummet (dragit fram torkskåp, badkar och tvättmaskin) så nu känns det lite bättre :-) Har lovat sonen att baka bullar tills han kommer hem så det blir väl så - man vill ju vara en god mor ;-)

Här ett kort som jag tog på Öland i somras!

 ...... hade hon ständigt en kompis vid sin sida!

 Jag har varit/ är på mitt livs första pysselträff :-) för er som inte har varit på en så är det (som det låter) en träff för pysslare - och för mig var det sm sagt var en ny upplevelse, ja förutom när jag gick i skolan och alla skulle julpyssla en dag och man kom hem med diverse alster som mamma sedan skulle hänga i granen, stackarn... Jag har alltid varit lite pysslig av mig och gillar att skapa, men tiden har inte alltid funnits där. 

På en pysselträff får man träffa andra som gillar att pyssla och då menar jag verkligen att de som är där GILLAR att pyssla, jag tror aldrig jag har sett så mkt papper, pärlor, lim, paljetter, snören, biggare (fråga mig inte vad det är), cuttlebaggar (ingen aning vad man anväder dom till), saxar, skärmaskiner, stämplar och diverse andra pysselsaker på samma ställe.

Lokalerna där dessa Pysselhäxor (föreningens namn) håller till sjuder av kreativitet, fnitter (mest tjejer som pysslar), utmaningar, tävlingar, roliga samtalsämnen och en massa härliga leenden och en mysig känsla av samhörighet - alla verligen ÄLSKAR att pyssla. 

På plats finns också flera pysselbutiker, jag hade inte en aning om att jag "behövde" så många saker - men jag behöver massor! Att pyssla innebär också - har jag fått erfara i helgen - att man får ett enormt habegär och nu förstår jag varför dotterns rum ser ut som en mindre Pandurobutik.

Jag är rädd för att jag under den här träffen har utvecklat ett begär - ett begär att få vara kreativ och ett begär för papper, snören och saker med lustiga namn!

Quicken i busartagen!

 Bus i gropen med brorsan!

Att ha whippets en dag som denna och tro att dom hoppar högt av glädje för att gå ut - nja! Dom här små latmaskarna ligger i min säng och blänger på mig när jag föreslår en promenad....

Nu börjar Bubblis att må bättre :-) Idag ska vi gå på den första lite längre promenaden på flera veckor. Bubblis får fortfarande inte springa lös så hon är mäkta upprörd när de andra hundarna busar runt!

Om några dagar så ska hon få halvsyskon, mamma Addidas är dräktig - åh så kul! Jag har dock belagt min familj med valpträffsförbud eftersom de sååå gärna viil ha en whippet till.

Nu var det länge sedan som jag skerv om Bubblans bravader.

Bubblan är en av mina ögonstenar. Hon är alltid glad och sprallig och ger mig energi.

När jag sitter i soffan ligger hon på en kudde bakom mig och snusar mig i nacken, på natten sover hon i min säng (under täcket) eller uppe på min kudde. När vi är ute och går har hon oftast full koll på mig och håller sig nära, men som den whippet hon är så tar hon sig naturligtvis ett whippetrace nu och då. För er som inte har sett ett whippetrace så är det en fröjd för gudarna. Hunden/ hundarna springer, studsar, nitar, racerstartar igen osv. osv. det ser så himla roligt och härligt ut!

I somras var vi ofta på någon sandstrand och lät hundarna springa, mina whippar älskar att springa i sand. Under hösten så har vi varit ute på långa promenader i skogen, Bubblan har hakat på i kantarellskogen mer än en gång. Vi har också varit ute på promenader med en valp som heter Voffie - en ursöt whippethanne!

För drygt två veckor sedan hände det som är varje hundägares mardröm. Bubblan fick hög feber och ville inte äta. Ingen av de andra hundarna som hon varit med insjuknade, men Bubblan blev sämre och sämre.

Efter en vecka med feber tog jag  Bubblan till veterinären (vi hade haft kontakt innan)som efter div. prover och lungröntgen kunde säga att Bubblan drabbats av ett elakt virus. Hon fick dropp och smärtstillande och började sakta men säkert bli bättre. Efter ytterligare fem dagar med feber så har nu äntligen den gett sig och Bubblan mår mkt bättre. Hon får fortfarande inte anstränga sig men börjar bli den glada och spralliga Bubbla jag känner!