Guds beskydd i Kraków och Plumlov

 Igår natt övernattade vi på Four Friends Hostel i Kraków, där nästan alla fick sova inomhus i bäddade sängar. Dessutom fick alla frukost. Det ingick i priset, även för de fyra som sov i bussen och som vi inte betalade för.

På kvällen när vi kom till Kraków, körde vi som vanligt efter GPS:en för att hitta till vårt natthärbärge. Busschaufför Jan skulle just svänga in på en ganska smal men tillräckligt stor gata för att en buss skulle kunna komma in på den. Just då vi skulle svänga in på gatan, körde en personbil ut från den. Mannen i bilen stannade omedelbart, när han såg oss och började gestikulera och visa, att bussen var både för hög och för bred för att köra in på gatan. Han kom sedan till oss i bussen och fortsatte att förklara allt på polska samtidigt som han visade vilken väg vi skulle ta istället. Gatan var en avsmalnande väg som senare skulle ha blivit för smal för bussen. Dessutom hängde det elledningar över gatan på så låg höjd, att om bussen hade kört in på gatan, skulle den ha rivit ner elledningarna. Dessa elledningar hade inte vår chaufför uppmärksammat, eftersom det inte fanns några varningsskyltar. Vi tog en annan väg och kom lyckligt och väl fram till vårt övernattningsställe. Busschauffören berättade på morgonen, att han aldrig hade lagt märke till elledningarna och såg denna vilt gestikulerande man vara en skickelse från Gud.

Igår fortsatte vi sedan till Auschwitz – som en elev kommer att berätta om. Efter Auschwitz for vi vidare mot Tjeckien. På den polska sidan stannade vi och lagade mat på våra muurikkor. Vi hade en tanke på att kanske hinna till Prag på kvällen, men planen grusades då den campingplats vi planerade att fara till stängde redan klockan 22. Därför började vi söka efter ett boende i Brnotrakten. På en bensinmack fick vi hänvisning till en campingplats i Plumlov. Den skulle inte ligga långt borta, så vi såg fram emot en tidig kväll.

När vi körde in mot Plumlov möttes vi av en fantastiskt vacker syn: berg, ängar, träd, himmel i en otrolig färgsammansättning. Ni skulle ha sett allt det vackra!

Väl inne i Plumlov blev gatorna smalare och smalare. Vi hade inte sett några skyltar till någon campingplats men åkte omkring och letade. Vid förfrågan hänvisades vi till en autokemp (bilcamping). Vi kom till en campingplats med oerhört mycket folk och massvis av bilar. Som väl var hade de inga lediga rum. Vi såg nämligen att campingplatsen inte var något lämpligt ställe för våra elever. Men vi blev hänvisade till en annan campingplats i byn. Men att lyckas backa och vända för att ta oss ut från området var en otrolig bedrift av våra chaufförer. Det handlade om centimetrar. Det var väl att det var så pass mörkt ute, att inga elever uppfattade den ganska allvarliga situationen.

Vi var tacksamma över att det gick att ta sig ut därifrån och fortsatte glada mot nästa campingplats. Men det värsta var inte över. GPS:en visade oss uppför en brant backe på en smal väg, trångt mellan parkerade personbilar. Vägen tog slut vid en kyrkvägg! Hur skulle vi kunna vända där? Det visade sig finnas två alternativ: att fortsätta in på en annan smal väg och nedför en backe med en tvär sväng – troligen omöjlig för en buss att klara av – eller att försöka vända på de branta och smala vägarna. Några av oss var mycket oroliga och många böner steg upp till vår himmelske Fader att han skulle leda busschaufförerna rätt i vägvalet samt att det skulle vara möjligt för bussen att ta sig ut, så att inte vår bussresa skulle sluta så snöpligt. Bussens lufttryck sjönk också, så att det under en lång stund var omöjligt att flytta den ur fläcken. Chaufförerna beslutade sig, efter övervägande, att trots allt försöka vända bussen och ta sig ned samma väg som vi kom. Våra busschaufförer Jan och Anders gjorde ett utomordentligt arbete med att ta oss ut ur fällan. Två svettiga busschaufförer pustade märkbart ut. De lite mer erfarna i bussen kunde tolka deras ansikten och kroppsrörelser och tackböner sändes till himmelens Gud. När vi kommit nerför backen, körde vi förbi utfarten på den alternativa nerfartsvägen som varit på tal att ta. Vi vuxna såg den branta kant, där bussen aldrig hade kunnat hålla sig upprätt. Än en gång tackböner till Gud som ledde oss rätt väg ned.

Tacka Herren, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen!

Gunilla och Anna-Maria