Det är många som firar nyår i goda vänner sällskap. Min nyår bestod av pappersnäsdukar, alvedon och bingolotto. Jag har självklart blivit sjuk. Jag har legat i feber i två dagar, jag är inte alls glad. Nog för att jag aldrig tyckt nyår varit något speciellt hade det ändå varit trevligt att inviga det nya året med mina kära vänner, men icke sa nicke. Men jag vann på bingolotto i allafall. Så jag klagar inte.
Sitter på min naturkunskapslektion just nu. Dagen har varit så pissdålig, jag förstår inte att jag inte kan vara självisk ibland och bara skita i allt och alla och BARA bry mig om mig själv. Det är en egenskap som många av oss måste ha ibland. Vi kan inte alltid tänka på andra utan vi måste också tänka på oss själva i första hand. Hur ska vi kunna vara ett bra stöd för någon om vi inte är ett bra stöd för oss själva?
Men i allafall, så handlar dagens lektion om genetik, det är så himla intressant. Liksom, arv och miljö och vilka egenskaper som är ärftliga och vad som i miljön skapar oss som människor.
Jag har alltid varit av den åsikten att vi kan ärva egenskaper, men miljön påverkar hur vi väljer att använda våra egenskaper. Vissa saker kan falla naturligt, som ex. jag som är väldigt konstnärlig i form av musik. Men om ingen av dom i min familj skulle vara intresserad av musik skulle jag inte använda mig av mina kunskaper. Jag skulle inte få utlopp för det.
Man kan också använda sina egenskaper negativt, vilket jag är en expert på att göra. Jag har panikångest och prestationsångest, men jag använder det negativt instället för att använda det som en trigger för att jag ska göra saker bättre än bra. Jag bygger istället upp en stress över det och gräver ner huvudet i sanden.
Det känns som att tiden går så extremt fort.
Det kändes som att det var igår jag gick i korridoren på min högstadieskola Prolympia, den bästa skolan man kan tänka sig. Jag vet att det finns många olika åsikter om Prolympia som skola, men jag har inget ont att säga om den. Jag fick det stöd jag behövde och lärarna och rektorn tog en på allvar när något inträffat. Fredrik, som var Prolympias förre rektor, var en underbar person. Han var inte den typen av rektor som satt inne på kontoret som man nästan aldrig såg till. Han kunde vara vikarie ibland (även fast han bara kunde ett ord på spanska, haha) om man inte hittat någon annan. Han kunde komma in i klassrummen och bara vara där. Han kunde också den största delen av elevernas namn, vilket är otroligt viktigt.
Jag har haft problem med auktoritet, vilket gör att jag har väldigt svårt att lita på folk. När man blir illa behandlad och mobbad ska en lärare ta en på allvar, men så var inte mitt fall. Mina lärare på min låg- och mellanstadieskola frågade om jag inte överdrev eller om jag ”misstolkat” händelser. Absolut, jag misstolkade slagen och hoten jag fick. Absolut, det var mitt fel. Tack för den.
När jag kom till prolympia så var det en dröm som kom i uppfyllelse. Att få slippa personerna som behandlat mig illa, att få starta på nytt utan att någon vet om vad jag gjort och varit med om. Jag fick börja bilda min egen person igen. Starta om och bli bättre än jag någonsin varit.
Så här sitter jag nu med världens bästa vänner och familj, men har jag läkt helt efter det som hänt när jag varit yngre? Nej, det är nu verkligheten har kommit ikapp mig och det är nu jag måste ta tag i det.
Jag har inte många principer, men eftersom jag själv både mobbat och blivit mobbad när jag var yngre så är skitsnack någonting som jag verkligen inte tål. Jag har aldrig förstått principen av att snacka om någon annan som inte är närvarande. Dock så är det skillnad om jag skulle berätta för min vänner om en händelse och hur JAG kände. Jag skulle aldrig säga ”åh hon är en sån jävla bitch som säger sådär, vem tror hon att hon är?!”
Jag har alltid sagt att om jag har något att säga, så säger jag det till den personen som jag hyser agg mot. Jag pratar inte om henne/han om den personen. Men jag kan helt ärlig säga att jag försöker att inte göra det. Men jag är bara mänsklig, det kommer grodor ur min mun också. Men så gott det går så håller jag munnen tyst.
Sen så är det en till aspekt i det hela också, om jag berättar något om någon för min kompis så är det ett förtroende. Det blir skitsnack när personen jag förtror mig till sedan går runt och säger det JAG sagt i förtroende till hon/han.
En relation bygger på ömsesidig respekt. Om jag väljer att öppna mig inför någon, hoppas jag att den personen håller förtroendet. För vi alla behöver ventliera ibland. Så är det bara. Sen om det är med katten, hunden, mamma, pappa, killen, tjejen eller kompisen spelar ingen roll. Vi behöver dom just för att vi ska kunna ventliera ibland.
Förtroende sa jag va?
Jo, det förtroendet har brutits många gånger hos många människor.
Jag tänker inte vara den som lagar något som redan är trasigt. Om jag hade velat ha dig i mitt liv hade jag försökt. Men nej tack. Jag har fått nog av att ta skulden för allt. Du är också mänsklig, du gör också misstag. Du måste bara lära dig att inse dina misstag och lära dig ifrån dom.
”I’ve done a few mistakes in my life..And I’m thinking of doing some more…”
Jag ska bli bättre på det här med att blogga, liksom, jag gör det ju inte för någon annans skull utan för min. För att jag ska få ut mina tankar lite.
Jag sitter på privatjuridik lektionen och vi pratar om Samboskap.
Det fick mig att tänka på en person som nyligen dog i min närhet. Det kom som en chock, dog på golvet på ett annat ställe än hemma. Nu var dom ju gifta, men tänk om dom inte varit det? Den kvarlevande hade ju inte fått någonting.
