Etikett: Emperor

Musiken i mitt liv – 1997

Av , , 3 kommentarer 0

För att läsa mer om idén och tanken bakom denna artikelserie får ni tar en en titt på det ursprungliga inlägget —>>> HÄR. Och för att förtydliga så är skivorna i listan nedan sorterade i bokstavsordning och inget annat.

Under 1997 släpptes några av mina absoluta favoritskivor genom tiderna, jag tänker då speciellt på Ancient Wisdom’s ”The Calling” Limbonic Art’s ”In Abhorrence Dementia”, Strapping Young Lad’s ”City” och Symphony X’s ”The Divine Wings of Tragedy”. Samtliga album som jag, trots att det gått 17 år, fortfarande lyssnar på minst en gång i månaden.  1997 bjöd även på mer godis i form av: ”Kostogher”, ”La Masquerade Infernale”, ”The Mind’s I”, ”Serpents of the Light”, ”The Phantom Lodge”, ”Death Metal”, ”Infernal”, ”Mirrorworlds”, ”Nighttime Birds”, ”The Final Chapter”, ”Blizzard Beasts”, ”Whoracle”, ”Return Fire”, ”Brown Album”, ”Third Eye Function” and ”Facing the Animal”Låtar från dessa plattor och flera andra hittar ni via spellistan längst ner på sidan.

Nystartade band 1997:

  • Akercocke
  • The Dillinger Escape Plan
  • Finntroll
  • Isis
  • Pig Destroyer
  • Spawn of Possession
  • Turisas

Saker som hände under 1997:

  • Mötley Crüe och f.d sångaren Vince Neil slänger stridsyxan, och Neil återförenas med bandet.
  • Black Sabbath återförenas med original sättningen som användes mellan ”Black Sabbath” and ”Never Say Die!” (Det vill säga med Ozzy osv.).
  • F.d Slipknot sångaren, Anders Colsefni, ersätts av nuvarande sångaren Corey Taylor.

Mina Topp 10 för 1997:

ANCIENT WISDOM – ”THE CALLING”
Avantgarde Music
1997 [February 24]

”The Calling” är för mig mer än bara ett album. Det är höjdpunkten av atmosfärisk black metal. En skiva som betytt så pass mycket att t.o.m. ”Leviathan korset” på omslaget nu för tiden pryder min kropp i form av tatuering.


CHILDREN OF BODOM – ”SOMETHING WILD”
Spinefarm Records
1997 [February 16]

Jag kommer fortfarande ihåg det som igår när herr Sandorf (Gates of Ishtar, The Duskfall, Helltrain) introducerade mig för CoB. Som ett fan av gitarr-shredding fastnade jag direkt. Är det en CoB skiva som man skall ha i samlingen så är det denna.

 

DEFLESHED – ”UNDER THE BLADE”
Invasion Records
1997 [October 13]

Att lyssna på ”Under the Blade” känns lite som att bli överkörd av en tåg. Från Lars Löfvens underbara thrashgitarrgnugghand, Gustaf Jordes sylvassa pipa till Matte Modins piskande av trummorna. Det går inte att värja sig!

 

DIMMU BORGIR – ”ENTHRONE DARKNESS TRIUMPHANT”
Nuclear Blast
1997 [May 30]

En skiva som jag avskydde som pesten till en början. ”Black metal för tjejer” tror jag att vi kallade det. Men gissa vad? 17 år senare så finns inte den finniga tonåringen längre.

 

EMPEROR – ”ANTHEMS TO THE WELKIN AT DUSK”
Candlelight Records
1997 [July 8]

Emperor hade en ganska stor press på sig att följa upp den briljanta debuten ”In the Nightside Eclipse” (1994) och för att vara helt ärlig så tycker jag att de lyckades bra. Lyssna bara på låtar som ”Ye Entrancemperium”, ”The Loss & Curse of Reverence” och ”With Strenght I Burn” för att nämna några hits.

 

LIMBONIC ART – ”IN ABHORRENCE DEMENTIA”
Nocturnal Art Productions
1997 [December 12]

Vad ”The Calling” är för för mig inom atmosfärisk blacken är ”In Abhorrence Dementia” i sin tur det samma för den mer symfoniska black metallen. Detta är ett riktigt mästerverk från början till slut!


