Knäet har blivit bättre

Idag tisdag simmade jag och Jonathan från White Sands Beach. Det var lite knepigt att ta sig ut pga riktigt höga vågor men när man väl kommit ut en bit så var det lugnt vatten. Där träffade vi ett amerikanskt par, Jeff and Amy som också skulle simma. Vi snackade lite med dom och det visade sig att de inte skulle vara med på Ironman utan bara var "open  water swimmers". De var lite äldre och Jeff måste ha varit mellan 55-60 år och Amy ca 50 men visade sig var två riktigt vassa simmare när vi gav oss iväg. Jag kom lite efter ska jag erkänna och Jonathan var ännu längre bakom. Trevliga var dom iallafall och önskade oss lycka till på the Ironman.

Jonathan eller Dr Love som vi också kallar han efter han doktorerade i växtfysiologi på Umeå Universitet i våras stack sedan iväg på en lite längre cykeltur medan jag väntade ett tag innan jag gav mig iväg på en 6 km joggingtur efter triathlonvärldens mest berömda gata, Ali’i Drive. Har fått tag på inflammationsdämpande medicin för mitt knä som jag började med idag och den här gången gick det bra att springa. Mycket tack vare den hårda stretchningen jag kört nu på slutet tror jag sen är det nog bra att ta lite medicin också så inte knäet blir sämre igen.

På kvällen var jag trött som tusan och gick nog och lade mig före kl 20 faktiskt. Vi har som målsättning att stiga upp tidigt ända fram till tävlingsdagen så man har vanan inne. Starten går kl 7 på morgonen nästa lördag och vi har varit uppe redan vid 6-tiden hittills. Fascinerande hur snabbt solen stiger upp här borta och det blir ljust på ett kick. Lika tvärt blir det mörkt på kvällarna.