Ni ser mitt mål med livet där till höger? Att springa tjejmilen? Jag reflekterade över det nu. Jag har ju redan klarat milen, först i november sen då i söndags och ikväll. Så varför skulle en mil med en massa östrogen och sport-bh-skav vara liksom en grej då?

Ikväll sprang jag i 23 graders värme på öppna fält och nästan ingen vind. Det var den första delen av min runda. Sen sprang jag 2 km på asfalt på en måttligt trafikerad väg och jag försökte så mycket jag bara kunde att inte bli ett roadkill. Sen sprang jag 1½ km på grusväg där jag mötte några bilar och en traktor och eftersom det är så torrt så dammade det så mycket och jag har nästan hela grusvägen i mina lungor och i mitt andningssystem nu. Sen sprang jag på en skogsväg i 4 km där jag bland annat svalde en spindel (!) och gång på gång sprang rakt på spindelnät som satt från träd till träd och korsade vägen.

Allt detta medan ena min hörlur trillade ur örat hela tiden, tröjan gled upp, byxorna gled ner och det enda jag kunde tänka på var vatten.

Så jag frågar igen, vad är en mil i Stockholms grönområden i jämförelse, prestationsmässigt, mot en mil i öken, på asfalt och i ett regnskogsliknande område som innebär udda förtäringar längs vägen?

Jag försöker inte att glorifiera mig själv just nu eller vara elitistisk, jag inser snarare att jag kanske borde jobba efter andra mål här i livet än delta i Sveriges största pms-event där man förmodligen inte ens får plats att springa så fort man vill om man råkar hamna bakerst i ledet.

(Tjejmilen är säker jättekul och jag vill ändå springa den någongång innan jag dör, och jag förstår, det är ju liksom grejen. Men ändå.)

Den här helgen har varit så där varm och skön som den var för någon vecka sedan! Minst 20 grader, inte så många moln, ork och tid och lust och pengar till precis vad vi velat, hela tiden.

Jag har haft en intensiv helg med min syster som innebar Överby (köpcentrum i Trollhättan), solning, en milslång promenad och 10 km’s jogg idag och däremellan haft så kul vi inte vetat vilken lunga vi skulle andas med ungefär. Kul, kul, kul, KUL! Nu känns det nästan som om jag är på sommarkollo.

Jag är dessutom mycket solbränd nu, så här brun har jag aldrig blivit av ’svensk’ sol någongång i hela mitt liv och det är bara maj. Det gör det ännu bättre!

Har blivit premiärantastad av min första fästing också. Den hade valt ett väldigt strategiskt ställe att bita sig fast på, mitt bröst nämligen. Men jag plockade bort den och har varken borrelia eller TBE vad jag vet. Och så farligt var det heller inte. Älglopporna lät desto värre då faktiskt.

Men ja, livet leker verkligen och jag måste säga att just nu skulle det lika gärna få vara 3 månader kvar som 3 veckor innan jag ska fara hem. Jag har så kul att jag glömt hur man har tråkigt.

Lördagnatt var en rolig natt. Jag och min syster och hennes jobabrkompisar for till Olstorp. En liten håla, som Storuman ungefär. Så fanns det ett område där som var ungefär som Trillen på Åselemarknaden. En större lada för dansband och bugg och en mindre för disco och fulla 18-åringar.

Grejen var den att det var väl 4-5 grader och med en snålblåst utan dess like. Men vi höll oss varma med öl och mycket dans, speciellt buggen där. Jag buggade som sjutton och det var längesen jag hade så kul en utekväll. Alla var trevliga och glada och ingen gnällde på kylan och det var inte så där överdrivet med folk heller.

Det var ganska kul också när var och varannan kände sig som en stjärna då de kom på att jag kom från norrland. Malå var det närmaste någon kom när de gissade och då är det ju ändå några mil hem.

Och mer kulturella evenemang. I fredags gick jag Kvarnstensmilen där och det var kul! Tog bara 2 timmar den här gången (kinnekulle tog 3 timmar) och jag hade faktiskt inte ont någonstans nästa dag. Så skrev jag i gästboken som låg i en liten turistshop efter vägen: ’16/5 2008, Blaiken/Västerbotten var här’. Jag lämnar spår efter mig, alla gånger!

Nu ska jag nog kvarta och ta tillfället i akt i morgon att försöka göra planer av mina mål.

Alltså vädret som varit de senaste dagarna (som tog slut i söndags) har ju varit helt otroligt! Varmt som bara den och sol och varma vindar och yadda yadda. Jag har nog aldrig varit såhär brun i hela mitt liv, men dessvärre så har jag en turistbränna. Jag har märken efter linnen och bh-band och min solning var väl inte så genomtänkt. Men nu har jag ju något att jobba på i alla fall.

Jag är lite kluven i mitt tankesätt just nu. Ena studen är det ’hem hem hem’ (1 månad kvar!) och andra stunden är det ’njae nej men det är ingen idé att stressa på den lilla stund som är kvar’. Fattar ni? Jag längtar så sjukt mycket men jag vill ju ändå inte missa nuet och det som är kvar bara för det. Så jag tror att jag har bestämt mig för att tiden går vare sig jag vill eller inte så är det bra med det.

Men så är det den lilla listan på grejer som jag vill hinna med innan jag lämnar landet. Det är:
– Grilla med Sara
– Gå Kvarnstensmilen (det är på fredag, och jag ska gå)
– Fara på Liseberg
– Fara till Söderköping (där finns en glassrestaurang som måste upplevas www.smultronstallet.se)
– Bada i Vänern
– Försöka att arrangera något sorts pool/grillparty här
– Fara till Spiken (en fiskeby(?) som ligger bortåt Läckö Slott)

Det är bara en handfull av alla grejer som jag vill göra. Så hur gör jag? Jag vet i ärlighetens namn inte om jag hinner med allt eller hur jag ska hinna med allt. Men jag får göra efter förmåga och hoppas att jag grejar det.

Sedan i onsdags har jag varit här och där och gjort ditt och datt så fast det har varit långledigt är jag inte precis utvilad. I fredag gick jag Kinnekulleknallen, en 1 mil lång kvälls/nattvandring med en tjej från biokneget. Det var kul så fort den 3 km långa backen i början tog slut. Sen när jag kom hem efter alla om och men vid 01:30-snåret var jag trött. Det var desto mindre kul sen att vakna och inspektera fötterna. Skavsår och blåsor och benen värkte och yadda yadda. Men det var faktiskt skitkul, skulle lätt kunna göra om det!

Sen då har jag hjälpt P att flytta och dessvärre inte hunnit njuta så mycket av solen, men det kommer väl.

Nu är planerna enkla. Packa grejer och längta hem. 5 veckor kvar.