OLD MAN’S CHILD– ”THE PAGAN PROSPERITY”
Century Media Records
1997 [August 18]

”The Pagan Prosperity” visar verkligen vilken riffmaestro Galder är på att skriva catchiga och svängiga riff. Det enda lite tråkiga på plattan är väl att det inte finns någon virveltrumma när det spelas blastbeats. Solot 3:11 in i ”The Millenium King” är magiskt bra!

 

STRAPPING YOUNG LAD – ”CITY”
Century Media Records
1997 [January 27]

Strapping Young Lad är bandet som fick mig till att sakta men säkert börja öppna upp mig för annat än bara thrash/death/black metal. All Hail the New Flesh!!


SYMPHONY X – ”THE DIVINE WINGS OF TRAGEDY”
InsideOut Music
1997 [March 24]

Kommer ni ihåg tiden då man kunde gå till en skivaffär och köpa ”grisen i säcken”? Man köpte en skiva enbart baserat på omslaget och en eventuell snabb titt på tacklistan. Knappt så att jag gör det heller längre, men ”TDWoT” var en sådan skiva och jag har inte ångrat mig en sekund att jag köpte denna. 67 minuter av den bästa progressiva power metal som får att finna på denna jord.


VITAL REMAINS– ”FOREVER UNDERGROUND”
Osmose Productions
1997 [March 25]

Jag älskar allt med denna platta. Allt från omslaget, till titeln, till produktion….till den ärliga icke-överproducerade in-your-face dödsmetallen! En skiva så bra att jag köpt en om och om igen bara därför (olika pressar och format).

 

 

Klicka på knappen ovan för att ta del av samtliga favoriter från året i fråga.

Musiken i mitt liv – 1994

Av , , Bli först att kommentera 2

För att läsa mer om idén och tanken bakom denna artikelserie får ni tar en en titt på det ursprungliga inlägget —>>> HÄR. Och för att förtydliga så är skivorna i listan nedan sorterade i bokstavsordning och inget annat.

1994 var ännu ett magnifikt år för metallen. Massor med klassiker såg dagens ljus under detta år – eller vad sägs om klassiska titlar som: ”Tales from the Thousand Lakes”, ”The Principle of Evil Made Flesh”, ”Purgatory Afterglow”, ”In the Nightside Eclipse”, ”Soulless”, Opus Nocturne”, ”De Mysteriis Dom Sathanas”, ”Burn My Eyes”, ”Far Beyond Driven”, ”Lunar Strain” med flera…..

Nystartade band 1994:

  • Ayreon
  • Deströyer 666
  • Dødheimsgard
  • Hatebreed
  • Lacuna Coil
  • Rammstein
  • Scarve
  • Six Feet Under
  • Strapping Young Lad
  • Symphony X
  • Vintersorg

Saker som hände under 1994:

  • Kurt Cobain i NIRVANA begår självmord 5 april.
  • Ralf Scheepers lämnar Gamma Ray.

Mina Topp 10 för  1994:

AMORPHIS– ”TALES FROM THE THOUSAND LAKES”
Relapse Records
1994 [1 september]

Keyboardintrot till ”Black Winter Day” är en riktig klassiker som är svår att missa. I övrigt så bjuder albumet på briljanta finska melodier sammanbakat med tidsenlig dödsmetall.


CRADLE OF FILTH – ”THE PRINCIPLE OF EVIL MADE FLESH”
Cacophonous Records
1994 [24 februari]

CRADLE OF FILTH kom med ett helt eget sound i och med debuten. Kängpunk-influerad black metal med vampyrtema. Jag köpte aldrig riktigt vampyrtemat, men musiken talade sitt klara språk. En skiva som drog igång en helt ny sub-genre på både gott och ont.

 

 

DARK FUNERAL – ”DARK FUNERAL”
Hellspawn Records
1994 [4 maj]

Även om jag var frågande mot DARK FUNERAL till en början så tog det inte länge innan jag föll pladask för bandets fräscha sound. Blackmoon (R.I.P)/Ahriman-kombon skrev en hel del odödliga klassiker tillsammans.

