Etikett: Mörk Gryning

Musiken i mitt liv – 1995

Av , , Bli först att kommentera 2

För att läsa mer om idén och tanken bakom denna artikelserie får ni tar en en titt på det ursprungliga inlägget —>>> HÄR. Och för att förtydliga så är skivorna i listan nedan sorterade i bokstavsordning och inget annat.

1995 var ett fantastiskt år.  Inte vara släpptes det en massa klassiska album utan det var året då jag startade mitt första riktiga ban i form av melodiska death/black metal bandet Twilight. Ett band som  och för sig bytte musikalisk inriktning ett par gånger innan det slutgiltligen förvandlades till death metal/grindcore-bandet Deathbound. Att skriva denna 10-top lista har varit den jobbigaste hittils – Att behöva ta bort plattor som : ”Imaginations from the Other Side”, ”Swansong”, ”The Gallery”, ”Panzerfaust”, ”Once Upon the Cross”, ”Massive Killing Capacity”, ”HEart of the Ages”, ”Slagry”, ”Destroy Erase Improve”, ”Wolfheart”,  ”The Breathing Shadow”, ”Orchid”, ”Draconian Times”, ”Amok”, ”Pierced from Within”, ”Minas Morgul”, ”The Damnation Game”, ”Bergtatt”, ”Written in Waters” och ”Blood Must Be Shed”. Nej, Fy fan! Men ni hittar iaf all låtar i Spotifylistan nedan..

Nystartade band 1995:

  • Aborted
  • Agalloch
  • Borknagar
  • Ensiferum
  • Evergrey
  • Shadows Fall
  • Slipknot
  • Solefald
  • Moonsorrow
  • System of a Down
  • Thyrfing
  • Twilight (som senare blev Deathbound)

Saker som hände under 1995:

  • ”Würzel” lämnar Motörhead.
  • S.O.B. sångaren Tottsuan begår självmord genom att hoppa framför ett tåg.
  • Ingo Schwichtenberg som spelade med Helloween dog.

Mina Topp 10 för  1995:

AT THE GATES – ”SLAUGHTER OF THE SOUL”
Earache Records
1995 [november 14]

Från början en besvikelse faktist.Men en platta som växte och blev en favorit.

DEATH – ”SYMBOLIC”
Roadrunner Records
1995 [mars 21]

Fantastiskt album rakt igenom. Death ”peakade” runt denna tid. Lyssna bara på en låt som ”Crystal Mountain”, den har allt!!

 

 

DISSECTION – ”STORM OF THE LIGHT’S BANE”
Nuclear Blast Records
1995 [november 17]

Det finns en anledning till att jag har fem olika versioner av den här plattan (1 MC, 3 CD, 1 LP). Det här är det närmaste man kan komma melodisk death/black metal perfektion. Och även om ”The Somberlain” är min absoluta favorit med Dissection, så kommer detta album att alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

 

IMMORTAL – ”BATTLES IN THE NORTH”
Osmose Productions
1995 [maj 15]

Jag kommer fortfarande ihåg det som om det var igår när jag kom hem och slog igång samlingsskivan som hängde med Close-Up Magazine. Bassintrot till ”Cursed Realms of the Winterdemons” har suttit fast i min hjärna sen dess. Blashyrkh – Mighty Ravendark!!!!

KING DIAMOND – ”THE SPIDER’S LULLABYE”
Metal Blade Records
1995 [juni 6]

Det här min första KD skiva som jag köpte. Detta efter att jag hört den på en fest. Låtom oss bara säga att detta var början på en kärleksaffär som än idag pågår. ”My name is Harry and I am from the country side. I’m looking for a doctor, Eastmann is the name”.

 

MORBID ANGEL – ”DOMINATION”
Earache Records
1995 [maj 9]

Jag tycker att det är fantastiskt att man kan tillverka så dåligt skivomslag som detta. Ännu sämre blir det när nysläppet på vinyl lyckas ha ett ännu sämre omslag. Som tur är så väger den fantastiska musiken upp detta faktum. Detta är dock David Vincents sista bra gärning som frontman i Morbid Angel. ”Dawn of the Angry” är dödsmetallseger!!


MY DYING BRIDE– ”THE ANGEL AND THE DARK RIVER”
Peaceville Records
1995 [maj 22]

Världens vackraste skiva.

 

MÖRK GRYNING – ”TUSEN ÅR HAR GÅTT…”
No Fashion Records
1995 [-]

Det var mycket snack runt detta band och platta när det begav sig. UNTRVE-black metal  och så vidare med mera. Jag var anti ett tag. MEN, ljudet på dem jävla bisvärmsriffen är ju än idag oslagbara…..


NAGLFAR – ”VITTRA”
Wrong Again Records
1995 [maj 27]

Det finns en anledning till varför jag har world’s largest Naglfar-collection. ”Vittra”,är den största anldeningen till detta. Det är album som detta som får mig att sakna 90-talet. Musik gjord med kärlek….


UNANIMATED– ”ANCIENT GOD OF EVIL”
No Fashion Records
1995 [mars 1]

Unanimated lyckades redan med ”In the Forest of the Dreaming Dead” 1993. Däremot så drog de upp allt ett snäpp iom ”Ancient Gods of Evil”. Lyssna bara på melodierna i låt som ”Ruins”. Magiskt!!

 

Klicka på knappen ovan för att ta del av samtliga favoriter från året i fråga.

Den perfekta skivan

Av , , 2 kommentarer 1


Den perfekta skivan?

