Ni skulle ha varit min hjärna i morse när jag vaknade. Jag skulle egentligen upp klockan 08:00 men vaknade 07:00 och tittade upp. Blå himmel och morgonsol. Jag låg inte kvar i sängen länge.

Det är något med solen och våren och alla snoriga som barn (inklusive Ville) som gör att det känns som om livet börjar efter vintern. Som om någon smart människa drar bort en grå hinna och helt plötsligt blir allting kul.

Så idag har jag målat och D följde med till öppna förskolan och det var kul. 130% fokus på väggen med andra ord. Så när vi skulle hem gick jag ut lite före, lutade mig mot den sida av bilen som solen sken på och satte på mig mina solglasögon.

Jag hade kunnat ligga på en playa i medelhavet, eller i en hotellpool i turkiet eller på en uppblåsbar krokodil i en svensk insjö. Det var så härligt! Så hade jag haft läsida (det blåste ganska mycket idag) och suttit där ett tag idag hade jag säkert fått en fräken eller två.

Så jag njuter av solen, målar på och längtar tills helgen slutar i morgon någongång efter 15:00. Och jag hoppas förresten att alla jag känner, alla jag inte känner och alla andra får en trevlig helg och en rolig marknadshelg. Hade jag kunnat komma hem hade jag gjort det!

Ni skulle ha varit min hjärna i morse när jag vaknade. Jag skulle egentligen upp klockan 08:00 men vaknade 07:00 och tittade upp. Blå himmel och morgonsol. Jag låg inte kvar i sängen länge.

Det är något med solen och våren och alla snoriga som barn (inklusive Ville) som gör att det känns som om livet börjar efter vintern. Som om någon smart människa drar bort en grå hinna och helt plötsligt blir allting kul.

Så idag har jag målat och D följde med till öppna förskolan och det var kul. 130% fokus på väggen med andra ord. Så när vi skulle hem gick jag ut lite före, lutade mig mot den sida av bilen som solen sken på och satte på mig mina solglasögon.

Jag hade kunnat ligga på en playa i medelhavet, eller i en hotellpool i turkiet eller på en uppblåsbar krokodil i en svensk insjö. Det var så härligt! Så hade jag haft läsida (det blåste ganska mycket idag) och suttit där ett tag idag hade jag säkert fått en fräken eller två.

Så jag njuter av solen, målar på och längtar tills helgen slutar i morgon någongång efter 15:00. Och jag hoppas förresten att alla jag känner, alla jag inte känner och alla andra får en trevlig helg och en rolig marknadshelg. Hade jag kunnat komma hem hade jag gjort det!

Det första jag såg när jag slog upp ögonlocken i morse var blå himmel. Det jag ser nu när jag tittar ut genom fönstret är något som liknar vilken fin sommardag som helst!

Mitt humör verkar gå efter molnigheten också. Ju mindre moln, desto gladare är jag och idag är verkligen inget undantag. Jag anmälde mig som frivillig fönsterputsare fast det egentligen är skittråkigt. Men jag är på så bra humör och ledig nu resten av dagen så jag måste aktivera mig.

Det är tjock på agendan också! Här är vad som komma skall.
– Fredag, jobba på bion
– Lördag, tattoo-meltdown (.com)
– 5/3, jag fyller 20
– 6/3, vernissage för väggmålningen
– 7/3, eventuellt möte med mat och grejer med biogänget

Bara en massa roliga grejer alltså!
Nu är det bäst att jag sätter igång med fönsterna på bottenvåningen.

Årevå!

Jag vet allt att ni sitter där hemma i stugvärmen och uppdaterar min blogg här en gång i kvarten. Det märks på alla kommentarer om inte annat, haha.

Nej, skämt åsido, jag kommer inte på så mycket att skriva, men nu har det hänt grejer här ska ni veta.

1. ’Eller’. Folk här nere använder det hela tiden. Ungefär som ’typ’ eller ’liksom’. ’Var han där eller?’. Men det är inte eller som i en fråga, det är mer som ’eller’ bara för att. Så uttalas det mer som [älläää]. Min favoritmening är: ’Är du gó ällää’. Jag har ingen aning om vad jag ska svara på det för jag vet inte alls vad det betyder. Så det blir mer ’nja, joo, eller, vaddå. God eller go som i glad? Eller uhm, ja, njä, kanske’.