 

EDGE OF SANITY – ”PURGATORY AFTERGLOW”
Black Mark Production
1994 [1 oktober]

Kanske inte bandets bästa men fortfarande ett briljant album med hits som ”Twilight”, ”Blood-Colored” och den lite mer gotiska ”Black Tears”.


EMPEROR – ”IN THE NIGHTSIDE ECLIPSE”
Candlelight Records
1994 [21 februari]

Även om jag fortfarande föredrar EMPEROR/ENSLAVED splitten (mest pga. ljudbilden) så är detta en klassiker som bör finnas i hyllan hos alla som påstår sig på ett eller annat sätt lyssna på black metal. EMPEROR visade med detta alster att det även går att skapa black metal med fantastisk musikalitet och komplicerade riff utan att tappa själen.

 

 

GRAVE – ”SOULLESS”
Century Media
1994 [1 juni]

Trumintrot till titelspåret ”Soulless” är för dödsmetallen tillsammans med CARCASS ”Corporal Jigsore Quandary” vad JUDAS PRIEST ”Painkiller” är för heavy metal. Sista GRAVE alstret med Übergrowlaren Jörgen Sandström. En sann klassiker!


MACHINE HEAD– ”BURN MY EYES”
Roadrunner Records
1994 [1 juni]

Klassisk post-thrash/groove metal med megahiten ”Davidian” som ljudigt en och en annan gång på hårdrocks/metalkrogar runt om i landet. Chris Kontos trummande är briljant. Let freedom ring with a shotgun blast!!!

 

MARDUK – ”OPUS NOCTURNE”
Osmose Productions
1993 [1 december]

När den här damp hem från Ginza på releasedatumet var besvikelsen ett faktum. Nu, 20 år senare, förstår jag inte varför? Detta är den bästa svenska black metal skivan genom tiderna.


MAYHEM – ”DE MYSTERIIS DOM SATHANAS”
Deathlike Silence Productions
1994 [24 maj]

Som med ”Opus Nocturne” var denna skiva till en början en stor besvikelse. Här var det dock Attilas sånginsats som gjorde tonåringen i mig förvirrad. Men när väl polletten ramlade ner så föddes en av världens bästa black metal album.


PANTERA– ”FAR BEYOND DRIVEN”
EastWest Records
1994 [22 mars]

Världens bästa groove metal platta, kronjuvelen helt enkelt. ”Far Beyond Driven” är fylld till bredden med hits framförda med en fantastisk energi som få, om ingen, lyckats överträffa (inte ens bandet själva).

 

Klicka på knappen ovan för att ta del av samtliga favoriter från året i fråga.

Musiken i mitt liv – 1993

Av , , Bli först att kommentera 0

För att läsa mer om idén och tanken bakom denna artikelserie får ni tar en en titt på det ursprungliga inlägget —>>> HÄR. Och för att förtydliga så är skivorna i listan nedan sorterade i bokstavsordning och inget annat.

Att arbeta med detta ”projekt” med att sammanställa sin musikaliska färd genom livet har hitintills varit en av de mest fantastiskt nostalgiska grejer jag gjort. 1993 är ännu ett år där det varit så gott som omöjligt att välja ut 10 favoriter från allt bra som släpptes under året, med en klump i halsen har vissa titlar fått stryka med foten. Men som tur är finns alla dessa att ta del av i Spotifyspellistan. Här är lite exempel på band som inte kom med i topplistan: BURZUM, CYNIC, DARKTHRONE, DEATH, EDGE OF SANITY, ENSLAVED, IMPALED NAZARENE, LEUKEMIA, MACABRE, MARDUK, MAYHEM, MERCILESS, MORBID ANGEL, MY DYING BRIDE, NECROPHOBIC, PAN.THY.MONIUM, PARADISE LOST, PESTILENCE, SEANCE, UNANIMATED och UNLEASHED.

