Etikett: Ancient Wisdom

Musiken i mitt liv – 1997

Av , , 3 kommentarer 0

För att läsa mer om idén och tanken bakom denna artikelserie får ni tar en en titt på det ursprungliga inlägget —>>> HÄR. Och för att förtydliga så är skivorna i listan nedan sorterade i bokstavsordning och inget annat.

Under 1997 släpptes några av mina absoluta favoritskivor genom tiderna, jag tänker då speciellt på Ancient Wisdom’s ”The Calling” Limbonic Art’s ”In Abhorrence Dementia”, Strapping Young Lad’s ”City” och Symphony X’s ”The Divine Wings of Tragedy”. Samtliga album som jag, trots att det gått 17 år, fortfarande lyssnar på minst en gång i månaden.  1997 bjöd även på mer godis i form av: ”Kostogher”, ”La Masquerade Infernale”, ”The Mind’s I”, ”Serpents of the Light”, ”The Phantom Lodge”, ”Death Metal”, ”Infernal”, ”Mirrorworlds”, ”Nighttime Birds”, ”The Final Chapter”, ”Blizzard Beasts”, ”Whoracle”, ”Return Fire”, ”Brown Album”, ”Third Eye Function” and ”Facing the Animal”Låtar från dessa plattor och flera andra hittar ni via spellistan längst ner på sidan.

Nystartade band 1997:

  • Akercocke
  • The Dillinger Escape Plan
  • Finntroll
  • Isis
  • Pig Destroyer
  • Spawn of Possession
  • Turisas

Saker som hände under 1997:

  • Mötley Crüe och f.d sångaren Vince Neil slänger stridsyxan, och Neil återförenas med bandet.
  • Black Sabbath återförenas med original sättningen som användes mellan ”Black Sabbath” and ”Never Say Die!” (Det vill säga med Ozzy osv.).
  • F.d Slipknot sångaren, Anders Colsefni, ersätts av nuvarande sångaren Corey Taylor.

Mina Topp 10 för 1997:

ANCIENT WISDOM – ”THE CALLING”
Avantgarde Music
1997 [February 24]

”The Calling” är för mig mer än bara ett album. Det är höjdpunkten av atmosfärisk black metal. En skiva som betytt så pass mycket att t.o.m. ”Leviathan korset” på omslaget nu för tiden pryder min kropp i form av tatuering.


CHILDREN OF BODOM – ”SOMETHING WILD”
Spinefarm Records
1997 [February 16]

Jag kommer fortfarande ihåg det som igår när herr Sandorf (Gates of Ishtar, The Duskfall, Helltrain) introducerade mig för CoB. Som ett fan av gitarr-shredding fastnade jag direkt. Är det en CoB skiva som man skall ha i samlingen så är det denna.

 

DEFLESHED – ”UNDER THE BLADE”
Invasion Records
1997 [October 13]

Att lyssna på ”Under the Blade” känns lite som att bli överkörd av en tåg. Från Lars Löfvens underbara thrashgitarrgnugghand, Gustaf Jordes sylvassa pipa till Matte Modins piskande av trummorna. Det går inte att värja sig!

 

DIMMU BORGIR – ”ENTHRONE DARKNESS TRIUMPHANT”
Nuclear Blast
1997 [May 30]

En skiva som jag avskydde som pesten till en början. ”Black metal för tjejer” tror jag att vi kallade det. Men gissa vad? 17 år senare så finns inte den finniga tonåringen längre.

 

EMPEROR – ”ANTHEMS TO THE WELKIN AT DUSK”
Candlelight Records
1997 [July 8]

Emperor hade en ganska stor press på sig att följa upp den briljanta debuten ”In the Nightside Eclipse” (1994) och för att vara helt ärlig så tycker jag att de lyckades bra. Lyssna bara på låtar som ”Ye Entrancemperium”, ”The Loss & Curse of Reverence” och ”With Strenght I Burn” för att nämna några hits.

 

LIMBONIC ART – ”IN ABHORRENCE DEMENTIA”
Nocturnal Art Productions
1997 [December 12]

Vad ”The Calling” är för för mig inom atmosfärisk blacken är ”In Abhorrence Dementia” i sin tur det samma för den mer symfoniska black metallen. Detta är ett riktigt mästerverk från början till slut!


OLD MAN’S CHILD– ”THE PAGAN PROSPERITY”
Century Media Records
1997 [August 18]

”The Pagan Prosperity” visar verkligen vilken riffmaestro Galder är på att skriva catchiga och svängiga riff. Det enda lite tråkiga på plattan är väl att det inte finns någon virveltrumma när det spelas blastbeats. Solot 3:11 in i ”The Millenium King” är magiskt bra!

