Grisskär

Av , , 2 kommentarer 23

Lördag kväll och jag är superallergisk. Näsan snorar och ögonen svider och rinner. I och för sig kanske ögonen svider för att jag har lyckats gnugga in myggmedel i dem, just nu ser jag ut som en tvättbjörn fast i en något annorlunda färgskala.

Jag var ute och klippte gräset idag och garderade mig med myggmedel så det skulle ha räckt till en hel armé. Det fungerade bra i början, bekymret var ju bara att det var fruktansvärt kvavt idag. Molnigt och tryckande, och inte en ens en antydan till bris. Efter ett tag, eller ganska snabbt faktiskt, blev det en plåga att klippa. Vår ovårdade gräsmatta har fullt med tuvor på sina ställen och det krävs en hel del viljestyrka att passera dem med gräsklippareländet. Jag gick fram och tillbaks, fram och tillbaks, och mitt ansikte började anta en lätt rödare ton och en fuktigare yta för varje varv jag gick. Ju varmare jag blev, desto mer oemotståndlig måste jag blivit för ohyran, för till slut började de ignorera mitt myggmedelsöverdrag. Frestelsen blev för stor gissar jag. Jag kan möjligtvis tåla värme ELLER ohyra, men inte de båda i kombination, så jag gav upp och gick inomhus vars klimatet ungefär var detsamma som utomhus.

-Har vi nåt att se på? Nån film eller nåt? Jag är godissugen, följer du med på ICA? undrade T. Jag har precis suttit och hinkat i mig en halv kanna iskall tropisk saft, och nu sitter jag med en glass i näven för att svalka av mig ytterligare. Jag blänger på honom med grisskärt flammigt ansikte och en blanksvettig hinna över kroppen och undrar om han skämtar. Nej, det gör han visst inte. Han har ingen förståelse över att man faktiskt vill se någorlunda proper ut, för att inte tala om fräsch och med en normal ansiktsfärg när man ska visa sig ute bland folk.

-Först och främst ska jag äta upp den här glassen och SEN ska jag duscha. Sen kan jag följa om du orkar vänta, du kan fara nu om du vill, grumsar jag. Han bestämmer sig för att vänta, och sätter sig vid köksbordet och börjar bläddra i nå papper. Sitter och… väntar. Min, vad jag trodde det skulle bli, njutning av en glass övergick raskt i press.  Slukade glassen och lika snabbt in i duschen som ut, och sen iväg på affären innan dom stängde med 10 minuters marginal.

Så nu har vi tillbringat kvällen i soffan och sett två filmer, Iron Man 2 som var så dålig att jag inte ens brydde mig om att se hela, och Prince of Persia som var någorlunda hyfsad. Nu är det nog dags att börja tänka på refrängen, men jag ska fixa nå varma mackor med svamstuvning först.

Och plugga igen nosen och låta bli att gnida mig i ögonen.

2 kommentarer

Välplanerad familjeplanering

Av , , 3 kommentarer 25

Jag har klantat till det.

Igen.

Jag vet inte vad det är som gör att jag har så svårt att hålla reda på saker, men nånting är det. Är det inte fotbollsskola så är det något annat. Preventivmedel den här gången. Jag har en så kallad P-stav i armen som ska bytas ut vart tredje år. I mitten på juni kom jag av en händelse att tänka på att visst är det i år den ska bytas? Eller är det nästa? In i plånboken och fram med det snitsiga kortet man får av barnmorskan när man sätter in den. Där framkommer det att den borde ha varit bytt för ett par dagar sen. Aj aj aj. Visst – det är nånting man borde ha koll på, men när man har haft en i sammanlagt 6 år så går man som inte och tänker på den. Från början var det ju skoj, man kan känna den genom skinnet, och det känns ganska otäckt, men efter en tid så har nyhetens behag dalat och man tänker inte ens på att man har den.

Ringde till barnmorskan strax före midsommar och fick en tid idag på förmiddagen. Igår eftermiddag spatserade jag in på apoteket för att hämta ut den. "Jaha ok, då ska jag beställa hem en" meddelade kvinnan bakom disken. Självklart. Hur tänkte jag här? Givetvis måste de beställa hem den, de har en livslängd på 3 år så det är inget dom har i lager. Här inser jag att jag har gjort en miss. "När kommer den?" frågar jag lite ynkligt. På måndag. Dvs för sent för att kunna sätta in den fredagen före. Jaja, inget att göra nånting åt. Ringde till barnmorskan i morse och förklarade hur klantig jag hade varit.  Hon upplyste mig om att de ska vara verksamma nån månad extra utöver "bäst före"-datumet så jag inte behövde vara orolig, men att jag kunde vara på den säkra sidan och köpa hem kondomer, och underrättade mig samtidigt att hon skulle gå på semester och att jag fick återkomma i mitten på juli.

Underbart. Jag vet, det är mitt eget fel…

Anledningen till att jag tänkte hämta den i sista stund var att jag vill inte ha den hemma. Det är en 2 dm lång spruta av något slag med en gigantisk kanyl, eftersom den måste rymma implantatet inuti och det är runt 2 mm i diameter tror jag. Och 4 cm långt. Jag har samma förhållande till sprutor som insekter har till elektriska UV-lampor, jag… kan… inte… låta bli… att… titta. Jag hatar sprutor, och svimmar av dem. Inte av att se dem givetvis, men av att få en.  Jag vill inte ha dem i min närhet längre än nödvändigt. Jag måste ligga ner bara för att ta ett banalt blodprov hos doktorn och tandläkaren öppnar fönstret för att jag "ser så blek ut". Jag har svimmat på båda ställerna, plus ett antal andra, bland annat i min svärmors kök. Jag styckade kött där en höst och vill alltid använda de vassaste knivar som bara går och skar mig i knogen på tummen. Jag svär på att jag såg knogbenet i jacket som blev! Jag tog mig halvägs till diskbänken och där dök jag.

Så nu har jag ytterligare två veckor på mig att gå och vara ängslig över själva ingreppet. Det ska ju dock gå snabbt och lätt i TEORIN. Sist jag var där, bedövad med Emla och inställd på ett så kallat smidigt ingrepp, blev jag liggande på det prassliga pappret på britsen medan den stackars sköterskan förgäves försökte få ut implantatet som hade blivit inkapslat i/av… nånting. Jag vill inte veta. Efter 45 minuters grävande med pincett och allsköns verktyg var den äntligen ute. Jag låg och läste diverse informationsfoldrar i ett lätt skärrat tillstånd under tiden.

Hur kan människan då använda just detta preventivmedel undrar ni nu? Som inbegriper sprutor, pincetter och skalpeller?

Ja säg det, men eftersom jag inte ens har minne nog att hålla reda på det vart tredje år, så kan ni ju räkna ut att jag hade varit flerbarnsmamma vid det här laget om jag hade ätit p-piller.

3 kommentarer