Nystartade band 1993:

  • Abigor
  • Children of Bodom
  • Dark Funeral
  • Diabolical Masquerade
  • Dimmu Borgir
  • Electric Wizard
  • Limbonic Art
  • Melechesh
  • Nile
  • Satariel
  • Symphony X
  • Theatre of Tragedy
  • Ulver

Saker som hände under 1993:

  • ACCEPT återbildas med Udo Dirkshneider på sång för att spela in ett nytt album samt turnera Europa och USA.
  • Efter ett kortare uppehåll återförenas ATHEIST för att spela in albumet ”Elements”, för att fullfölja sitt skivkontrakt till bolaget. Ett år senare splittras bandet.
  • Bruce Dickinson lämnar IRON MAIDEN och ersätts av Blaze Bayley.
  • Rob Halford  lämnar JUDAS PRIEST och startar det egna projektet FIGHT.
  • Michael Kiske lämnar HELLOWEENoch ersätts av Andy Deris.
  • Euronymous – gitarrist i MAYHEM tillika ägaren av skivbolaget Deathlike Silence Productions och Oslo affären Helvete mördas 10 augusti av Varg Vikernes (aka Count Grishnackh) känd från sitt enmansband BURZUM samt som basist i MAYEHM.

MIN TOPPLISTA FÖR 1993:

CARCASS – ”HEARTWORK”
Earache Records
1993 [oktober]
CARCASS utvecklade sitt ljud till ett mer lättlyssnat och melodiskt i och med ”Heartwork”. Ett tilltag som till en början inte tilltalade mig alls då jag upplevde skivan alldeles för ”poppig”. Men med tiden så har detta alster lyckats utvecklas till en sann klassiker.

DISSECTION – ”THE SOMBERLAIN”
No Fashion Records
1993 [december]
”The Somberlain” var en sån där platta som ändrade ens liv helt och hållet. Helt plötsligt hade det dykt upp en helt ny milstolpe, ett facit, för hur denna typ av melodisk men samtidigt mörk slingblackdöds skulle framföras. Hur skulle någonting någonsin toppa detta mästerverk? 21 år senare är svaret – inget. 

 

EMPEROR – ”EMPEROR”
Candlelight Records
1993 [juni]
Versionen av ”I am the Black Wizards” på detta släpp är mest troligt för mig det skandinaviska black metal-soundet fulländat! Jag har lyssnat febrilt på denna skiva i snart 21 år och fortfarande kan den tidvis ge mig gåshud.

 

 

EUCHARIST – ”A VELVET CREATION”
Wrong Again Records
1993 [-]
Lyckas att förlika dig med den minst sagt unika ljudbilden så har du här den absolut bästa svenska melodiska dödsmetallskivan som någonsin gjorts.


IMMORTAL – ”PURE HOLOCAUST”
Osmose Productions
1993 [november]
Enligt mig så lyckades IMMORTAL att fullända sitt sound redan med ”Pure Holocaust” vilket också ger detta alster en självklar plats över 1993 års bästa album. Storming through red clouds and holocaustwinds!!

 

 

 

KATATONIA – ”DANCE OF DECEMBER SOULS”
No Fashion Records
1993 [december]
”Without God”med risk för lite för mycket information, är låten som jag hade min sexdebut till. Ett minne som är rätt så svårt att glömma. Briljant doomig black metal.

 

 

MERCYFUL FATE – ”IN THE SHADOWS”
Metal Blade Records
1993 [juni]
Mitt första möte med KINGEN och därmed även något som borde räcka som anledning till varför denna skiva hamnat på listan. Början på en kärleksaffär som än idag består nästan lika starkt som den dagen då Melissa kom in i mitt liv.

 

 

ROTTING CHRIST – ”THY MIGHTY CONTRACT”
Osmose Productions
1993 [november]
Fortfarande för mig skivan från Grekland med det mest ondskefulla ljudet. ROTTING CHRIST erbjöd ett helt annat sound än den skandinaviska och var även bandet som öppnade mina ögon för scenen nere i södra europa.

 

SENTENCED – ”NORTH FROM HERE”
Spinefarm Records
1993 [juni]
”North from Here” är nog mest troligt den mest underskattade skivan någonsin när det kommer till både teknisk och progressiv dödsmetall. Fans av denna genre borde verkligen ta och ge skivan ett par extra lyssningar. Lyssna bara på det här!