Jag vet fortfarande, 6 månader och 1 dag senare inte vad det betyder. Men mitt mål ska bli att ta reda på det.

2. Idag gick jag ut och fotade snödroppar. Livs levande blommor den 21:a februari har jag aldrig sett, inte utomhus med mina egna ögon i alla fall. Det är liksom vår här, jag är redan kär i halva världen och sådär fjantig som man kan bli på våren. Ett säker tecken är att Ville förutom blöja kör texas under täckbyxorna.

3. De håller på att bygga ett jättestort Coop Forum bredvid Willys i Mariestad. Vårens hemlighetsmakeri är vilka mer affärer som ska flytta in dit, och jag skojar inte. Vi pratar om det på öppna förskolan och ingen vet. H&M skulle ju vara en given favorit, men det kan lika gärna bli ÖB som Rusta som ptja, vadsomhelst. I maj ska det invigas och i samma veva så då får regionen ha något annat som snackis.

Men nu, det var nog allt, för nu.
Över och ut.

Ps. Jag är fortfarande inte klar med väggen, men det är inte länge kvar nu. Huh!

Idag när vi for hem från öppna förskolan sken solen och himmlen var blå. Jag drog på den högsta möjliga värmen som gick att få och låtsades att det var solen som värmde.
Förutom det faktum att jag frös galet mycket om fötterna så lyckades jag lura mig själv att det var sommar. Jag hoppas att ingen såg mig när jag körde, det hade kanske sett dumt ut. Men Ville skvallrar ju inte.

Men tji fick jag när jag gick ut och hämtade posten och kylan slog mig som om jag hade gått in i en vägg. Februari, mars, april. I april brukar värmen komma hit, säger de som vet.

Inte länge kvar nu.

Ps. Det går skitbra med väggmålningen.

Ciao!

Kontrasten. Norrland, hemma. Snö överallt, vitt överallt och -15 grader. Skåne, här, slask överallt, fåglar överallt och plusgrader.

Alltså, före jag for hem kändes det som att jag hade vårkänslor. Men nu har jag vårkänslor, på riktigt.

Det känns precis om en kall majdag, fruset slask men ändå en massa sol och galna fåglar som skulle kunna betäcka vad som helst. Ville har mössan på sned så ett öra sticker fram och så tvärfår jag en glimt när jag var liten och kunde ta fram cykeln eftersom det torkat upp tillräckligt. Idag är det en sån dag, men jag har ingen cykel.

I alla fall, hemresan var en prövning. Vi var lite sena och sen var det slask och bilen funkade knappt men vi kom i alla fall hem såsmåningom och nu är allt som vanligt i alla fall resten av den här veckan.

Så kom jag fram till nu medan vi var hemma varför hemma är så jäkla underbart. Man vet precis vad som händer, blev svaret. Jag kan liksom tempot och jag vet att det är ok att sova till 11:00. Jag vet precis vad vi gör om kvällarna och hur rutinerna går. Men att gå ifrån det är väl ett led i att själv växa upp, typ.

Anyway, nu saknar jag mamma och längtar till vi ses åter och så saknar jag min syster som jag sällsynt nog inte sett röken av på mer än en vecka. Har ju kommit på också att lönen har trillat in på kontot men jag har inte fördärvat så många ören än, så det ska jag väl göra. Fast en del måste jag spara till tattoo meltdown, för det är ju snart.

(Jisses vilken bloggdiarré jag har)

I alla fall. Jag tror att jag har lösningen på livet nu. Vad jag ska göra efter det här är ju redan uttänkt, men när det här ska vara klart. Surrade med D igår och om jag inte vill stanna till maj 2009 så tar de in någon annan, lix. Jag behöver inte oroa mig och få dåligt samvete. Hurray.

Ps. Just när jag lagt sista penseldraget och vi skulle fara hem från öppna förskolan så kom Ville och drog två fingrar genom elefantens ben. Det blev inte sån stor skada dock, men elefanten blir nog aldrig sig själv igen.