Christina Harrefors, Umeå

Collum kirurgicum i bassängen!

Efter tidigare omnämnda axeloperation var det då alltså dax för att besöka terapibadet för axelgymnastik i grupp, ledd att sjukgymnast inriktad på axelledsrehabilitering. det lät väl bra … tyckte jag och tog mig till terapibadet på sjukhusområdet. På väg in i omklädningsrummet tycker jag mig se ett bekant ansikte, försiktigt uttalar jag personens namn och mycket riktigt, det är hon. En gammal kollega från en tidigare arbetsplats.
-’Men hej, vad gör du här’?
Jag beskriver kortfattat alla turer runt min axel och innan jag riktigt är klar så har jag fått en något mindre kortfattad beskrivning av hennes problematik med axeln. Som tur är får vi avbryta samtalet och skynda oss in i duschen och sedan är det dags att hoppa i bassängen. Men då upptäcker jag att sjukgymnasten som leder just denna grupp är en f.d. arbetskamrat från ortopen, kul! Hon är duktig och jag känner stort förtroende för hennes kunnande!

Efter några övningar i vattnet skall vi så vända oss om, gå mot väggen och utföra nya övningar. Allt för att mjuka upp och träna ömmande och stela axelleder. När jag vänder mig om, på väg mot väggen, upptäcker jag ytterligare en bekant, E., också tidigare arbetskamrat men från hämatologen. Glädjen är stor över återseendet och iförda landstingets badmössor och egna badkläder omfamnar vi varandra, skrattar och så kommer samma fråga:
– ’Men vad gör du här?’ Vi ställer båda frågan ungefär samtidigt.
Innan jag hinner formulera mitt svar utbrister E.: -’Collum kirurgicum för 7 veckor sedan’. Vi skrattar båda när vi upptäcker att vi pratar i stället för att träna och mitt svar blir lika korthugget som hennes: -’Impingementsyndrom, Clavikeländsresektion’ i mitten av november!

Det är alltså här man ses, så gott som alla är representanter för den övre medelålder, dvs. någonstans mellan 40-70 år. Det stönas och ojas när vissa rörelser blir för avancerade, men det känns också bra. Tänk att man får gå på terapibad, träna och träffa trevliga människor, visserligen något funktionsnedsatta men ändå.

Jag säger bara det:-’Tack och lov för offentligt finansierad hälso- och sjukvård!’

Ciao!

En kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.