Detta inlägg handlar om vad som skiljer en BMW i3 och en Volvo V40 D2 när man sitter bakom ratten. I nästa blogginlägg skall jag berätta om mina intryck av en traditionell plug-in-hybrid (jag har nämligen fått byta hyrbil)

Efter chocken av att behöva krångla sig in i bilen (det var faktiskt riktigt irriterande från början) så hann bilen inte mer än börja rulla innan nästa skillnad gjorde sig påmind. När jag körde ut från min uppfart så skrapade volvons underrede i marken. Nu har det varit en extrem snövinter i Sundsvall som medfört att det blivit en kant ned mot gatan men det är inget som märkts med i3:an. Det är alltså stor skillnad på markfrigången.

Några sekunder senare så blev det uppenbart att jag behövde backa och ta om. De extrema snömängderna har även gjort så att alla vägar är mycket smalare, vilket inte varit något problem för den smidiga (och bakhjulsdrivna) i3:an. Första veckan med Volvon var direkt plågsam på grund av den stora svängradien. Volvon kändes som en gravid flodhäst, (jag vet faktiskt inte om gravida flodhästar är klumpiga men det var den assosiationen jag fick). Bilen kändes väldigt klumpig helt enkelt.

Från början kändes Volvon väldigt seg men I3:an är ju extremt rapp så det kanske är en orättvis jämförelse. Efter några veckor vande jag mig med Volvons brister, jag lärde mig en teknik för att kliva in i bilen på ett någorlunda enket sätt, jag började planera min bilkörning på ett sätt som tog hänsyn till den sävligare motorn, jag försökte mig inte på några mer utmanade manövrar som Volvons stora svängradie inte mäktade med.

Jag måste erkänna att det är skönt att slippa stanna i Gävle för att ladda vid körningarna till Forsmark. Jag kan i princip köra i3:an på bensin mellan Gävle och Forsmark men eftersom möjligheten till eldrift finns så har jag svårt att inte optimera utifrån det.

Det visar sig att jag sparar cirka en timma till Forsmark (och lika mycket på hemvägen) när jag kör Volvon jämfört med i3:an. Detta beror på: inga laddstopp och att jag direkt börjar köra fortare (men självklart inte fortare än vad lagen tillåter) när jag inte behöver tänka på laddningsnivån i batteriet. Detta beteende visar sig också med elbilen när jag kör i stan med omnejd, mitt undermedvetna känner sig tryggt i att energin i batteriet kommer att räcka hela dagen oavsett vad jag gör, alltså kör jag mycket fortare.

Tid är pengar sägs det. Om det inte är riktigt sant så går det i alla fall att räkna om allt till ett värde i pengar. Om jag ägnar två timmar extra per resa när jag kör elbil jämfört med dinousariedrivna bilar blir det en hel arbetsdag innan månaden är slut (vid fyra resor per månad). Jag sparar 1544,- per månad och enligt tidigare resonemang det blir 193,-/tim i skattade pengar. Är det värt det?  Ja, det ligger i betraktarens ögon, men jag kan som sagt inte låta bli att försöka optimera energiförbrukningen när jag kör på el. Det handlar inte om pengar i det läget, det är en principsak.

Något som verkligen stör mig är att jag måste åka och tanka. Alltså inte enbart att det är mycket dyrare utan att jag måste åka till en specifik plats för att tanka bilen. Med elbilen så ”tankar” jag så fort jag kommer hem eller till jobbet och bilen sköter dessutom sig själv, jag behöver inte vakta under tankningen. I ett och halvt års tid har bilen varit mer eller mindre fulltankad(laddad) varje morgon och jag har slutat reflektera över det, så skall det bara vara.

De sista sex veckorna så har jag varit tvungen att planera in ett tankstopp vid något lämpligt tillfälle. När man som jag vant sig vid att inte behöva åka och tanka så inser man också att det inte finns något lämpligt tillfälle. Endera måste man åka extra för att tanka, vilket tar upp onödig tid, eller så passar man på att tanka när man ändå har ett annat ärende, men då krävs det att det finns extra tid för tankningen och eftersom jag ofta är sen så passar det illa att behöva stanna och tanka. Jag ser det som en förmån att slippa ödsla tid på något så tråkigt och onödigt som att tanka bilen.

Det är en högre ljudnivå i Volvon än i i3:an men det kan bero på att den är utrustad med dubbdäck som låter mycket. Vad dubbdäcken anbelangar så ger de helt klart bättre grepp men jag tycker ändå bättre om i3:ans bakhjulsdrift med den hjälpelektronik som i3:an har.