Så är det i alla fall i vår familj.

Det har gått ett halvt år sedan mitt förra inlägg och ytterligare 2500 mil asfalt har lagts bakom i3:an. I november tog min älste son sitt körkort. Han har varit kritisk till i3:an från den dag jag började planera för att skaffa en elbil men nu är den förstahandsvalet även för honom. Den är både billig och rolig att köra. Men det är klart att om fyra 18-åriga killar med längder kring 190 cm skall åka i i3:an samtigt så blir det lite trångt men faktiskt bara när de skall sätta sig i bilen. Till och med min son, som är 194 cm lång, tycker att det går bra att åka bak, även om det är besvärligt att kliva in.

Min fru och dotter tog längdskidorna till ett träningspass i gårkväll. Trots att vi har en Multivan, (vår andrabil) som rimligtvis är enklare att lasta längdskidor i, så valde de att ta i3:an.

Under de 17 månader och 5500 mil som vi haft förmånen att kunna använda i3:an så har bilen gått från klarhet till klarhet. Bara en så enkel sak som att den är fulltankad varje morgon.

Det är inte ovanligt att jag stöter på mäniskor som är tveksamma och till och med kritiska till elbilar. Dogmatiskt förkastar de alla rationella agrument som talar för elbilar. Då kan jag känna mig som en frustrerad präst som förtvivlat försöker rädda förtappade själar genom frälsning. De vandrar i ett medeltida mörker och ser inte ljuset! Alla borde ha en elbil!

PM/180104