 

STRAPPING YOUNG LAD – ”CITY”
Century Media Records
1997 [January 27]

Strapping Young Lad är bandet som fick mig till att sakta men säkert börja öppna upp mig för annat än bara thrash/death/black metal. All Hail the New Flesh!!


SYMPHONY X – ”THE DIVINE WINGS OF TRAGEDY”
InsideOut Music
1997 [March 24]

Kommer ni ihåg tiden då man kunde gå till en skivaffär och köpa ”grisen i säcken”? Man köpte en skiva enbart baserat på omslaget och en eventuell snabb titt på tacklistan. Knappt så att jag gör det heller längre, men ”TDWoT” var en sådan skiva och jag har inte ångrat mig en sekund att jag köpte denna. 67 minuter av den bästa progressiva power metal som får att finna på denna jord.


VITAL REMAINS– ”FOREVER UNDERGROUND”
Osmose Productions
1997 [March 25]

Jag älskar allt med denna platta. Allt från omslaget, till titeln, till produktion….till den ärliga icke-överproducerade in-your-face dödsmetallen! En skiva så bra att jag köpt en om och om igen bara därför (olika pressar och format).

 

 

Klicka på knappen ovan för att ta del av samtliga favoriter från året i fråga.

Den perfekta skivan

Av , , 2 kommentarer 1


Den perfekta skivan?

Jag gjorde det igen, trots att jag varit rädd för att göra det. Härom veckan delade jag än en gång ut full pott, dvs. 5 av 5 till ett album, detta trots att jag sköt mig själv i foten en aning förra året (fast för stunden kändes det ju helt rätt). Det var först månader senare, när det var dags att summera skivåret som gått, vid en tillbakablick på sådant som recenserats under året som jag helt plötsligt upptäckte att skivorna inte längre var solklara 5 av 5:or, definitivt starka 4:or, men inte 5 av 5 material.

Finns den perfekta skivan? Kan man betygsätta en skiva med 5 av 5?

Det finns mycket delade meningar om detta, men i min värld går det ju som sagt att dela ut 5 av 5. Men betyder detta per automatik att skivan är perfekt på alla sätt och vis? Man skulle faktiskt kunna dra paraleller till studier här. Om en elev får betyget MVG eller 5 tror jag sällan att läraren syftar på att eleven är 100% felfri och presterat ett arbete som omöjligen skulle kunnat justeras och tweakas bara en liten aning till. Däremot så tror jag nog att läraren tycker att eleven presterat så pass bra ifrån sig att denne förtjänar toppbetyg även om det kan finnas små brister som inte påverkar helhetsbilden av elevens prestationer.
Det pågick en diskussion om detta på Global Domination för ungefär en månad sedan och även om jag inte höll med om många av argumenten så har jag full förståelse för exempelvis folk som aldrig gett en skiva fullpott med premissen att de än inte hört en skiva där allting varit 100% perfekt. En annan sak som även kom upp ganska mycket var just faktumet att det aldrig går att betygsätta en ny skiva med betyget 5 av 5, en skiva som däremot utstått tidens tand och låter lika fantastisk exempelvis 10 år senare, den kan belönas med 5 av 5. Ett argument som jag faktiskt har full förståelse och respekt för, men som sagt inte delar fullt ut. 
En kollega till mig uttryckte sig helt enkelt genom att säga: "Jag har inga problem med att dela ut femmor eftersom att det är ett så otydligt betyg. En skala på 1-10 har mer rum för nyanser. En femma kan vara allt mellan 8-10 på en tiogradig skala"
Även här kan jag förstå tankesättet och när jag en gång i tiden (i ett internet för länge sedan) drev ett eget webzine så körde jag faktiskt just med betygskalan 1-10 vilket resulterade i att det blev en bredare fördelning rent siffermässigt om man kollade igenom listan med recenserade skivor. 

Men hur kommer det sig då att jag kan dela ut 5 av 5 till en skiva trots att jag till viss del både håller och inte håller med om påståendena ovan?



Jo, av den simpla anledningen att en skiva helt enkelt kan ligga så rätt i tiden just när den väl kommer ut på marknaden att den fyller en slags tomhet som behövts fyllas under en längre tid. Och om nu inte skivan längre känns som en 5 av 5 ett år senare så är det inte annat än att beklaga för sig själv att man hade fel, för om man (som jag) jobbar med att recensera dagsaktuella/färska skivor så har man inte 5-10 år på sig att vänta och se om skivan verkligen åldrats med värdighet eller ej. En annan aspekt då jag delar ut en 5 av 5 är att en fullpott oftast drar blickarna till sig och det är EXAKT vad jag är ute efter, även om skivan ett år senare "bara" är en stark 4:a i mina öron så är det fortfarande en skiva som förtjänar/förtjänat exakt alla de nyfikna blickar/öron den förhoppningsvis dragit åt sig på grund av ett högt betyg.

