A journey of a thousand miles must begin with a single step

Har inte skrivit på länge, även fast jag har behövt det.

Känns som om jag har tappat bort mig själv och vet inte hur jag ska hitta tillbaka.har inte pratat med någon om detta,men tror jag har sjunkit till båtten igen och vet inte hur jag ska ta mig upp.. Har slutat prata på bup och pratar inte med någon annan heller.har nyss börjat hos skolpsykologen,men har inte tagit oss så långt. och jag har ingen vän jag känner att jag kan vända mig till . även fast råd och stöd är något jag behöver, att prata är det som behövs mest nu.. jag behöver en vägvisare då jag inte kan ta beslut själv, vart ska jag ta vägen? 

Jag vet inte hur jag ska göra för att må bra, jag vet inte hur jag ska ta mig till. det ända jag vet är att jag inte orkar längre, less  på att vara olycklig, less på att gråta mig till sömns då och då, less på sömnlösa nätter på grund av alla tankar. Jag är less på att se tillbaka på mitt liv som ett misslyckande… jag vill ta mig någonstans men  vet inte hur jag ska börja.

Jag vet lite vad som är fel,men samtidigt vågar jag inte erkänna det för mig själv. vågar inte släppa taget, vågar inte ta steget, rädd för vad som kan hända. jag tror att ett av dom stora problemen är också en del av mitt liv,en del av min själ. en av dom viktigaste delarna jag har, som jag inte kan leva utan, men måste förändra på något sätt, men hur?

Jag vet att jag har så mycket att jobba med men vet inte hur jag ska ta mig till, vet inte hur jag ska börja eller vart.

och jag vet inte heller allt vad som är fel. Jag vill lära känna mig själv, men hur? 

Jag vill jobba med mitt liv,med mig själv. men samtidigt känns det som att jag inte har kraft nog?

mamma, jag vet att du läser detta så småning om.förlåt att jag inte gör det jag en gång lovade, att berätta för dig hur jag mår.  men jag vet inte hur jag ska kunna säga det till dig, att jag ännu en gång tappat livslusten och kraften, att jag ännu en gång är vilsen och förstörd..