Elbilsbloggen

Mitt minne bedrar mig

För en tid sedan tog min fru i3: an för att åka till sjukhuset med vår son. Vi körde först förbi mitt jobb där jag klev av. Efter ca: 15 minuter fick jag ett ilsket telefonsamtal från min fru där hon meddelade att jag fick fjärrlåsa bilen eftersom hon inte hade någon bilnyckel. Det vi inte märkte var att jag hade bilnyckeln i fickan & eftersom att bilen är utrustad med en ”keyless” – funktion så kunde hon köra bilen vidare till dess den stängdes av. När hon sen väl stängde av bilen var den omutlig till dess en nyckel var i närheten.

När fru och son var färdiga på sjukhuset så lånade jag en konventionell BMW X3 av en kollega för att lämna nyckeln till i 3:an så att de kunde använda den.
Innan jag skaffade i3:an så hade jag en BMW X3 och jag upplevde den som en rapp & trevlig bil.

Det var jättesnällt av min kollega att låna ut biIen och jag är tacksam för det, men jisses vad bilen var seg. Jag var närmast chockad. Min kollegas bil var några år yngre än vad min X3:a var men trots det upplevde jag den som urgammal.

Interiören & reglagen var bekanta, den hade till och med samma ”keyless”- system som min X3:a.

Körupplevelsen var dock så långt ifrån det jag mindes som det går att komma.
Den var seg och klumpig. När jag, vid ett tillfälle, stod vid en korsning och skulle köra ut på en huvudled så var jag nära att krocka på grund av att jag förväntade mig en betydligt rappare respons från bilen än vad ×3:an förmådde.
Nu är jag ändå van vid att konventionella bilar är sega jämfört med elbilar (jag kör ju ibland vår multivan som ingen i familjen nu vill köra) men i mitt huvud så minns jag ×3:an som någonting annat än vad den uppenbarligen är, åtminstone jämfört med en elbil.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.