Äktenskap är något som jag stödjer fullkomligt. Jag vill också gifta mig en dag, med rätt person. Det finns så mycket fördelar med det. När jag väl gifter mig så är det ett tecken på att jag är redo att bilda familj och ha hela paketet. Jag vill inte ha barn utanför äktenskap, jag vill att när jag väl är redo för barn vill jag ta det steg för steg, börja med sambo, förlovning, giftemål, familj.
Det kommer ta tid. Men jag tar giftemål på extremt stort allvar och skulle aldrig ingå i en förlovning om jag tvekade det minsta. Den jag väljer att förlova mig med lovar jag att jag ska leva med för resten av mitt liv.
Nu så börjar ju mellandagsrean på många ställen och jag hoppas att någon iallafall har en tanke på att köpa en bok! Böcker är ju bäst, så avkopplande och roande.
Så, därför kommer jag att komma med ett boktips nu på en bra bok. Sankta Psyko av Johan Theorin. Det var ett tag sen jag läste den, men den är väldigt bra. Jag tänker inte gå in på handlingen för det kommer sluta med att jag spoilar för er alla om hur boken slutar. Så, men det är en bok jag rekommenderar starkt för den är otroligt intressant och väldigt spännande. Det är en mystik över boken från början till slut och den är svår att släppa ifrån sig. Så det är en bok jag starkt rekommenderar! Den passar i princip alla och är väldigt lätt att läsa.
Jag har läst en del andra Johan Theorin böcker också, men sankta psyko är hans bästa bok. Dom andra är tyvärr lite blasé..
Här kommer en beskrivning på boken!
Dit anländer Jan Hauger för att söka tjänst som förskolepedagog. Men Gläntan är inte riktigt som andra förskolor. Det ligger på andra sidan muren till Sankta Patricia – med öknamnet Sankta Psyko – ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Gläntan är Sankta Patricias egen förskola, där patienternas barn vistas för att under noggrann övervakning få träffa sina föräldrar. En av Jans uppgifter blir att eskortera barnen genom de underjordiska gångarna som förbinder förskolan med besöksrummet på kliniken.
Jan är en duktig pedagog, men han har också hemligheter. Han har inte avslöjat för någon vad som egentligen hände nio år tidigare, när lille William försvann från den förskola där han då arbetade. Han har inte heller berättat varför han var så angelägen om att få tjänsten på Sankta Patricia: att det har att göra med att Alice Rami, den egensinniga sångerskan som han varit besatt av sedan tonåren, är patient på sjukhuset . Är något av dagisbarnen hennes? Jan är förbjuden att fråga, men lockelsen att hitta en väg in till de slutna avdelningarna och möta Alice igen växer.
Idag är en ny dag. Måste plugga lite idag, få bort en engelska uppgift och sen så ska jag ut med mamma och kolla lite stuff.
Just nu så vill jag att det ska vara den 7 för då ska jag på massage och det ska bli såååå skönt. Det finns inget bättre än massage typ, så avkopplande och mysigt. Men jag har något att se framemot idag också. Ska på yoga 90 så jag är nöjd ändå!
Så, hoppas alla ni har en trevlig dag idag. Just nu så sitter jag och degar framför sex and the city. Watch it and love it! Älskar den.
Puss!!
Det är ingen hemlighet att böcker och film är mitt största intresse. Jag är ganska nördig när det kommer till det. Förra sommaren läste jag ”Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann” och jag vart riktig road när jag läste den. Sättet den var skriven på var underbart och den var lättläst vilket var precis det jag sökte då jag låg på en strand i Turkiet. Så det är en bok jag verkligen rekommenderar!
Eftersom att boken var bra så visste jag inte riktigt vad mina förväntningar var när jag såg att det skulle komma en film av boken. Liksom, det är svårt att fånga mysigheten i boken på film. Jag hade inte så höga förväntningar men när jag och mina föräldrar skulle gå på bio så var det ett lätt val när jag fick välja mellan hundraåringen och Sune på bilsemester. Så hundraåringen blev det och jag vart inte besviken! Den var faktiskt bra och dom hade lyckats fånga det viktiga ur boken till filmen. Det är ovanligt. Men det är en film som jag rekommenderar. Jag tycker inte det är buskis varning på filmen som det står i vissa recensioner. Den var bra! Jag har haft lite problem med Robert Gustafsson och Felix Herngren för ibland har det blivit buskisvarning på deras produktioner och det har inte blivit mysigt och roligt utan det har bara blivt ”Det blev nästan bra”!
Så om ni är osäkra på vad ni ska se på bio – välj hundraåringen över Sune på bilsemester.
Robert Gustafsson gjorde en bra roll som Allan Svensson. Vart riktigt förvånad!
Hoppas alla mår bra dagen efter nyår! Nog för att jag tror att många ligger och sover nu efter en sen kväll, men jag sitter här nykter och sjuk. Jag är så less på att vara sjuk. Jag är ju sjuk hela tiden. Jag har redan varit sjuk 3v, snälla låt mig skonas från det! Nä, nu ska vi tänka positivt.
Min tanke är att jag ändå ska på IKSU, ska gå på yoga, det är ju inte så ansträngande. Sen så behöver jag tagga ner lite så förhoppningsvis så kan yogan hjälpa till med det.
I morgon ska jag ner på stan och köpa några prylar. Jag måste tänka på vad jag spenderar mina pengar på så jag har en lista med saker som jag ska införskaffa, sen så ska jag fönstershoppa resten av tiden.
Nu ska jag fortsätta kolla på toddlers and tiaras – det är hemskt, men jag tycker det är intressant att se föräldrarna.
Laters!