Efter att jag skrev grunderna till detta blogginlägg har jag även gått igenom och reviderat betygen på mitt Discogs konto för att se hur många av de skivorna som jag har hemma i samlingen faktiskt är 5 av 5 material. Jag har länge sagt att de skivor som jag någonsin delat ut fullpott till kan räknas på mina två händer, men jag får nog ta tillbaka detta då jag idag ser att jag skulle behöva fyra händer för detta då nämligen 20 st skivor förärats med 5 av 5. Nu snackar vi alltså om 20 stycken skivor av de 1306 skivor som jag i skrivande stund hunnit bokföra. I matematiska termer ger detta en procentsats på 1,5% skivor med fullpott. Det skulle jag inte vilja kalla för en speciellt hög siffra. 

 

 

Vilka är då dessa 20 skivor som i min värld är perfekta?
(listan presenteras i bokstavsordning)


01. Ancient Wisdom – The Calling [1997]

02. Arcturus – Aspera Hiems Symfonia [1996]
03. At The Gates – Slaughter Of The Soul [1995]
04. Darkhtrone – A Blaze In The Northern Sky [1992]
05. Diabolical Masquerade – Nightwork [1998]
06. Dissection – The Somberlain [1993]
07. Dissection – Storm Of The Light’s Bane [1995]
08. Edge Of Sanity – Unorthodox [1992]
09. Emperor – In The Nightside Eclipse [1994]
10. Entombed – Clandestine [1991]
11. Eucharist – A Velvet Creation [1993]
12. Immortal – Pure Holocaust [1993]
13. Judas Priest – Painkiller [1990]
14. Mörk Gryning – Tusen År Har Gått [1995]
15. Marduk – Opus Nocturne [1994]
16. Mayhem – De Mysteriis Dom Sathanas [1994]
17. Metallica – Ride The Lightning [1984]
18. My Dying Bride – The Angel And The Dark River [1995]
19. Sentenced – North From Here [1993]
20. Symphony X – The Divine Wings Of Tragedy [1997]

Och sen kan man förvisso diskutera ihjäl sig med både vänner, läsare och bekanta angående saker som exempelvis att det inte finns en enda Slayer skiva med på listan. Eller hur "Ride the Lightning" kan stå med, men inte "Master of Puppets" . Eller varför inte Naglfar finns med  trots att det är ett av mina absoluta favoritband. Eller varför inte………och varför inte…..

 

Ancient vs. Ancient Wisdom

Av , , Bli först att kommentera 2

Här håller jag på med att i all lugn och ro och skruva ihop ett databord modell LAIVA från IKEA i mitt nya hem. Har fortfarande stereon samt alla CD-skivor nerpackade förrutom en låda med Promo-CD’s. Jag bestämde mig för att slänga in en blandskiva i form av "Death Campaign" 2001 [Metal Blade], allt är frid och fröjd i ungefär 30 minuter tills jag hör en alldeles för bekant låt, detta i form av en cover på Iron Maiden’s "Powerslave". Jag vill mig minnas ha sett namnet ANCIENT på baksidan av skivan och hoppas innerligt som bara den att det inte är just detta band som framför covern nämnd ovan. Jag går med raska steg till köket, greppar omslaget med all den kraft som återstår i min hand efter att ha skruvat något som kändes som 300 skruvar i världens minsta databord. Vad skådar då mitt öga?

10. ANCIENT – "Powerslave" 7:58 (from "God Loves The Dead")

FÖR I HELVETES SATANS FAN!!! (Jag är arg)

Som om det inte vore nog att ett av mina absoluta favoritband (som kanske några av er känner till) ANCIENT WISDOM en gång i tiden var snälla nog att byta namn från just ANCIENT till ANCIENT WISDOM så att dessa Norrmännen kunde skutta vidare som den  tomtearmé de är under namnet ANCIENT. Nej, det räckte tydligen inte. Bandet var även tvungna att göra exakt samma cover som AW fast sämre och tre år senare. Gör något eget för fan!

Från denna dag och framåt kommer jag aldrig mer vilja höra en ton från ANCIENT, inte ens i underhållande syfte (jag syftar på de komiska videosarna till låtar som "Lilith’s Embrace", "God Loves The Dead", ja eller valfri video från bandet faktiskt. Alla innehåller de fin komik).

Sådärja, jag ber om ursäkt för mitt vansinnesutbrott men nu känns det faktiskt lite bättre.

Jag lämnar er dock med möjligheten att lyssna på både ANCIENT´s 2001 version av IRON MAIDEN’s "Powerslave" samt ANCIENT WISDOM’s version från 1998.


ANCIENT WISDOM – "Powerslave" (Iron Maiden cover) 1998


ANCIENT – "Powerslave" (Iron Maiden cover) 2001