Undre natten mot måndag föll det en halv millimeter snö över Umeå stad, och givetvis drabbades allmänheten av panik. Vad var detta vita som föll från himlen? Vad skulle de ta sig till? Flygplatsen stängdes av och allmänheten varnades för att gå ut till dess att myndigheterna utrett vad detta vita och kalla var för någonting. Till sist var det någon smart person som kom ihåg att de hade sett något liknande för ungefär ett halvår sedan, och efter mycket arbete kunde forskarna dra slutsatsen att vinterns första snö hade kommit.

Så skulle det kunna låta efter nattens snöfall, kanske inte i Umeå men i södra delar av Sverige.Snart kommer det väl stora rubriker i Aftonbladet och Expressen om hur snön lamslår Stockholm och Göteborg. Ska man tro på tidningarna verkar det som om människorna som bor söder om Dalälven glömmer bort varje år att det faktiskt kommer snö på vintern. Vi lever trots allt i Norden. Stockholmarna kanske tycker att de bor i södern, men det är bara jämfört med oss uppe i Norrland. Tittar man på en karta ser man att Stockholm fortfarande ligger på samma breddgrader som Alaska och Grönlands sydspets. Så hur kan man tro att man ska komma undan snö på vintern?

Uppe i Norrland är vi beredda på att snön kan komma vilken dag som helst, och vi är inte glada över det. Snö betyder halt väglag, det betyder täckbyxor och vinterjackor, det betyder snöskottning och bitter kyla. Det enda positiva med snön (om man inte är ett barn som faktiskt kan leka i den) är väl att det blir lite ljusare. Under min uppväxt har jag alltid älskat snön och alltid varit glad när den kommit, men nu känns det bara jobbigt. Visst, jag vill ha det vitt till julen, men samtidigt så skulle jag vilja ha asfalt att cykla på. Tänk om man kunde ha uppvärmda gator? Då skulle vintern inte vara lika outhärdlig.