när tystnaden faller på..

Har inte skrivit här på länge,men kanske är dags att skriva lite..

Livet rullar på, och dagarna rinner förbi, tiden går så snabbt nu förtiden,skönt men ändå jobbigt,man hinner inte riktigt ta vara på allting bra i livet..

Nu går jag ju iallafall på Iv,det går väl ganska bra, jobbar på med fyra ämnen, so,matte,svenska&engelska. På senaste månaden har jag börjat må skit igen, Tappat all lust och ork att leva,men som vanligt kämpar jag på iallafall, för som sakt, nånstans en bit bort finns allting bra,som jag en dag förhoppningsvis kommer stöta på.

Det som är bra med mig är att jag aldrig slutar hoppas, eller jo då allting känns som värst, men då det börjar lugna sig igen känner jag alltid hoppet inom mig. När man är deprimerad så är hoppet väldigt viktigt,för har man inget hopp så har man redan gett upp,& ger man upp finns det ingen chans heller att det blir bra igen.. för lycka är inget som kommer serverat som frukost på morgonen, det är något man måste kämpa för.. Så tänk på det alla där ute,hopp är det viktigaste som finns.

kanske även borde berätta att jag har fått en diagnos Add.. kommer få medicin,men det är lång väntetid.

tyvärr måste jag gå nu,kände för att skriva mer, men jag kommer tillbaka inom kort!

Kramar till er alla.  Och tänk på att behålla ert hopp, hur tungt ni än har det!