 

TYPE O NEGATIVE – ”BLOODY KISSES”
Roadrunner Records
1993 [August]
16 år gammal och man behövde musik att hångla till. TYPE O NEGATIVE fixade detta. Hann tyvärr aldrig se bandet live men hann åtminstone se CARNIVORE innan Peter Steeles död (R.I.P.).

 

 

Klicka på knappen ovan för att ta del av samtliga favoriter från året i fråga.

Den perfekta skivan

Av , , 2 kommentarer 1


Den perfekta skivan?

Jag gjorde det igen, trots att jag varit rädd för att göra det. Härom veckan delade jag än en gång ut full pott, dvs. 5 av 5 till ett album, detta trots att jag sköt mig själv i foten en aning förra året (fast för stunden kändes det ju helt rätt). Det var först månader senare, när det var dags att summera skivåret som gått, vid en tillbakablick på sådant som recenserats under året som jag helt plötsligt upptäckte att skivorna inte längre var solklara 5 av 5:or, definitivt starka 4:or, men inte 5 av 5 material.

Finns den perfekta skivan? Kan man betygsätta en skiva med 5 av 5?

Det finns mycket delade meningar om detta, men i min värld går det ju som sagt att dela ut 5 av 5. Men betyder detta per automatik att skivan är perfekt på alla sätt och vis? Man skulle faktiskt kunna dra paraleller till studier här. Om en elev får betyget MVG eller 5 tror jag sällan att läraren syftar på att eleven är 100% felfri och presterat ett arbete som omöjligen skulle kunnat justeras och tweakas bara en liten aning till. Däremot så tror jag nog att läraren tycker att eleven presterat så pass bra ifrån sig att denne förtjänar toppbetyg även om det kan finnas små brister som inte påverkar helhetsbilden av elevens prestationer.
Det pågick en diskussion om detta på Global Domination för ungefär en månad sedan och även om jag inte höll med om många av argumenten så har jag full förståelse för exempelvis folk som aldrig gett en skiva fullpott med premissen att de än inte hört en skiva där allting varit 100% perfekt. En annan sak som även kom upp ganska mycket var just faktumet att det aldrig går att betygsätta en ny skiva med betyget 5 av 5, en skiva som däremot utstått tidens tand och låter lika fantastisk exempelvis 10 år senare, den kan belönas med 5 av 5. Ett argument som jag faktiskt har full förståelse och respekt för, men som sagt inte delar fullt ut. 
En kollega till mig uttryckte sig helt enkelt genom att säga: "Jag har inga problem med att dela ut femmor eftersom att det är ett så otydligt betyg. En skala på 1-10 har mer rum för nyanser. En femma kan vara allt mellan 8-10 på en tiogradig skala"
Även här kan jag förstå tankesättet och när jag en gång i tiden (i ett internet för länge sedan) drev ett eget webzine så körde jag faktiskt just med betygskalan 1-10 vilket resulterade i att det blev en bredare fördelning rent siffermässigt om man kollade igenom listan med recenserade skivor. 

Men hur kommer det sig då att jag kan dela ut 5 av 5 till en skiva trots att jag till viss del både håller och inte håller med om påståendena ovan?



Jo, av den simpla anledningen att en skiva helt enkelt kan ligga så rätt i tiden just när den väl kommer ut på marknaden att den fyller en slags tomhet som behövts fyllas under en längre tid. Och om nu inte skivan längre känns som en 5 av 5 ett år senare så är det inte annat än att beklaga för sig själv att man hade fel, för om man (som jag) jobbar med att recensera dagsaktuella/färska skivor så har man inte 5-10 år på sig att vänta och se om skivan verkligen åldrats med värdighet eller ej. En annan aspekt då jag delar ut en 5 av 5 är att en fullpott oftast drar blickarna till sig och det är EXAKT vad jag är ute efter, även om skivan ett år senare "bara" är en stark 4:a i mina öron så är det fortfarande en skiva som förtjänar/förtjänat exakt alla de nyfikna blickar/öron den förhoppningsvis dragit åt sig på grund av ett högt betyg.

