Det var bättre förr…

När jag var liten åkte jag mycket tåg. På den tiden bodde jag i Norrbotten och vi åkte då och då till släktingarna i Göteborg. Ibland tog vi bilen, en sprillans ny Renault 12 kombi. Skinande röd och 42 vilda hästar! Varken fadern eller modern körde mer än 75 km/h så det tog lång tid att ta sig ner till sydligare breddgrader. Vi hade också en trevlig tradition då modern efter någon mil proppsar på att vi måste vända för spisen var förmodligen på (vilket den aldrig var)…

Tåget – ett säkert kort (förr i tiden)
Men ibland tid vi istället tåget vilket gick mycket fortare. Minns ljuset när vagnarna passerade över skarvarna i rälsen och hur det förändrades när man passerade över en växling. Jag minns hur jag hängde som en nyfiken hund med fönstret öppet och njöt av utsikten. Jag minns jätte man vinkade åt alla man såg!

Det verkar inte vara lika kul nu att åka tåg som förr…
Visst, tågen ser häftigare ut och på pappret så har de en imponerande prestanda jämfört med tågen jag åkte för hundra år sen.
Men de är lite känsligare av sig nu, ungefär som det är med människor.
Det finns så fantastiskt mycket att vara allergisk mot nu jämfört med förr…så mycket att bli kränkt för…
Och det är lite så med tågen nu för tiden, de är känsliga!
De tål inte snö, frost, löv…de tål nog ej heller regn, sol, passagerare, järnvägsräls och mest av allt är de rädda för att anlända i tid.
Folk kämpar tappert med pendlandet medelst tåg och kommet typ dagen efter till jobbet. Det skrivs i tidningar och hörs i radio och visas i teve men trots det blir det inte bättre.

Kan ingen bara försöka hitta igen de gamla långsamma fula rälsbussarna som gjorde att jag och mina kompisar tog oss dit vi ville oavsett väderförhållanden?

Det var baske mig bättre förr!