Jag gjorde det igen, trots att jag varit rädd för att göra det. Härom veckan delade jag än en gång ut full pott, dvs. 5 av 5 till ett album, detta trots att jag sköt mig själv i foten en aning förra året (fast för stunden kändes det ju helt rätt). Det var först månader senare, när det var dags att summera skivåret som gått, vid en tillbakablick på sådant som recenserats under året som jag helt plötsligt upptäckte att skivorna inte längre var solklara 5 av 5:or, definitivt starka 4:or, men inte 5 av 5 material.

Finns den perfekta skivan? Kan man betygsätta en skiva med 5 av 5?

Det finns mycket delade meningar om detta, men i min värld går det ju som sagt att dela ut 5 av 5. Men betyder detta per automatik att skivan är perfekt på alla sätt och vis? Man skulle faktiskt kunna dra paraleller till studier här. Om en elev får betyget MVG eller 5 tror jag sällan att läraren syftar på att eleven är 100% felfri och presterat ett arbete som omöjligen skulle kunnat justeras och tweakas bara en liten aning till. Däremot så tror jag nog att läraren tycker att eleven presterat så pass bra ifrån sig att denne förtjänar toppbetyg även om det kan finnas små brister som inte påverkar helhetsbilden av elevens prestationer.
Det pågick en diskussion om detta på Global Domination för ungefär en månad sedan och även om jag inte höll med om många av argumenten så har jag full förståelse för exempelvis folk som aldrig gett en skiva fullpott med premissen att de än inte hört en skiva där allting varit 100% perfekt. En annan sak som även kom upp ganska mycket var just faktumet att det aldrig går att betygsätta en ny skiva med betyget 5 av 5, en skiva som däremot utstått tidens tand och låter lika fantastisk exempelvis 10 år senare, den kan belönas med 5 av 5. Ett argument som jag faktiskt har full förståelse och respekt för, men som sagt inte delar fullt ut. 
En kollega till mig uttryckte sig helt enkelt genom att säga: "Jag har inga problem med att dela ut femmor eftersom att det är ett så otydligt betyg. En skala på 1-10 har mer rum för nyanser. En femma kan vara allt mellan 8-10 på en tiogradig skala"
Även här kan jag förstå tankesättet och när jag en gång i tiden (i ett internet för länge sedan) drev ett eget webzine så körde jag faktiskt just med betygskalan 1-10 vilket resulterade i att det blev en bredare fördelning rent siffermässigt om man kollade igenom listan med recenserade skivor. 

Men hur kommer det sig då att jag kan dela ut 5 av 5 till en skiva trots att jag till viss del både håller och inte håller med om påståendena ovan?



Jo, av den simpla anledningen att en skiva helt enkelt kan ligga så rätt i tiden just när den väl kommer ut på marknaden att den fyller en slags tomhet som behövts fyllas under en längre tid. Och om nu inte skivan längre känns som en 5 av 5 ett år senare så är det inte annat än att beklaga för sig själv att man hade fel, för om man (som jag) jobbar med att recensera dagsaktuella/färska skivor så har man inte 5-10 år på sig att vänta och se om skivan verkligen åldrats med värdighet eller ej. En annan aspekt då jag delar ut en 5 av 5 är att en fullpott oftast drar blickarna till sig och det är EXAKT vad jag är ute efter, även om skivan ett år senare "bara" är en stark 4:a i mina öron så är det fortfarande en skiva som förtjänar/förtjänat exakt alla de nyfikna blickar/öron den förhoppningsvis dragit åt sig på grund av ett högt betyg.

Efter att jag skrev grunderna till detta blogginlägg har jag även gått igenom och reviderat betygen på mitt Discogs konto för att se hur många av de skivorna som jag har hemma i samlingen faktiskt är 5 av 5 material. Jag har länge sagt att de skivor som jag någonsin delat ut fullpott till kan räknas på mina två händer, men jag får nog ta tillbaka detta då jag idag ser att jag skulle behöva fyra händer för detta då nämligen 20 st skivor förärats med 5 av 5. Nu snackar vi alltså om 20 stycken skivor av de 1306 skivor som jag i skrivande stund hunnit bokföra. I matematiska termer ger detta en procentsats på 1,5% skivor med fullpott. Det skulle jag inte vilja kalla för en speciellt hög siffra. 

 

 

Vilka är då dessa 20 skivor som i min värld är perfekta?
(listan presenteras i bokstavsordning)


01. Ancient Wisdom – The Calling [1997]

02. Arcturus – Aspera Hiems Symfonia [1996]
03. At The Gates – Slaughter Of The Soul [1995]
04. Darkhtrone – A Blaze In The Northern Sky [1992]
05. Diabolical Masquerade – Nightwork [1998]
06. Dissection – The Somberlain [1993]
07. Dissection – Storm Of The Light’s Bane [1995]
08. Edge Of Sanity – Unorthodox [1992]
09. Emperor – In The Nightside Eclipse [1994]
10. Entombed – Clandestine [1991]
11. Eucharist – A Velvet Creation [1993]
12. Immortal – Pure Holocaust [1993]
13. Judas Priest – Painkiller [1990]
14. Mörk Gryning – Tusen År Har Gått [1995]
15. Marduk – Opus Nocturne [1994]
16. Mayhem – De Mysteriis Dom Sathanas [1994]
17. Metallica – Ride The Lightning [1984]
18. My Dying Bride – The Angel And The Dark River [1995]
19. Sentenced – North From Here [1993]
20. Symphony X – The Divine Wings Of Tragedy [1997]

Och sen kan man förvisso diskutera ihjäl sig med både vänner, läsare och bekanta angående saker som exempelvis att det inte finns en enda Slayer skiva med på listan. Eller hur "Ride the Lightning" kan stå med, men inte "Master of Puppets" . Eller varför inte Naglfar finns med  trots att det är ett av mina absoluta favoritband. Eller varför inte………och varför inte…..