Idag raderade jag en väns telefonnr ur mina telefoner och det känns konstigt. Förra helgen var
jag på Ansia, Lycksele och var med på S-kvinnor Västerbottens Årsmöte,
Möten med bara kvinnor är alltid trevliga, att vara med i Kvinnoklubben är som en varm filt.
Och vi i Robertsfors har just startat en sådan klubb.
På lördagskvällen fick jag bud om att Ahmad min vän gått ur tiden, 47 år gammal.
Så hela veckan har varit som tung.
För en månad sen var jag till honom på Axlagården, kramade honom och skrattade tillsammans med honom, Kysste honom på ögonlocken och pratade minnen från 25 år vänskap, och det känns trots allt bra idag, att jag fick en sista dag med honom. De bästa människorna tar Gud hem först.
Igår åkte jag och Norén till en av mina söner för att hjälpa honom med det halvfärdiga huset,
Några bräder i taket som fattades, en tröskel här och lister där. Jag sydde påskgardiner och Umeås bäste fönsterpustare Konstantin var med och satte upp tapeter i trapphuset.
Han har en så bra stege som kan stå i trappor.
Vid halv nio satte vi oss och åt med alla lampor släckta i stearinljusens sken.
Jag blev tidigare på lördagen utsatt för en härskarteknik, som gjorde mig riktigt pisst.
Mina söners pappa, (ett ex alltså) sa att alla kvinnor över 50 var bittra kärringar som la sig i allt möjligt som dom inte hade något med att göra, särskilt kvinnorna på hans jobb, och det var tråkigt att jag var likadan. Jag blev förbannad och sa åt honom, och medans jag målade ett element funderade jag på detta, Vi kvinnor ska vara så söta hela livet och följsamma, stå till tjänst och inte vara till besvär. Vi ska finna till för att tillfredställa männens sexlust hela vårt liv och om vi själva tar vad vi vill ha är vi genast lätta på foten. Om vi nobbar någon och tackar; tack men nej tack blir vi genast kallade horor.
Sen efter 50 när vi inte längre är att leka med, när vi vet vårt värde och har självförtroende
Och bestämmer själva, när vi genomskådar orättvisor på jobbet och i samhället och vägrar ta det, då blir vi genast bitterfittor. JÄVLIGT FULT!
Ett bra sätt att hålla oss kvar på mattan. Att föraktfullt ignorera oss som jämlikar med rätt att säga ifrån.
Och det retar mig så förbannat!

Det har varit fest i kväll för Björn min chef, han slutar nu till månadsskiftet. Nu när man äntligen börjar vänja sig vid karln. Då slutar han.
Vi har kommit bra överens och skrattat mycket så jag kommer att sakna honom. Vi tänkte ge honom ett presentkort på skor, men han fick ett på IKEA i stället.

Yrvädret Lena är hos oss i kväll för hon har varit på fotbollsskola, när hon kom därifrån satte hon sig och cykla i 20 min, ungdomar är väl bra infernaliskt intensiva, hon ger mig ingen ro, så NU vill jag informera er om att jag har börjat träna, för att få bättre kondition, Höö…
Fem minuter rodd och fem minuter steppuppbräda blev det,
sen åt vi gröt och äpple för att kalorikompensera.

Sen får jag väl köpa en stavgångsmaskin hos Mats, för ute kan jag inte vara, jag är innekatt!
Men huset är ju stort så jag kan kanske bara kuta i trapporna, vi har två trappor upp till övervåningen och två ner till källaren.

Dammet har invaderat och lagt sig överallt här hemma. Det känns som om det är dammigare på våren än på hösten. Men, vi städar vidare och kanske måste man börja kasta mer hårt. Men särskilt "jag" är nog av samlarfolket, jag sparar på mycket braohasaker, sen får man ångest för att man inte syr om, målar om eller klär om skräpet.

Bästa sättet att få städat på, är att bjuda hem gäster på fest, så på fredag kommer en extra son vi har och hans lilla familj.

