Utdelningen av Hawaii-platserna

Av , , Bli först att kommentera 1

Dagen efter Ironman France så var det dags för utdelningen av de 50st Hawaii-slotsen som tävlingen fått av World Triathlon Corporation som arrangerar Ironmantävlingarna med finalen på Hawaii den 13:e oktober.

Jag hade konstaterat att vi var 471 st startande i min age group och det innebar ca 1/5 av hela startfältet så jag trodde att min 8:e plats skulle räcka. Döm om min förvåning när speakern meddelar att det är bara SJU platser i M40-44!?

Nu innebar det att någon som var före mig i resultatlistan måste tacka nej eller inte infinna sig så nu blev det väldigt nervöst ska jag erkänna.

Generellt så saknades det en och annan i alla de andra klasserna som ropades upp så mina chanser ökade kände jag och när det var dags för M40-44 så fick jag faktiskt den 3:e sloten och med ett leende på läpparna så gick man fram och accepterade den samt betalade de €600 som en startplats i Hawaii Ironman kostar. Mycket pengar men det är bara att gilla läget eftersom det är så många som vill dit och är villiga att betala så mycket.

Kval i Nice på Ironman France 24/6

Av , , Bli först att kommentera 0

Fick stå lite väl långt bak på stranden inför simstarten kl 06:30 på söndagmorgonen. Proffsen gav sig iväg 5 minuter före och de behövde inte ens springa från land som alla de drygt 2500 age groupers som jag skulle tävla mot. Jag hade efter toabesök m.m. kommit ganska sent (ca 15 min före start) och valde att ställa mig i ~55 min fållan där folk som brukar simma på den tiden är tänkt ska stå.

Efter stått där en stund så misstänkte jag starkt att vissa av de som stod framför mig inte höll så hög simstandard. Jag menar att jag sett en hel del elitsimmare genom min karriär och här var det kroppsformar och snack som inte tydde på att så var fallet här.

Mycket riktigt för när jag sprang till vattnet och började simma så fick jag börja med att simma över en hel del folk som klart överskattat sin förmåga. Inte alls kul och förstår att paniken måste vara nära för dessa att gång på gång bli nedtryckt i vattnet. Kom efter ett tag ut i lugnare vatten och hittade min rytm vilket ledde till en klart godkänd simning på 55 min för min del.

Hoppade upp på min linjecykel med tempobåge och gav mig iväg mot bergen. Av de 18 milen så var det 2 mil till o från bergen och resterande 14 var väldigt kuperade vilket borde passa mig. Nu har vi ju haft så dåligt väder i Umetrakten denna försommar och vår så cykelträningen har lidit för mig. Cykellägret på Mallis över påsken var fint men efter det så har det varit tufft att hålla igång cykelträningen eftersom det blir så jäkla kallt att sitta på en cykel när det regnar och är kyligt.

Hade köpt nya tubdäck också eftersom jag misstänkte att mina smala Tufo-tempodäck inte skulle vara så lämpliga i serpentinsvängarna i bergen, norr om Nice. Ventilen i bakdäcket strulade lite och tappade nog lite lufttryck också efter jag pumpat på morgonen men så kan det gå när man köper något i sista stund.

Cyklade på de något knappa 18 milen på 5:22 vilket inte var så bra och det var rätt många som hade cyklat om mig. Värmen hade också börjat bli påtalig från en bit in på cyklingen och den hade man ju inte kunnat acklimatisera sig inför. Jag har dock lärt mig ett o annat efter tävlingarna på Hawaii och fick utnyttja dessa för att klara av maran efter Promenade des Anglais. Sista milen in mot växlingsområdet tog jag det medvetet lugnt också allt för att benen skulle vara redo för lite löpning.

Efter ett toabesök (hade druckit mycket på cykeln) så gav jag mig iväg på löpningen som bestod av 4 st varv med vändpunkt efter den berömda strandpromenaden i Nice. Hittade ett tempo som kändes helt ok och såg att det inte var så många som sprang om mig medan jag började plocka några. Man vet dock inte i vilka klasser dessa springer om man inte vänder sig om och tittar på nummerlapparna vilket jag inte orkade hålla på med. Efter två varv och halvägs in på maran hör jag att Patrik skriker att jag låg 14:e efter cyklingen vilket inte var så tokigt efter allt. Sista varvet försöker jag öka för att förhoppningsvis plocka några till placeringar i M40-44 och det känns bra. Sista 5 km spurtar jag mer eller mindre och får till en klart godkänd mara för mig på 3:16 vilket ger mig en 8:e plats i M40 och 52:a totalt med sluttiden 9:43.

Pavio var också med men han var lite missnöjd med sin insats dock så vet jag att han kommer igen! Niclas Store gjorde sin första Ironman och kom i mål efter dryga 12 timmar och var väldigt glad efter sin debut så summeringen att vi hade visat fransmännen och de övriga att det är bra virke i Järnmännen från Stöcke/Umeå. 🙂