Efter att jag skrev grunderna till detta blogginlägg har jag även gått igenom och reviderat betygen på mitt Discogs konto för att se hur många av de skivorna som jag har hemma i samlingen faktiskt är 5 av 5 material. Jag har länge sagt att de skivor som jag någonsin delat ut fullpott till kan räknas på mina två händer, men jag får nog ta tillbaka detta då jag idag ser att jag skulle behöva fyra händer för detta då nämligen 20 st skivor förärats med 5 av 5. Nu snackar vi alltså om 20 stycken skivor av de 1306 skivor som jag i skrivande stund hunnit bokföra. I matematiska termer ger detta en procentsats på 1,5% skivor med fullpott. Det skulle jag inte vilja kalla för en speciellt hög siffra. 

 

 

Vilka är då dessa 20 skivor som i min värld är perfekta?
(listan presenteras i bokstavsordning)


01. Ancient Wisdom – The Calling [1997]

02. Arcturus – Aspera Hiems Symfonia [1996]
03. At The Gates – Slaughter Of The Soul [1995]
04. Darkhtrone – A Blaze In The Northern Sky [1992]
05. Diabolical Masquerade – Nightwork [1998]
06. Dissection – The Somberlain [1993]
07. Dissection – Storm Of The Light’s Bane [1995]
08. Edge Of Sanity – Unorthodox [1992]
09. Emperor – In The Nightside Eclipse [1994]
10. Entombed – Clandestine [1991]
11. Eucharist – A Velvet Creation [1993]
12. Immortal – Pure Holocaust [1993]
13. Judas Priest – Painkiller [1990]
14. Mörk Gryning – Tusen År Har Gått [1995]
15. Marduk – Opus Nocturne [1994]
16. Mayhem – De Mysteriis Dom Sathanas [1994]
17. Metallica – Ride The Lightning [1984]
18. My Dying Bride – The Angel And The Dark River [1995]
19. Sentenced – North From Here [1993]
20. Symphony X – The Divine Wings Of Tragedy [1997]

Och sen kan man förvisso diskutera ihjäl sig med både vänner, läsare och bekanta angående saker som exempelvis att det inte finns en enda Slayer skiva med på listan. Eller hur "Ride the Lightning" kan stå med, men inte "Master of Puppets" . Eller varför inte Naglfar finns med  trots att det är ett av mina absoluta favoritband. Eller varför inte………och varför inte…..

 

Veckans Playlist V.51-2011-Kristian ”Necrolord” Wåhlin

Av , , Bli först att kommentera 0

   

KRISTIAN "NECROLORD" WÅHLIN

Till årets näst sista playlist har jag sparat en av mina stora favoritkonstnärer, nämligen KRISTIAN "NECROLORD" WÅHLIN. Jag tror inte att denna konstnär nehöver någon närmare presentation, hans målningar talar för sig själv. Listan med omslag till klassiska skivor kan göras lång, nedan ser du ett litet utbud av hans konstverk. 
  

 


Kristian "Necrolord" Wåhlin

 

Veckans Gratis – Deathcode Society (Fra)

Av , , Bli först att kommentera 2


Artist: Deathcode Society | Titel: Ite Missa Est
Format: Demo
| Bolag: Egen release
Genre: Black / Death / Thrash Metal | År: 2009
Låtar: 2 | Ursprung: Frankrike
Längd: 15,06 min.
Hemsida: www.myspace.com/deathcodesociety

Betyg: 9 / 10

Nu har det äntligen hänt, det jag sett framemot ett par veckor nu……..
I min jakt på legal och gratis musik så sitter jag och håller tummarna för varje skiva/demo osv. som jag tankar ner som grisen i säcken att det skall hålla måttet och inte förkastas i mappen #Denied.  Frälsningen kom denna vecka i form av  Franska DEATHCODE SOCIETY.  Denna demo har tydligen florerat ute på nätet sedan 2009 som gratis nerladdning och ingen har sagt något? Va? Dålig stil folk!
DEATHCODE SOCIETY är lite av ett mysterium, åtminstone för mig, iom att det inte går att hitta värst mycket matnyttig information om bandet i fråga, de finns exempelvis inte med på Encyclopedium Metallum: The Metal Archives. Hur som helst, om du ,som jag, gillar musik i stuk med EMPEROR, GHAMOREAN etc. så skall du inte tveka en endaste sekund utan ta en snabb lyssning via länken nedan och klicka sedan genast på "ladda ner" knappen. Fan, det här vill jag ha mer av och DET NU!!!