Jag ska bara varna er till sist, köp inte TELE2 !!! jag gjorde det för att kunna prata med skönsjungande Helena men det abonnemanget har aldrig funkat, telefonen är konstant avstängt, jag har betalat och betalat men inte går det att ringa inte. Skit skit skit.!!!!!

En väldigt rolig dag på jobbet, efter två veckors stillaliggande så är jag tillbaka, jättekul, skrivbordet knökfullt och grabbarna på driften lea som vanligt. Körde runt med punktering en stund på morgonen, tyckte det var slirigt och svårt att svänga men två killar fixa det. Jag stod i fönstret och berömde dem när dom stod i slasket och skruvade av däcket, man måste berömma pojkar mycket, annars gör dom aldrig om det.

Jag tackar för ’krya på dig’ blommorna jag fått, jag blir så rörd när någon är snäll mot mig.

Senare här hemma lurade jag ner Norén i källaren för att sätta upp några hyllor till allt julpynt, vi hittade också massor med kartonger och annan bråte som ska slängas, Vad man kan samla på sig.
Mina Rosa julgranar står så vackert i vägen där nere så man kommer knappt fram.

Jag har bestämt att hela huset ska vara färdigt till flygardagen annars ringer jag
ARGA SNICKAREN. Lister som fattas, foder och dörrar som är omålade, en grej här och något där.
Hittade "många bra o ha" saker vi inte sett sen vi flytta hit. Väl där nere lyckades jag hålla kvar honom i källaren till klockan nio, han är duktig stadspojken.

JA, Denna måndag var en solskensdag för mig

Efter förra bloggen för 2,5 vecka sen, dagen efter Fullmäktigemötet tog jag mig inte ur sängen. Dummdudum som jag är så trodde jag i min enfald att ryggen skulle självläka, så jag väntade fyra dar innan jag for till doc och fick hjälp, Ja; de första fyra dagarna kunde jag inte ens vända mig i sängen så endast ambulans hade kunnat flytta mig någonstans den tiden, jag tänkte härligt! nu kan jag blogga hela dagarna, men inspirationen infanns sig inte. Endast vännerna på facebook kunde följa mitt öde.
Tänk vad livet har blivit annorlunda, nu håller vi oss uppdaterade på vad vännerna sysslar med och har för sig, Det känns bra att se en rad om att allt är bra, vem som är snorig, varit på möte och när dom ska åka till barnbarn i England.

Jag har jag funderat; Olof Hansson fick faan för att han skicka ner och ville att vår kommun skulle gå med i Umeå kommun på sista fullmäktigemötet, jag tycker att Olof kan tycka det om han vill, fördelen med att han tycker en massa konstiga saker är att han tvingar oss andra och tänka efter vad vi tycker i frågan, och han kan fortsätta med det.

I Hållbara Robertsfors policyn står det att vi ska ha en öppen och tillåtande attityd, – inte har vi det! Minsta avvikelse från den smala vägen möts med en idiotförklaring eller skämmes ta med fan. Vi hålls i skack och minsta snedsteg tenderar i en smäll på fingrarna.
Jag föreslog att vi skulle gå igenom allt vi gjorde och varför, men att anställda längst ut i organisationen skulle göra det, dom vet ju vad som görs tänkte jag, och fick genast en smäll,
Så skrämmande att jag som jobbat här i över ett år, att jag inte visste att vi redan i kommunen arbetat så jättemycket. Ooh förlåt då att man är dum som yttrar sig. Jag har letat efter detta arbetssätt men inte funnit den.

Att ha en öppen och tillåtande attityd, låter bra men kan vi leva upp till det?

Vi ska göra processbeskrivningar, använda flexsite och nu ska det införas balanserade styrkort, vad kostar det? Allt vi gör sorterar under Parkinsons lag; allt arbete utvecklar sig så det räcker hela dagen
Vi kan kvalitetssäkra oss så till den milda grad att vi inte hinner jobba med det vi ska och allt kostar pengar,

Faran med att inte få tänka annorlunda är att nya tankar aldrig föds. Eller rädslan att göra bort sig är så stor att man blir sittande tyst i Nämnder på KS och i fullmäktige och det är illa för demokratin,