(Obs! De 2 låtarna ligger lösa på följande sida i både .wav och .mp3 format. Bara att välja vilket du föredrar, högerklicka på vald fil för att spara på hårddisken.)


Dude (Looks Like a Lady)

Av , , 3 kommentarer 2

And She goes na na na na na na na na na na na na na na na na na na na na na na na. na na na na na na na She’s got the look!

Kan man se ut hur man vill? Får man se ut som man vill? Vad är ok och vad är inte ok?

Frågorna är minst lika många som svaren, men här nedan tänkte jag redogöra lite egna tankar som kretsat i huvudet de senaste dagarna, nu kör vi.

I frågan om man får och kan se ut som man vill när man lirar extrem metal så köper jag det mesta i 9 av 10 fall. I min värld så är musiken "numero uno" följt av allt det resterande som innehåller allt från utseende/image till det grafiska osv. Notera dock att jag skriver i 9 av 10 fall och det är just det där sista fallet som jag kommer att fokusera mig på. Anledningen till att detta ämne har snurrat i mina tankar under ett par dagar stavas ABIGAIL WILLIAMS.

ABIGAIL WILLIAMS, Amerikanskt "Symfoniskt Black Metal" band från Phoenix, skivaktuella med andra fullängdaren "In the Absence of Light" [Candlelight]. Jag finner plattan fantastisk främst på grund av de EMPEROR vibbar jag får, vad jag dock inte "vågat" göra ända sedan jag för första gången hörde bandet är att kolla in hur de ser ut/framställer sig själv visuellt. Vi kan kalla det för en stark fobi mot band som dykt upp under 2000-talet och då främst Amerikanska band. Jag förväntar mig alltid nu för tiden "det värsta".

Och vad är då det värsta i min värld?

Jag antar att jag är gammaldags i denna fråga. Istället för att just här gå in i att detaljerat förklara vad jag menar så tycker jag att ni skall titta på denna video med ABIGAIL WILLIAMS från deras debutplatta "In The Shadow of a Thousand Suns" 2008.


Abigail Williams – "Into the Ashes" Video

Jag vet inte riktigt varför och vad det är som vill få mig att bara skrika att de måste ha lagt fel musik på fel bands video. Som om att ett bra Black Metal bands video av något misstag har mixats ihop med valfritt Amerikanskt Nu-Metal/Metalcore bands video. Jag vet ju själv hur löjligt detta kan låta men jag kan ju inte förneka att just i dessa fall (1 av 10) som vi diskuterar så spelar tyvärr utseendet en stor roll.

Jag kommer så väl ihåg när Ihsahn från EMPEROR (kan dock ha varit Satyr från SATYRICON också?) rakade av sig håret som bland de första inom BM scenen (iaf i mina ögon). Då tänkte man, vad fan är det som händer? Vart är världen på väg?

Va? Tack för hjälpen Google, NOT!

Nu tappade jag ju tråden helt. Ja just ja, fallet ABIGAIL WILLIAMS är långt ifrån första gången då jag tappat lite av lusten att lyssna på ett band. När jag tänker efter så var första fallet redan 14 år sedan i form av HECATE ENTHRONED, som i dagsläge är mer eller mindre ökända för just videon som fick mig att se på bandet på ett helt annat sätt och som slutade med att jag sålde skivan i fråga för att musiken aldrig  lät lika bra efter att videon etsat sig fast i min hjärnbalk.
Hecate Enthroned – "An Ode For A Haunted Wood" Video

Nu kommer jag dock i ABIGAIL WILLIAMS’s fall att glömma bort deras video och fortsätta digga, i HECATE ENTHRONED’s fall så har det redan varit för sent i 14 år. Är detta mån tro ett tecken på mognad? Och eller helt enkelt en större acceptans för att dagens extrema metal scen helt enkelt ser annorlunda ut och att man inte automatiskt pekar på den rakade killen i bandet och säger att han måste vara trummisen?

Jag började detta blogginlägg med frågor, besvarade inga, och lämnar er nu med även mer frågor. Auf Wiedersehen // TK